Lågvattenmärke
Hade en riktig skitdag igår, vaknade sur, ledsen och allmänt ur gängorna och dessvärre gjorde maken likadant, ni förstår vilket mysigt par vi var. Naturligtvis blev vi osams fram på eftermiddagen, ett sånt där riktigt onödigt, ickeproduktivt gräl om ingenting och allting. Grälet slutade med att vi var utmattade, hungriga och idioter båda två. Särskilt nr vi åkte till pizzerian och köpte kvällsmat. Sedan var jag ännu dummare som klämde i mig hela pizzan.
Jag skulle kunna skylla på att jag var känslomässigt slutkörd, för trött eller vad som helst men saken ärden att jag tröståt. Ingenting ska stickas under stol med och jag har tröstätit sedan jag var 9 år, vilket la grunden till min övervikt. Nu kan man ju tro att jag levt ett väldigt sorgligt liv, eftersom jag sitter här med 35-40 kg övervikt men så är det inte. jag har haft mina motgångar som alla andra, men när det var som absolut värst åt jag istället inte alls. Tröstäter gör jag när jag tycker synd om mig själv. Allt det här vet jag och ändå har jag ingen hållbar strategi för hur jag ska hantera mig själv. Det är något som jag behöver jobba på. Jag köpte iallafall inga chips igår, det brukar vara min "tröstmat". Det är en liten bit på vägen ändå, jag åt BARA pizzan, inte pizzan OCH chipsen. Nästa gång kanske jag kan äta halva pizzan och vara nöjd?
Idag ska jag försöka mig på att dricka lite nyttig juice till lunch, har googlat recept och så. Det är faktst det enda positiva med gårdagens kost, jag fick mig en rejältankeställare och en jäkla vilja att göra om och göra rätt, en spark i min feta häck till att kämpa vidare och tuffa till mig lite.
Gillar
Kommentarer
-
Känner så väl igen mig i det du skriver! Här blev det kebabtallrik igår och en påse lösgodis på det. Att gå ner i vikt handlar egentligen ganska lite om mat och motion, utan mer om hur man tänker omkring det. Så tankeställare är bra. Ett bra steg på vägen. Fortsätt kämpa!
-
Jag är också en person som både tröstäter och äter för att belöna mig själv, äter mycket mat både då jag är glad och ledsen. Detta är ovana som är svår att bryta men man måste försöka att byta ut mat mot nåt annat tex belöna sig/trösta sig med ett bad, lyssna på musik, se en bra film, köpa nån liten grej ljuslykta eller nån rolig aktivitet istället etc. Nu har jag lyckats gå ner mycket i vikt men har fortfarande lite problem med detta ibland, glömmer bort mig och kan plötsligt få rena frosserianfallet. Jag har funderat på att göra nån typ av lista på alternativ mat. Dvs de där dagarna/studerna då man "bara måste ha nåt" så kan man titta på listan och istället för pizza så köper man en vegetarisk kebab med fetaost tex. Då får man ändå nåt gott men som är mycket nyttigare. Istället för ett helt kexpaket kanske man kan få en liten chokladbit om man nu inte vill ha frukten som man egentligen tänkt äta... På det viset så begränsar man i alla fall "skadorna". Min tanke med listan är att då har man en strategi som man följer för även om man kan tänka samma sak i verkligheten (utan lista) så gör man sällan så (köper nyttigare, mindre paket mm) men kanske med en förberedd lista så funkar det bättre. Bara en fundering, jag har inte testat. Sen en pizza då och då är inte hela världen heller bara det inte blir för ofta. Pepp pepp!
-
Ni är så snälla
Det där med listan är ju inte så dumt, hjärnan verkar ju sluta fungera logiskt när frosseriet sätter in, så då kan det vara bra att ha alternativen nerskrivna! och visst handlar det om ett felaktigt beteende och tänk kring just mat och motion, "normala" ätare tänker ju inte att "ojoj vad det är synd om mig eller vad duktig jag har varit, nu äter jag för ett helt kompani". Inte heller känner de ett behov av att vräka i sig hela chokladkakan bara för att de tar en bit eller två. Det är vårt tänkande och vårt beteende kring mat som är skevt och därför är vi tjocka. Men beteenden går att ändra på, dock krävs dety tid, tålamod, vilja och uthållighet! -
Nej, den lilla burken sås till pizzan skippade jag ju också, den glömde jag helt bort! Visst är vi i snaskmaskopi, gubben och jag! Om han blir sugen så åker vi och handlar, vilket oftast slutar med att jag äter massor med saker jag egentligen inte alls var sugen på, bara för att han gör det. Igår åt han chilinötter. Jag smakade ett par stycken (tyckte liksom inte det spelade någon roll efter en hel pizza) men det väckte inget sug efter mer. Det är ju trots allt rätt bra.
Logga in för att skriva en kommentar.