Forskningsvälden och experterna, lång läsning för den som orkar!
"Ät inte kolhydrater, ät fett!" säger den ena, "Ät inte fett, ät lätt!" säger den andra. Båda visar forskning som stödjer deras uttalanden och gärna även forskning som visar hur farligt det är med det motsatta. Andra förespråkar tallriksmodellen eller att man ska äta fem dagar i veckan och fasta två, ytterligare källor talar upplyst och vetenskapligt om nyttan av att äta stenålders- eller medelhavs dieter. Vem ska man tro på? Alla visar ju upp forskning, siffror, statistik och uttalanden från numera smala välmående personer som lyckats med hjälp av just denna kosten.
Alla som har försökt vet hur jobbigt det är att läsa rena forskningsrapporter och avhandlingar. Därför läser vi dem oftast inte i dess originalform utan vi läser ett sammandrag som någon annan gjort, för att vi ska förstå vad det hela överhuvudtaget handlar om. På köpet kan vi ha oturen att få sammanställarens värderingar instoppade i materialet och inte alls den (eventuella) saklighet som fanns i rapporten. Mycket forskning är också betald av vinstdrivande företag där forskarna får betalt för att hitta ett samband, inte se om det finns ett.
Därför uppmuntras vi att vara källkritiska. I dagens samhälle får barnen redan i mellanstadiet lära sig vad källkritik är och vikten av att tala om varifrån man får sin information. Men vilka källor ska man tro på och vilka ska ses som pseudovetenskapliga? Det finns ju klara bevis för att kolhydrater är dåliga för människan men samtidigt att fett inte heller är nyttigt. Att de två i kombination och stor mängd skapar övervikt är iallafall källorna överens om. Alltid något! Eftersom vi inte kan avgöra vilket som är bäst på sikt (vi kan ju inte se in i framtiden) så får vi förlita oss på experter, läkare och forskare, kända och erkända. Ulrich beck, en känd tysk sociolog, kallar dagens samhälle för ett risksamhälle och en del i detta risksamhälle är det kan kallar för expertsystem. Detta innebär att vi inte kan avgöra risken/faran själva då den inte går att se eller känna, att det först i framtiden utvisas hur farligt det var. Därför blir vi beroende av experterna och tvingas tro på deras uttalanden. De är ju som sagt experter och de om några ska ju kunna förutse utfallet av en risk.
Och då är vi tillbaka vid det faktum att mycket forskning drivs av ekonomiskt vinnande. Det är lönsamt för läkemedelsföretag att sälja insulin, därför väljer man att lyfta fram rapporter kring nackdelarna med LCHF, att instruera läkare och sjuksköterskor att avfärda denna typ av kost och promota insulinet. Samtidigt som dessa rapporter med negativa effekter visas upp kommer rapporter som visar det motsatta. Det är, i vikens och hälsans värld, verkligen ett risksamhälle. Vem ska man tro på, vilka risker är vi villiga att ta för att bli smala? Är det värt ett snitt i magen och ett liv av barnportioner? Eller att aldrig mer äta den goda potatisen eller att alltid tänka på kaloriinnehållet?
Jag tror att de enda experterna är vi. Vi som tar riskerna, väljer att ta riskerna, måste välja att ta riskerna. Vi ska lyssna på våra kroppar och framförallt på våra sinnen. När kroppen mår bra och vi är i balans inombords, då äter vi rätt och tränar lagom. Den riktiga experten på hälsa är vår kropp. Hjärnan luras, den ska vi inte lita på, men när kroppen mår bra mår hela människan bra. Hur vi äter och tränar för att hamna i detta tillstånd är inte så viktigt, och det är heller inte lika för alla. Lyssna på kroppen och känslan, du har din alldeles egen näringsexpert och PT med dig hela tiden, varje dag.
Beck, Ulrich. Risksamhället (1998) Daidalos. Göteborg.
Gillar
Kommentarer
-
Håller med dig om att det är vi själva som är experterna. Jag känner hela tiden efter hur det känns i min kropp. Jag har testat att äta en del för mig nya livsmedel och upptäckt att en del är bra och en del är inte bra. Det är väldigt intressant att hela tiden komma underfund med vad som är bra med mig. Vitsen är för mig att när jag väl nått min målvikt så ska det kännas lätt att hålla vikten därför ska den maten jag äter vara möjlig att äta under resten av mitt liv. Det känns bra att tänka så.
-
Stort TACK för detta inlägg
! -
Intressant inlägg och så sant!
Jag håller med dig Margitta den mat jag äter nu skall gå att äta även sedan jag nått målvikten. Det går inte att hålla på med nån konstig diet fram till dagen D och sen plötsligt sätta i sig allt.....!! Det måste vara balans och hållbart.
Jag äter det mesta men i mindre mängd och mer varierat. Jag rör mig fruktansvärt mycket mer än tidigare och jag mår bra!
Jag tror på tallriksmodellen och motion!!
Snigeln tack för inlägget och pepp på dig!!
-
Kloka ord!
-
Jamen Ariess det var ju perfekt för då kanske tallriken trollar bort all extra mat!!Taika betyder trolla!
Logga in för att skriva en kommentar.