icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2577043
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
27 oktober 2014 19:49
2

Idisslar glasbitar

Fuktar. Tuggar. Flyttar från ena sidan till andra sidan i munnen. Tänderna försöker finfördela bitarna. Timme efter timme. Redo för magen att processa. Tänderna slipas istället ner. Efter idoga arbete sväljes glasbitarna. Hals. Matstrupe. Det river till. Svidande eftersmak. Magsäcken samlar upp bitarna. Skramlar omkring. Där de skaver och värker. Ogjort arbete. Idisslandet förgäves. Omättande. Mage i ångest vrider sig i vrede över födan och ständigt molande. Ohunger. Mättnad på glas. Mättnad på tanken av mat. Mättnad på allt. Just så känns det.

En rehabliteringsprocess som idisslar glas. Så mycket slit för ingenting. Långsamt. Vänta in. Återhämtning. Trötta ut. Köra över. Vänta och se. Dessvärre resulterar detta i just ingenting mer än sveda och molande värk. Ståendes på samma plats. Ingen står dig bi och du har lagt dig själv i rehabliteringensarmar. Ansvaret är fortfarande mitt. Nu måste jag ta tillbaka handlingskraften. Valde för mig själv i fredags. Är ångesgtfri sedan dess. Inväntade hoppfullt möjligheter. Det ter sig destruktivt att offra sin hälsa, sitt självförtroende och sitt självförakt för en eventuell möjlighet om att rättvisa skall skipas. Min upprättelse. Min bekräftelse på utifrån förutsättningarna väl utfört arbete. Det är självhädelse att förlita sig på andra. Glasbitarna skaver. Skär sönder. Snart sticker de hål på mig. Börjar blöda. Inte är det väl värt att förblöda för en principsak inte?

Jag vill börja tugga grönt gräs. Se solen i ögonen. Möta en ny hage där gräset är grönare, på andra sidan staketet. Jag vill ta mig dit. Ingen leder mina fötter bättre än jag. Mina steg och min kosa styr jag. Jag har valt, nu är det dags att stå upp för valet. Göra slag i saken. Börja läka. Stödbandagera det stukade självförtroendet. Sträcka på ryggen. Sjävläka. Se framåt för mig, på riktigt.

Vill ni veta hur mycket svårare det är att göra det än det är att säga det? Jättemycket svårare. 

KRAM Linni

 

 

Gillar

Kommentarer

  • 28 oktober 2014 01:56
    söttand

    Väldigt gripande poesi.

    Kram på dej

  • 28 oktober 2014 13:33
    linni

    Kram på dig med..

Logga in för att skriva en kommentar.