Testar Matdagboken

Ställde om till LCHF, om än med en del fusk, för ca 1 år och fyra månader sedan. För kanske 1 år och 7 månader sedan återupptog jag min avsomnade träning. Vid den tiden vägde jag i runda slängar 20 kilo mer än vad jag gör idag. Vägde mig inte av ren självbevarelsedrift. För två år sedan ungefär var jag överviktig, ständigt trött och i dålig form. Jag har, lite i taget, bytt livsstil. Först träningen, sedan maten. Sedan blev jag mer noga med att ta hand om mina tänder (har väldigt lätt att få tandsten) och undvika svart te (är ingen större kaffedrickare) till förmån för gröna teer och örtteer. Det har gett en extra vinst i form av bättre mage. (Speciellt uppskattade min mage när jag slutade använda mjölk i teet.) Dessutom är jag glad att slippa de där trista, artificiella Lipton-teerna man stöter på överallt... Blä. Sedan i somras lever jag utifrån 16/8-principen. Jag försöker att äta mellan ca kl 10-18 på dagarna. Det gav genast utdelning i form av 4 tappade kilon. Ett extra plus är att jag har lärt mig att känna när jag är hungrig och inte. Tyvärr kan jag fortfarande sätta i mig mat bara för att det är gott, men det händer inte lika ofta som förr. Den här hösten har jag börjat att, förutom gym- och passträningen, med yoga (ungefär en halvtimme några mornar i veckan, plus en yogaklass i veckan) och att springa (mest på löpband än så länge, men har släpat mig runt ett fyrakilometersspår en gång i alla fall, och fler ska det bli!) Så länge vädret är någorlunda tillåtande cyklar jag också för det mesta en del av sträckan till och från jobbet, vilket ger en dryg mil per cykeldag. Jag har märkt att jag blivit stark av all träning, Backar som jag tidigare pustade och stönade i trampar jag nu raskt uppför. Jag är väldigt nöjd med alla framsteg jag har gjort. Jag har inte haft bråttom utan låtit det ta sin tid. Börjar jag tänka för mycket på prestation och resultat slutar jag, men känner jag att jag mår bra ger det i sig en motivation att fortsätta. Förut hade jag två ganska jobbiga problem: för det första var jag ofta risig i magen utan direkt påtaglig orsak, blev gasig och uppsvälld och ja, ni fattar. Sådana problem är det väldigt skönt att slippa, och jag märker att livsstilen gör enorm skillnad. En annan sak, som fortfarande drabbar mig ibland men som jag förut hade problem med varje dag, var allergisk snuva och nästäppa. Igen utan tydliga orsaker, Jag kunde aldrig riktigt få grepp om varför jag alltid gick omrking och snörvlade, men när jag hade ätit LCHF ett tag märkte jag att besvären nästan hade upphört! Så otroligt skönt. Jag fick alltid frågan om jag var förkyld och var nästan alltid rödögd. Och som alla allergiker vet så stjäl allergin en massa kraft av en. Heregud, vad jag är glad att få slippa det. Samtidigt märker jag att snuvan kommer när jag har fuskat. Speciellt alkohol triggar igång den, antingen samma kväll eller dagen efter. Igår drack jag ett glas vin och åt en matpaj - mycket stor synd för en LCHF:are. Jag, min man och min dotter hade bestämt att ha en lite trevlig kväll mitt i veckan och gick på teater. Då uppstod behovet av att äta mat på stan (som nästan är omöjligt utan att fuska) och en lust att unna mig, därav glaset med vin. I morse, medan jag och min dotter väntade på att få komma in på BVC, ville hon gå till Burger King. Jag beställde till både henne och mig själv, trots att jag inte ens var hungrig. Till mitt försvar äter jag alltid sallad istället för pommes. Men brödet klämde jag i mig helt utan eftertanke. Och direkt kom snuvan. Snuvan är min fuskradar helt enkelt. Godis och övrigt skräp har jag däremot helt slutat med. Jag känner inte ens någon riktig lust att äta det längre. Igår kväll när min smale make satt och tryckte i sig chips tyckte jag bara att det såg äckligt ut. Däremot är jag fortfarande torsk på bakverk av alla de slag. Jag tillåter mig att äta lite sådant på helgerna, åtminstone i sociala sammanhang, och det funkar bra att hålla sig till den regeln. Jag tror inte jag skulle klara att sluta helt. Dessutom känns det ofta svårt att säga nej när man blir bjuden på fika. Men nu sitter jag alltså här och snörvlar och har lite dåligt samvete,vilket avgjorde saken. Nu är jag registrerad på Matdagboken. I sista numret någonsin av Mat och Hälsa (jag kommer sakna den) berättar en kvinna sin framgångshistoria och tackar Matdagboken för att den hjälpte henne att hålla sig på mattan. Enligt artikeln tänker man sig lite mer noga för när man måste skriva upp vad man äter. Vi får se hur jag lyckas. Den stora risken är väl att jag snart inte ids hålla på med den längre. Men jag hoppas att den ska bli ett steg i rätt riktning för mig. Mitt mål, förutom att komma i ett par snygga smalbrallor som jag har i garderoben, är att minska minst 5 cm till midjan och gå ner åtminstone 6 kilo till. Kommer jag att klara det? Nu sätter vi in slutspurten!

26 september 2013 12:53

Fenerika

Hej och välkommen till MD. Med så många positiva förändringar som du redan gjort kommer du absolut att klara de sista kilona. Och stort grattis till de 20 kilo som du redan tappat och din förbättrade tandhälsa.
26 september 2013 14:14

Donnina

Hej och, som sagt, välkommen! Jag tror du kommer att klara de sista kilona hur lätt som helst! Matdagboken är ett jättebra hjälpmedel eftersom man verkligen tänker sig för. Lycka till och grattis till alla tappade kilon!
26 september 2013 14:34

Eminemma

Vad rolig läsning! Klokt att göra förändringar pö om pö och inte stressa fram dem. Så mycket enklare att bevara nya vanor när man märker att man mår bättre av dem!! Matdagboken är en bra hjälp att registrera, men det kanske räcker att göra det ett tag, för att se vad du missar? Du verkar ju ha superbra koll själv! Pepp!
26 september 2013 18:09

Johan

Varmt välkommen hit och lycka till på vägen! Pepp!!

mieows blogg

Testar Matdagboken

Kommentarer