Ständig kamp med vikten
Denna ständiga kamp med att duga, sladdrig mage och att krascha, tappa kontrollen över ätandet.
När jag ser tillbaka på hur min viktresa sett ut har jag nu börjat se ett mönster. Jag är "duktig" oftast flera dagar för att sen tappa det och trycka i mig orimlig mängd gotta. Mår illa, känner mig äcklad av mig själv och börjar nästa dag med att vara ännu mer strikt, tränar fler pass och hoppar över nåt mål mat. Hur länge har jag hållt på så här? När började jag prioritera min kropps utseende före att umgås med vänner? När började jag äta i smyg och straffa mig med mat när jag gjort nåt fel? Helt ärligt så vet jag inte. Just nu vet jag bara att jag tappat kontrollen. Vet inte när jag är mätt, hur mycket jag borde äta eller hur mycket träning som är normalt.
Livet som tvåbarnsmamma är rätt stressigt har jag insett och att då dessutom få in 10 timmars träning känns både som en dröm och en förbannelse.
Nån som känner igen sig?
Gillar
Kommentarer
-
Nja,...inte jag personligen...men säkert många i din sits som tvåbarnsmamma...det svåraste jobb man kan ha...men också det roligaste.
Bantat däremot har jag gjort i hela mitt vuxna liv...ända tills nu sedan några år när jag snubblade in här på MD.
Den kunskap om vad jag ska /kan äta och ändå tappa kilon... när jag ska äta ( kör 16:8 för det mesta ) och varför jag äter som jag fått här på MD är en ovärdelig kunskap.
Att känna sig själv och hur ens egen kropp funkar med ups & downs på vågen...är en annan bra vetskap. Jag vet hur just jag lätt pendlar 1-2 kg.
Att , efter alla år av sökande efter diverse ” mirakelkurer” , hittat en väg som jag kan gå utan att behöva försaka livets goda...och att känna sig så nöjd man kan med sig själv...är nog min största vinst.
Nu är jag i den aktningsvärda åldern av 71 år...och jag har inte det drivet att tokträna för att bilda muskler...men med kläder på är jag ändå ganska nöjd måste jag säga.
JAG tror det handlar om att hitta sin egen modell...en som man kan leva med
länge...för några snabba varaktiga bantningskurer håller aldrig i längden.
Det gäller att förändra sitt ätbeteende för resten av livet.
Ställ dig själv några viktiga frågor...Varför ?
varför vill du se ut på ett visst sätt ?
varför väga en viss vikt ( ser inte din profil) och för vem ?
varför har du så bråttom ?
varför välja bort vännerna för att smygäta och må bara dåligt ?
Livet pågår här & nu...och dina barn behöver en glad och positiv mamma Hoppas du vet att det finns hjälp för din ätproblematik ...lycka till på din väg.
Senast uppdaterad 26 augusti 2021 12:00
-
Vill bara skriva under på Bellas inlägg
-
Jag känner igen mig på alla sätt.. är tvåbarnsmamma och tiden räckte inte till. Nu är jag visserligen skild och har barnen varannan vecka och kan prioritera mig först dom veckorna jag är själv. Det här med att känna sig vilsen i sin kropp.. jag tog bort vågen för ett år sedan och beslutade mig för att börja lyssna på kroppen och inte på vågen. Varför är jag trött? Varför sover jag dåligt? Varför hinner jag inte med det jag vill? Varför får jag ont i magen osv?
Det här med att sätta upp små mål för sig själv kanske låter ”gammalt” men det fungerar för mig. (och förberedelser) Om jag har en dag som är stressig, bestäm dig att gå en promenad på 15 min och var nöjd över det. -
Jag är inte tvåbarnsmamma och har nog svårt att känna igen mig där. Däremot att brottas med att hinna med träning och sund kost gör nog många av oss.
Skriv upp för och nackdelar på lappar har hjälpt mig, samtidigt sätta upp små mål och inte ha bråttom.
Logga in för att skriva en kommentar.