Njuta av nuet.
Just nu. Nu. Nu. Nuuuu! Att vara där du står. Att stå där du är. Med fötterna på jorden. Med hjärtat i orden. Känslan i blicken. Stanna upp mitt i allt görande. Se sig omkring. Det vackra. Det fina. Nuet. Bemästra konsten att nyttja ryggstödet. Luta sig tillbaka. Stanna på stolen. Sitta på sistsen. Att våga söka en känsla. Känslan just nu. Vilken är den? Att ge sig tillåtelse till att vara utan att uträtta någonting. Att vara i nuet är allt annat än passivitet. Nuet är i högsta grad aktivt. Däremot verkar det kräva stillsamnt fokus för att känna det. Stillastående i steget. Doft. Smak. Syn. Känsla.
Modet att stanna upp. Våga känna. Våga bekräfta känslan. Våga smaka. Dofta. Värdera. Minnas nuet just när det händer. Inte allt för sällan är det lättare att rusa förbi och snappa upp fragment av nuet på vägen till något annan. På grund av tidsbrist. På grund av rädsla för vad som faktikst är nu. Ofta en rädsla för att känna. Det är magiskt att känna, men samtigtigt är det läskigt. Allt som känns är inte mjukt likt videkissar. Alla känslor är inte rosa. Framför allt är allt inte kändbart om man inte verkligen tar sig tid. Rädslan för vad man faktiskt känner för det man känner är inte kontorllerbart. Okalkylerbart. Vackra känlsor som kärlek. Omtanke. Gemenskap. Respelkt. De kan göra brännas. Nälla en utstäckthand.
Jag kämpar med att släppa kontrolllen för att våga känna. Våga stanna upp i nuet. Våga njuta. Jag kämpar med att våga leva. Våga känna sårbarhet. Våga känna saknad. Våga känna att allt går inte att påverka. Osäkerhet håller min växande tillit i handen. Våga befinna mig i oredan av oro, rädsla samtidigt lycka och värme. Att våga lita på att jorden snurrar runt sin egen axel samtidigt som den cirkulerar runt solen, oavsett vilket håll jag springer. Min lilla jordplätt är en liten del av jordens yta. Mina fart och riktning påverar mestadel min egen väg att förflytta mig. I övrigt är min litenhet slående. I det stora sammanhanget. Jag är en pusselbil med fina kanter som inte skall passa in någonstans. Däremot kan just denna pusselbit behöva öva upp förmågan att duga som den är. Lita på att någonstans finns det en pusselbit som matchar mina kanter väl. Det fina med att släppa kontrollen är, man behöver inte försöka så jäkla hårt. Försöka passa in är ett överflöd. Det ligger en harmoni i att duga som man är. Inget behöver påskyndas. Det löser sig, med tiden. Tiden är konstant. Min hanstiget kan följa mina egna hjärtslag. Mina steg kan vandra dit jag känner för att gå. Åter igen kan jag se världen utan ett dämpande filter. Utan skyddsutrustning. Tro mig, världen är grönskande vacker. När jag väl vågar släppa in ljuset och öppna ögonen.
Älskad. Övar på att leva. Drömmer om att känna närvaron i tillvaron till vilket pris som helst. Söndagen kan vara av guld gjuten. Solen skiner men gyllenestrålar. Mitt hjärta slår likt en guldklocka. Nuet är guld.
Gillar
Kommentarer
-
Du skriver så otroligt fint, och djupt.! Inspirerande och tankeväckande. trevlig kväll! :)
-
Tack, vad glad jag blir att orden når utanför datorskärmen! Passar på att önska dig en förträfflig måndag Sspirit! Kram
-
Nuet är nu, jag slänger mig på sängen en stund och vilar mina trötta knän !
-
Ja, nuet är NU Farmis! Njut av knävilan!
Logga in för att skriva en kommentar.