Efter Deppen
Det har varit ett par riktigt jobbiga månader nu med kriser, humörsvängningar och all sköns skit på en gång. Jag hade gått ner till 124 kg och allting gick så bra men då BAM, kom stekpannan i huvudet och jag började äta okontrollerat både dag och natt och mådde riktigt dåligt, gick upp till 132 kg. Men till sist kravlade jag mig ur eländet och nu börjar jag få ordning på maten igen. Det är meningen att jag ska börja arbetsträna också och vi får väl se hur det går med min sociala fobi och värk i kroppen. Jag ska göra ett försök i alla fall 
Gillar
Kommentarer
-
Livet är som en berg- och dalbana och ibland behöver man dalarna för att få insikt i vad som är på gångs. Att vara nere i dalgången är inte heller fel. Då man ändå finns där ner i skymningen mellan bergstopparna kan man ge sig tid att fundera över hur och vad det var som inverkade till att man åkte ner i dalen + att tänka tillbaka och fundera över vad det tidigare varit som fått en att igen orka sig uppåt mot bergstoppen. Ibland kan man hitta goda handlingar och göranden som tidigare hjälpt en att igen kravla sig upp längs bergsväggen.
Vad var det som gjorde att du lyckades hitta stigen mot bergtoppen denna gång? Jo, säkert blev det du beskriver som omkringliggande händelser bättre, men vad gjorde/hände/tänkte du själv i denna stund?
Denna övning - att leka detektiv med sig själv och svara på frågorna ovan - använde jag mig regelbundet av i början av min viktresa och den finns fortfarande med på min repertoar av mental träning. Genom den har jag lyckats hitta vissa aspekter i mig själv som drar mig ner från min klättring och håller mig kvar på dalbotten. Kan berätta att jag nu lyckats komma så långt att jag kan på förhand märka då det igen finns risk att igen åka ner med en smäll i dalen. Jag jobbar nu med att hitta strategier för att motarbeta att hamna där då jag märker att en risk härtill finns.
Styrka och energi till att jobba på, från en deppare till en annan
Logga in för att skriva en kommentar.