icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
29 augusti 2014 16:50
4

Bekännelse

Att jag har någon form av ätstörning har jag förstått ett tag. Det är ju bara inte så roligt att erkänna. Igår drabbades jag av en hetsätningsattack och åt mackor, popcorn och drack saft. Det var illa men inte så illa som det har varit. För en månad sedan hade en hetsätningsattack inneburit 10 rostade mackor med smör, marmelad och ost (igår åt jag 4 mackor med lite smör och ett lager ost), en chokladkaka, en påse chips och en flaska cola, kanske en påse smågodis, marinerade vitlökar eller en förpackning baughetteröra. Så visst har det blivit bättre, men det känns ändå som ett nederlag. Kan ju inte påstå att jag var hungrig imorse, så jag åt inte förrän till lunch, då blev det kvarg och en fullkornsmacka. Drygt 350 kcal. Nu på kvällen åt vi tacos, eller det vill säga, maken och dottern åt tacos medan jag gjorde en matig sallad med tacofärs samt tog ett glas rose´vin till. Ca 600 kcal. Helt ok, mätt blev jag. Ikväll får de andra smågodis och jag kommer att smaka några bitar, men inte många, jag fick nog av frosseri igår. Som "straff" för att jag trillade dit igår nådde jag inte ända fram till -5 kg sedan start utan får kämpa på en vecka till, det fattades 1 hg..

Kommentarer

  • 30 augusti 2014 09:48

    Tack för era kommentarer! Jag vill inte söka hjälp, trots att jag vet att detta är vardagsmat för de som jobbar med detta. Jag har inte rett ut varför för mig själv ännu, alltså varför jag inte vill söka hjälp, men jag ser det som ett stort framsteg att jag inte åt mer än 4 mackor, åt popcorn istf chips samt drack ett glas saft istf en flaska cola. Jag hetsäter när jag har tråkigt och känner mig frustrerad. Jag vet när det händer, så det gäller att ha koll på de dagar som visar tecken på att kunna urarta och ta tag i det innan det blir såhär.

  • 30 augusti 2014 19:58

    Ger dig lite kämparanda på vägen :-) Jag brottas med samma problem, även om man vet mycket hinner man inte alltid vara före och hamnar snett ibland igen, men man lär sig om sig själv hela tiden. Det svåraste tycker jag är att vara före den destruktiva vanans framfart när den slår till hur mycket kunskap jag än har. Vi är olika och kan få bukt med samma sak på olika sätt, hoppas du hittar ditt :-)

  • 29 augusti 2014 18:22
    mosel
  • 29 augusti 2014 18:35

    Att erkänna för sig själv brukar vara det jobbigaste steget. Det tog mig 15 år att förstå och acceptera att mitt sätt att tänka kring mat inte var friskt. 

    Försök att inte vara alltför hård mot dig själv när du fått en attack. Tvinga undan elaka tankar och bestraffningar så gott det går. Var förlåtande och gå vidare. Se det   positiva - det har blivit bättre, du är på rätt väg! 

    Behöver du stöd, kontakta ätstörningskliniken. De tar emot alla åldrar och storlekar. Gick själv i terapi där och det är bästa jag gjort, även om det stundtals också var väldigt jobbigt.

    Ha det gott och kämpa på! :)

Logga in för att skriva en kommentar.