Att ta sig upp ifran sina dippar

Humöret och motivationen gar upp och ner. Jag har känt mig utrakad sedan skolan tog slut. Och kraftlös. Nu är humöret och orken pa sin botten för min nära vän, som jag är tillsammans med varenda minut dygnet runt, har akt hem till sin familj. Jag ska aka dit pa onsdag och fira jul med honom. Jag längtar! Igar och i förgar at jag godis. Jag har inte ätit godis pa länge och det smakade fränt nästan. Men jag at det enda. Och inte tränade jag igar heller. Hur gör man egenligen för att ta sig upp ifran sina dippar? Eller behöver man ta sig upp? Min tanke är att man kanske ska aceptera bara att livet gar upp och ner och snart sa gar det upp igen. Jag känner att om man försöker kämpa emot för mycket ger det bara känsla av otillrÄcklighet och uppgivenhet.. som gör att jag tar till sockret. Verkligen en ond cirkel det där. För mig tror jag nog pa sma sma mal, jag tycker inte om att piska mig själv. Mina sma mal för idag skulle kunna vara att jag ringer min pojkvän och höra vilken tid vi skulle ses idag och sa kanske jag hinner ta en liten promenad innan. Och sa maste jag fa tag pa min kompis som jag ska ut och resa med imorgon och kolla läget. Jag tÄnker inte sätta upp nagot matmal. Jag litar pa att det tar hand om sig själv. Det här blev ett langt och rörigt blogginlägg. Men det hjälpte mig att skriva av mig i alla fall.

minus5s blogg

Att ta sig upp ifran sina dippar

Kommentarer