För att det är synd om mig...

Jag har gått upp lite mer än ett kilo de senaste två veckorna.. Hela min tillvaro har verkligen varit på sin all-times-low, så det är inte så konstigt. En vän som gått bort, slut med pojkvännen, jätteproblem med uppsatsen, oklar framtid... Vissa dagar har jag verkligen känt mig på gränsen till depression och är man känsloätare så tror man ju verkligen att man kommer gå sönder innuti om man inte äter den där glassen eller bullarna då i den stunden. Men sanningen, vet vi ju alla, är att om man äter när man mår dåligt mår man ännu sämre. Och jag vill ju inte alls må sämre! Det är ju hela meningen, lixom. Jag vill vara snäll mot mig själv. Jag vill vara frisk och glad. Och skriva en jättebra uppsats så att jag kan komma in på en master och bli en grym forskare så småning om. Det är vad jag vill, och vad jag förtjänar! Vad jag inte vill är att knarka på bullar och skita i mig själv! så... just f[FET]ör att det är synd om mig[/FET] ska jag ABSOLUT inte unna mig. Däremot ska jag unna min uppsats ett par timmar av min odelade uppmärksamet nu!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.