Ledsen och trött

Idag är jag helt slut. Jag har drömt och snurrat hela natten. Igår sålde vi nämligen vår lilla chiuhauha. Vi hade haft honom ute på prov över en vecka och igår skrev vi papper på överlåtelse. Prövotiden gick bra men när allt var bestämt blev det så definitivt. Det är hemskt. Egentligen är det min dotters hund men vi hat fått ta över honom. Han är 2 år och en liten problemhund. Skäller och nafsar folk, är väldigt rädd för nya människor. Men oss i familjen älskar han över allt annat. Det känns som ett stort svek. Men vi har känt att vi kan knappt ha ett socialt liv med honom. Alla är rädda för honom. Han har varit speciell ända sedan vi köpte honom. Han verkar fungera bra med sin nya ägare. Vi berättade allt innan hon tog honom. Hon är ensam och det fungerar kanske bättre med lite lugnare familj för honom. Hur det än är så känner jag mig som en stor förrädare. Gråter och gråter, samtidigt så vet jag att situationen är ohållbar för oss. Det är konstigt men helt plötsligt så glömmer man allt det jobbiga som varit och ser bara de bra sidorna hos honom. Det är ju det som är det svåra. Min man är realist och påminner mig men just nu är jag inte mottaglig för det. Det är som man vill plåga sig själv med att vi gjort fel och att man är en dålig människa som inte klarade av honom. Det är ju en fruktansvärd självömkan och tycka synd om mentalitet, men jag tror att man behöver det ibland. Vet att det viktigaste är att han har det bra men det hade han ju hos oss med..... Nu ska jag gå och gråta och plåga mig själv igen. Behöver det..

Kommentarer

31 januari 2012 09:09

jaropi

Ja vi är nog våran värsta fiende själv, men nog fattar jag hur du tänker o känner, Men som du säger han får det kanske bättre eller bättre jag tror inte han hade det dåligt hos er, Han kanske är en enmanshund, va glad för hundens skull o må väl
31 januari 2012 09:40

mita0822

Förstår om du är ledsen, men kanske kan du ha lite kontakt med honom och den nya ägaren. Det är ju alltid bra att få höra hur det går. Och går det bra, så är det en stor tröst att få veta det.
31 januari 2012 09:42

sundasara

gråt du, det brukar kännas bättre när man fått gråta ut!kram!
31 januari 2012 10:03

gulan

Innerst inne vet jag att det är rätt beslut, det håller inte att ha en hund som biter när det kommer folk. Vi kommer att ha kontakt med nya ägaren och det är ju bra. Visst är det skönt att gråta ut riktigt ordentlig ibland. Kram till er all
31 januari 2012 10:04

Asja

Stackars lilla vän! Känner med dig! Kram!
31 januari 2012 10:55

nysommar

Långt ifrån alla chihuahor har det beteendet du beskriver men många är precis så, skäller ut, gör utfall och tycker nya människor är obehagliga innan de lärt känna dem/har vaktinstinkt/älskar sin egen familj oerhört, det innebär inte att de är problemhundar även om ni uppfattar det så i den situation ni befinner er i livet. De har vaktinstinkt och ibland är vissa änglsliga vilket innebär att de behöver mycket träning och en stark ledare precis som andra hundar. Jag tycker det är tråkigt när du beskriver hunden som en promblemhund när i själva verket problemet troligtvis till 99% ligger hos ägaren. Tyvärr vill många unga tjejer ha en chihuahua för att de är söta/populära men tänker inte på vad det innebär att ta hand om/träna en hund eller läser på om rasen. Tyvärr säger inte föräldrarna ifrån och sedan blir det de som får ta hand om hunden när barnen inte tycker det är roligt längre eller ska iväg och plugga eller liknande, och det var kanske inte riktigt det föräldrarna tänkt. Har man inte tid eller tillräkligt med engagemang att träna sin hund är det mest osjälviska att sälja/lämna den till någon som har det istället. Jag menar inte att vara elak, du verkar genuint ledsen över situationen och det är fullt förståligt, du har hjärtat på rätta stället, det jag reagerar på är att du lägger "skulden" på hunden istället för att ta ansvaret själv. Du har tagit det bästa och mest osjälviska beslutet att sälja er hund för att han ska få det bättre, så jag tycker du ska vara glad för hundens skull och att det blev bra för alla till slut. Ibland blir inte saker som man tänkt, huvudsaken är att det blir rätt till slut och att man tar lärdom. Det är ok att gråta. Kram
31 januari 2012 11:07

gulan

Jag skyller inte på hunden utan vet att vi gjort fel från början. Har behandlat honom som en liten bebis. Han var ju så liten. Våra vänner har reagerat med rädsla och det förstärker ju hans beteende. Är van vid stora hundar och skulle aldrig valt en liten ras. Men älskar ju den här lille krabaten, han är ju ljuvlig med oss men som sagt hemsk mot andra. Nu är det bara att hoppas att det går bra i nya hemmet. Hon har ju redan haft en del prövningar sedan förra söndagen men valde ändå att köpa honom så det är bara att hoppas att hon inte ångrar sig.
31 januari 2012 11:34

nysommar

Ok då förstår jag. Har själv en chihuahua och vet att det är väldigt lätt att gulla med dem som med en liten bebis, de är så kärleksfulla och gosiga med sin flock :o) det gäller att komma ihåg att de behöver träning som alla andra hundar ;o) Klart du älskar den lilla krabaten, som jag skrev du har hjärtat på rätta stället vilket gjort att du tagit ett osjälviskt beslut. Hoppas att det bli bra för er båda :o)

Logga in för att skriva en kommentar.