Lite historia till min övervikt.
Som mest har jag vägt 115kg, det var våren 2008. Hur kunde jag på 9 år gå upp 50kg? 5,5kg/år, hur är det möjligt? När jag tänker efter är det fullt möjligt. Jag började må dåligt, jag började äta för att bota ångesten. Jag började även missbruka pengar och förstörde ekonomin helt. Det gjorde att jag mådde ännu sämre. Jag blev rädd för att vara ensam för jag visste att tankarna kommer då. Så jag såg till att alltid vara med överallt. Den roliga tjejen som alltid är med. Men det hade ett pris, ekonomin tog stryk ännu mer.
Till slut gick det inte längre, ekonomin räckte inte för det och jag insåg att jag måste ta tag i mitt liv istället. Ekonomin är på god väg framåt, har jobbat med att få ordning på den, men orkade inte att jobba med både ekonomin och min hälsa samtidigt. Men nu har jag kommit till en punkt då jag känner att ekonomin kommer att bli bra, jag har kontroll nu, även om allt inte är löst än. Så först nu orkar jag ta tag i min hälsa och är mer motiverad än någonsin.
Nu ligger jag på ca 108 kg och har ca 40kg till min idealvikt. Jag har börjat må bättre, går framåt och planerar en framtid med min älskling.
När jag slutade vara med överallt slutade även "vännerna" att ringa. När jag uppprepade gånger ringt och frågat om de vill komma på fika hos mig var det aldrig någon som kom, de sa bara "en annan dag, jag ringer". De ringde aldrig tillbaka. Jag är väl inte så rolig hemma. Så av alla vänner jag umgicks med ända till 1 år sedan finns bara 3 kvar.
Det känns lite ledsamt. Men har hellre 3 goda vänner än 10 ytliga som bara bryr sig om pengar. Har nu flera exempel på att man inte vet vilka ens riktiga vänner är förrän du mår dåligt, blir sjuk eller går igenom en kris. De riktiga vännerna finns där alltid, de falska bryter kontakten. Och de som du tror är dina riktiga vänner är kanske inte det, utan det kanske visar sig vara någon vän som du själv till en början inte såg som en nära vän. Men i en kris skiljs de äkta och de falska åt. Och jag är glad att jag nu vet vilka som är mina riktiga vänner. Det är de som jag ska värna om.
Men i och med att antalet vänner krympte till 3 ökade dagarna då man är ensam. Nu är de flesta dagar bra dagar, men helgerna kan vara jobbiga fortfarande. Speciellt helgerna när min älskling inte är här. Ångest dagarna blir bara färre och färre, men de kommer ibland och då gäller det att jag inte ger upp, jag måste ha en plan för lediga dagar. Då kommer jag att klara av de. Vad jag än gör får jag inte ge upp, inte ge efter för ångesten. Jag vet att jag inte kommer att må bättre av en påse godis eller chips.
Kommentarer
-
Hej du! =) Tråkigt för dig att inse att dina vänner inte var de du trodde, men samtidigt skönt för dig att inte behöva ha kvar falskhet i ditt liv. Bara det är en bra början på ditt nya liv. Har du något som du trivs med att göra, som inte handlar om mat eller sällskap?? Läsa, sticka, sy, skriva, fotografera... annars får du försöka finna något som passar just dig, som gör att de där ensamma stunderna inte är så jobbiga. =)
-
Jo precis, det finns saker att jag gillar att göra. Och det är med de aktiviter jag måste fylla de ensamma stunderna. Tack för diit svar. :-)
-
När jag var ung flyttade jag hemmifrån för att gå på gymnasiet, jag hade inga vänner att umgås med på veckorna och tillslut fick jag svårt att sova. Då började jag promenera, jag gick och gick. Jag hade lika gärna kunnat göra som du lägga mig på soffan och äta kakor men den gången klarade jag mig. Det jag vill säga är att när du känner ångesten komma försök byt ut det du brukar göra då (lägga dig på soffan ?) till något mer "nyttigt. Som inte får dig att få dåligt samvete och sedan må ännu sämre. Att du har börjat att må bättre och får glesare mellan gångerna är Jättebra!!!!!! När du mår bättre kommer du också märka att du kan välja vänner, inte bara låta dig väljas... Lycka till!! Det här fixar du
-
Promenader är alltid bra. De behöver inte vara långa. Ibland kanske man träffar på någon att prata bort en stund med. Jag har fått många nya "prat-vänner" på mina stavpromenader, sådana som jag annars aldrig skulle ha pratat med. Ha det bra och kämpa på.
Logga in för att skriva en kommentar.