Allt eller inget
När jag har varit hos psykologen har vi kommit fram till att under hela mitt liv alltid varit så att jag har gjort allt eller inget. När jag jobbade på restaurang så jobbade jag nästan 1 ½ heltid till att inte jobba alls. Så är det med allt, stickning, virkning, vänner. Det är även så det är med träningen och viktnedgången.
Jag har insett att för att jag ska kunna gå ner och sedan och sedan stanna där och inte gå upp igen så måste jag hitta en lösning som gör att jag gör det på halvfart kan man säga...
Det som jag upptäckte igår var att jag använde detta som en ursäkt för att äta massa onyttiga saker bara för sockermonstrets skull.......
Jag MÅSTE hitta ett sätt där det blir ett naturligt sätt att vara ett sätt att leva...jag har pratat mycket om beteende förändring innan....pratat om det....det är nu jag måste göra förändringen..tillsammans med alla andra som jag redan gjort....
Innan har det känts som om det har varit OK att gå till psykologen och prata av sig, men nu är det riktiga utmaningar som bara handlar om mig själv och det som händer inuti mig....svårt svårt svårt....
Nu sist jag var där så sa hon att det är inte samma person som sitter framför henne. När vi träffades första gången så log och skrattade jag hela tiden oavsett vad hon sa, nu är det mera allvar och det syns att jag faktiskt blir ledsen ibland....men att jag fortfarande är en positiv person...
Nä nu ska jag sticka lite på min nya mössa.....blir några varje vinter.....
Kramar
Kommentarer
-
strongt gjort av dig gräva i de förfluta för att förvissa kan de vara smärtsam resa applåd till dig.
-
Känner igen mig så mycket i det du säger. Antingen allt eller inget. Just nu är jag inne i en inget-period och får kämpa jättemycket för att inte släppa efter helt.
Logga in för att skriva en kommentar.