möte i vårdcentralen

var mycket givande.Han hade kallat 12st.överviktiga personer,men bara 6 st.kom.Han hade bra föreläsning om övervikt och"botemedel"mot det.Han förklarade om forskning runt det och att när man går på olika dieter,att man går ner,men sen går man upp igen allt+lite till.Jag har antal gånger gjort det.Har ätit enligt viktväktarna,gått ner typ 20kg,upp igen.Druckit olika soppor,gått ner och upp igen.Nu senast med lchf,gick ner 7kg.Nu har jag gått upp 3kg inom en månad.Men känns att lchf är bäst för man behöver inte gå hungrig.Felet var min del,att började smått äta bröd,potatis o.s.v. och "vips"började jag"svälla" uppåt på vågen.Jag bestämde att gå genom denna kurs 7veckor.Då skriver jag upp allt jag äter varje dag och under mötet går vi genom tillsammans och sedan ska han tala för oss oxå hur kommer vår beteende in i bilden,när det handlar om ätande.Kursen ska inte handla om någon speciell diet,utan genom att skriva upp,vad jag stoppar i munnen under dagen,ser jag hur och vad jag kan ändra.Han pratade,att bästa botemedlet är operation,där man minskar matsäcken och han förklarade oxå hur det går till.Nu ska jag"smälta"allt vad han sa idag.Samtidigt tänker jag vad jag äter.Det är just nu lite si och så med mitt ätande.Inga regelbunda tider.Har inte haft riktiga hungerkänslor på ett tag,för kämpar just nu med mina negativa känslor och självförakt,p.g.a.mitt utseende.Och det är inte heller bra,att äter lite vad som helst och när som helst.Ibland kan jag tycka att jag duger,men nästa stund känner jag äckel, vill inte stå framför spegel.Ändå älskar min man mig och tycker,att jag är bra.Vi är båda 50-talister.Så jag kan inte se ut som jag gjorde,när jag var 30år.Fått fyra barn,äldsta är 40år.Jag är nog lite i stadiet,att acceptera att jag är ingen ungdom längre.Jaa-jaa.Nu ska jag se vad den här kursen kan ger för hjälp till mig.Samtidigt är det roligt,att vi är flera,så kan vi "bolla"med olika saker till varandra.OJ!!!Nu skrev jag jätte mycket,men som vi har skrivit här förr,så det är som"medicin" för oss,att tömma tankar.Underbart att alla vi jobbar med oss själva,ibland går det som "dans" ibland trögt.Men vi får ju stöd från varandra genom denna blocket.Jag läser ofta denna blogg och får viljan att fortsätta mot bättre mående både kroppsligt och mentalt.Och FRAMFÖR ALLT känner jag inte mig ensam i denna kamp.Kramar till alla duktiga kämpar människor =) =)

18 september 2012 13:06

Fetcatta

Heja heja! Bara det att man skriver ner allt man äter triggar en till att vara duktig, jag är då funtad så, nu har jag börjat skriva in allt jag äter här på MD och då känns det som ett nederlag om jag skriver in sånt jag inte ska äta och jag är så pass ärlig mot mig själv att ALLT jag äter ska skrivas in och sen blir man lite tävlingsinriktad, vill ju hålla sig inom de kcal man satt upp :) Tänk vad man kan lura hjärnan! Lycka till!!
18 september 2012 17:38

Hemine94

Minska inte magsäcken! Har sett flera dokumentärer om folk som har gjort det... Visst går man ner i vikt, men de flesta är konstant hungriga och man kan töja it den igen tills dem spricker! Självklart är jag ingen läkare och han vet väl antagligen bättre? En kvinna som var med i `du är vad du äter` hade opererat magsäcken och sedan töjt ut den till bristnings gränsen. Så om du funderar på det så forska MYCKET om det innan du gör någonting drastiskt... Lycka till med allt annat!

markettas blogg

möte i vårdcentralen

Kommentarer