Sött suger

Att motstå en frestelse är inte min specialitet. Ställ mig bredvid en plåt nybakta bullar, och det är av ren artighet jag inte slukar halva plåten... eller så var det. Relationen till sötsaker har förändrats sedan jag började äta halvpaleolitiskt eller vad man ska kalla det. Första gången jag märkte det var när vi skulle på bio, jag och mina vuxna barn. Vuxna eller ej, de köpte stora påsar med biogodis. Jag ville inte sitta och nalla sockrade kemikalier av dem, så jag köpte dyra chokladtryfflar istället – ska det vara så ska det. Men det skulle det inte. Självklart provsmakade jag genast utanför affären – och det var inte gott. Chokladtryffeln smakade bara sliskigt, unket transfett, trots att den kostade 40 kronor hektot. Men? Godis ska vara gott, tänkte jag och tuggade i mig den. Nähä. Provade en till, men den var inte heller god. Sönerna fick dela på det som var kvar, och jag satt med översött transfett upp i halsen och längtade efter en grapefrukt eller en tomat. Så har det fortsatt. Jag fuskar ibland, och det kan vara gott med lite glass eller så, men inte alls lika gott som det brukade vara. Den söta smaken tränger sig på, liksom sockret i kryddblandningar – Santa Marias gröna curryblandning t ex. Sötsaker är inte speciellt lockande längre. Det är bra förstås, men ibland saknar jag sötsuget. Att storhandla brukade vara som att vandra runt i ett ymnighetshorn av jättegoda saker som man kanske inte precis skulle ha idag ... eller? Nu går jag förbi det mesta utan att ägna det en blick. Det går fortare och jag kommer hem med rätt saker, men lite lite tråkigt är det. Å andra sidan: sötsug är något jag hellre saknar än har :-)

lingons blogg

Sött suger

Kommentarer