Sorg och vemod

Just nu känns det bara pest och eländigt, vi har nu fattat beslutet att ta bort vår hund. Detta är något som vi brottats med i flera år, men det har gått upp och ner och man har hoppats kunna klara det :-( Våran ögonsten har alldeles för många hjärnspöken och tyvärr kan vi inte ta ansvaret längre för vad som kan hända. Han har alltid varit osäker och rädd, men vi har kämpat envist med träning och åter träning. Vi har lagt ner en förmögenhet på hundpsykologer och "förståsigpåare", vi har anpassat vårt arbete eftersom han ej kan lämnas hos någon annan, vi har levt som fångar i vårt eget hem..... Nu har han dock fått smak på blod och börjat bitas utan förvarning, det som vi förut kunde reglera med att hela tiden kontrollera honom fungerar inte längre... Det handlar inte om att han biter i försvar utan han kan helt enkelt sikta in sig på något eller någon och gå till atack utan förvarning! Igår var droppen när vi fick leverans av paket, jag hade stängt grinden på övervåningen och ytterdörren stod på glänt, men trots detta så rusar han ut och utan minsta förvarning hugger budet i benet!!! Vi kan inte längre ta på vårt ansvar att det nästa gång kan vara ett barn.... Min älskade söta bästa Elvis, du kommer för alltid finnas i mitt hjärta..... Men jag vet att du kommer finna frid, precis det lugn du behöver men som vi aldrig kan ge dig... Vi ses....

kretaulliss blogg

Sorg och vemod

Kommentarer