Ska vi göra det ordentligt då...

Tänkte först bara vara med för att kolla kaloriintaget. Blev så inspirerad av Linda, life78, att jag behövde få ur mig lite här med. Jaha, varför är jag här då? Jag har alltid varit en "tjockis". En kurvig tjej, knubbis, "mjuk och go" och allt det där. En mycket liten tjej i en lite fylligare kropp. Allra minst, och då jag själv tyckte om min kropp var vid 24. Jag hade mina former, men kunde få på mig brallor utan att det välde ut över alla håll och kanter. Jag var nöjd helt enkelt. Så hände det där som händer så många andra. Bebis i magen. Jag slet med depression under hela graviditeten, gick bara upp 6 kilo (gick alltså ner i mig själv) men formen kom inte riktigt tillbaka. Jag gick väl inte in för det så mycket, tyckte fortfarande rätt bar om mig själv. Så hände det igen!! Bebis nummer två, Markus, kom en månad före Majas 2-årsdag. Med honom gick jag upp 12 kilo. Inte mycket det heller. Men... en post-partum-depression som jag försökte döva med fett och socker. Jag gick inte ner ett kilo efter han kom ut. Jag gick upp. I två års tid har jag missbrukat mat då jag egentligen behövt något helt annat. Hetsat i mig för jag kännt mig stressad och nervös. Till slut vägde jag 20 kilo mer än innan jag fick barn. Två år efter jag var färdig med sista graviditeten. Stod på vågen och grät. Jag vägde 90 kilo. Tresiffriga nummer närmade sig snabbare än jag kunde tänka. Men inget gjorde jag. Kände mig bara ledsen och sjuk. På grund av en massa slitningar i själen fick min man nog och skickade mig till läkare. TACK kan jag säga idag. Jag lider av GAD Gennerellt ångestsyndrom, och medicineras nu för att få kontroll över livet igen. Det är bara tillfälligt, men jag har gett mig tusan på att den lycka jag kan känna nu ska vara livet ut. En biverkning av medicineringen var det här med vikten. Jag kände mig jättestressad över att jag kunde öka 30 kilo. Jag skulle bli ett vandrande fläskberg! Men, istället tappade jag matlusten helt. Orkade inte äta nått... Tappade på väldigt kort tid sex kilo. Känndes bra på ett sätt men skrämmande på ett annat. Vad ska hända sen? Då letade jag upp den här sidan. Helt underbar! Jag kan nu se vad jag äter, och det har gjort att jag försöker leva sundare och äta var tredje timma och tänka på varför jag äter och vad. Jag har problem att äta tillräckligt, och jag har tappat ytterligare två kilo sedan jag började bokföra dagens måltider. Men jag mår ju så bra!!! Mitt sinna, min kropp och min själ mår så underbart bra!!! Jag tror inte det är bara mediciner som gör det, utan det faktum att jag äter saker som är bra för min kropp. Tidigare har jag kännt mig så "lortig" och kraftlös trots att jag ätit säkert tre, fyra gånger så många kalorier per dag! Nej, nu har jag bestämmt mig för att försöka ta mig åtminstonde nästan ner till den vikt jag trivdes så bra med. Som var rätt för mig! Siktar man mot stjärnorna så kanske man når trädtopparna iaf. Bilden är från min tjockaste period. Man ser hur jag har för små kläder. Fick knappt på mig brallorna och det välde ut valkar från alla håll och kanter. Jag vill inte h det så igen. Och jag VILL INTE KÖPA STÖRRE KLÄDER!!! När jag nått mitt mål (jag säger när, för jag tror på mig) ska jag sätta på mig samma kläder och så ska vi se skillnad! Heja mig!

8 april 2009 20:44

life78

Jag tror på dig - Det vet du! Jag VET att du kommer klara det här. Vi följs åt ;-)
8 april 2009 21:20

Mika

Kan bara hålla med Life78, med stöd från andra likasinnade här på matdagboken tror jag också att vi kan lyckas tillsammans. Peppa varandra när det känns tungt och glädjas med varandras framgång. Tack för peppningen själv! :-) Vi hörs! *kram*

mandelens blogg

Ska vi göra det ordentligt då...

Kommentarer