Andras känslor kring mat

Är det någon som upplever att andra blir sura för att man inte vill äta vissa saker med dem? Jag sitter här med en liten klump i magen och tror att jag har sårat min bästa vän. Vi var på hennes brors begravning igår. Det var självklart mycket hårt för henne så sen gick vi hem till oss och åt pizza och godis, det kändes som helt rätt grej att göra. Hon gillar onyttig mat. Men sen imorse hade hon gjort pankakor och jag åt inte av dom. Vi bor många, så det var inte som om hon hade gjort dom och ingen åt, men den iskalla blicken (och sen utfrysningen under hela frukosten) tydde på att det var viktigt att just JAG skulle äta med henne. Jag tänker att det också kan ha att göra med att vi hade besök av en tjej och hon är ganska överviktig. Den här tjejen har flera gånger sagt att hon vill gå ner i vikt så förut har jag sagt till min vän att hon kanske inte behöver säga saker som - men du är ju så fin som du är, ska du inte ha lite chokladkaka! Och att hon nu därför kände sig kritiserad av mig. Alla har vi verkligen starka känslor och skador kring mat! Det är så svårt att veta när kan kliver folk på tårna. Och det känns som man gör det ganska ofta när man försöker gå ner i vikt.

Kommentarer

6 april 2011 11:55

LadyG

Du kan inte göra alla glada, och i slutänden är det viktigast att du äter som du blir nöjd och mår bra. Du kan inte hålla på att äta för att göra andra nöjda får då kommer du inte att må bra! Somliga uppfattar det som att de tappar kontrollen, de vet inte riktigt vart de har dig när du bryter ett för dem invant mönster. Om du tidigare var den som alltid tog om är de vana vid det och kan uppfatta det som oroande att du slutar ta om. De kan t om uppfatta det som en tyst kritik mot deras eget omtagande, möjligen läser de här in något som du inte säger men de själva inser (de projicerar sina egna åsikter på dig). Du får helt enkelt klä skott för en hel del iom att du väljer att leva sunt om andra runt om kring dig inte vill göra det. Men stå på dig, det är ditt liv och dina val. Inte deras!!!
6 april 2011 11:58

Greebo

Har också upplevet detta fenomen, bäst är nog att försöka ta upp saken till diskussion när alla inblandades känslor lagt sig lite och det inte blir så infekterat. Du får väl vara den större personen i sammanhanget och bjuda på den utfrysningen med tanke på begravningen dan innan. :/ Du får helt enkelt förklara för henne att DU mår kanke dåligt hela dagen om du ska tvinga i dig de där pannkakorna bara för att HON ska må bra under frukosten. Men det är känsligt, helt klart. Pepp! :)
6 april 2011 12:00

jennyb

jag tror alla går igenom det där någon gång när man försöker gå ner i vikt, folk anser att man är såååå fiiin som man är och man behöver inte tappa vikt, speciellt inte när ens kompis kanske väger lite mer än vad man själv gör. stå på dig och förklara att det inte är personligt utan att du mår bättre av att gå ner i vikt och av att äta mindre sötsaker osv. själv var och är det ingen i min familj som reagerade på att jag knappt tog av det som bjöds, alla var så inne i sig själva att dom såg inte att jag satt med en smula på tallriken, då kände jag mig ännu ensammare :)
6 april 2011 12:03

Greebo

jennyb: Ja, hur man än vänder sig så har man ändan bak. Det ända man kan göra är att försöka få en lite mindre ända! ;)
6 april 2011 12:09

jennyb

kul att vi var här och skrev samtidigt Greebo... vi är ena jäkla tvillingmongos :)
6 april 2011 12:19

minus5

Skönt att få veta att det inta bara är man själv som upplever sånna här känslor. Funderade på om det var jag som var paranoid :) Ni har absolut rätt! Jag gör så att jag väntar några månader och så kan jag prata med henne om detta. Innan dess får jag komma på andra sätt att visa att jag är där med henne 100% även om jag inte tröstäter med henne. Det är ju faktiskt också så att om jag ska gå och må dåligt över att jag äter fel så har jag ju mindre känsloutrymme för henne och hennes sorg.
6 april 2011 12:23

Greebo

Bra plan! :)

Logga in för att skriva en kommentar.