Otroligt!

Jag har gått ner ett helt kilo sedan igår! Yessssss!

Och ännu bättre är att jag kom förbi min ödesdag, den tredje, utan att gråta eller äta. Jag morrade och fräste lite men det berodde mest på att middagen blev 1 ½ timme försenad för vi åkte och handlade. Det var en ganska speciell känsla att gå runt i mataffären och säga till maken och dottern: Vad vill ni äta? Inte vad ska vi äta utan ni.. De passade på att frossa i sådan mat som jag avskyr, bacon, falukorv, stekfläsk och strömming. Det underlättar för mig att de valde sådant, då lockas jag inte av doften när jag lagar maten ;-)

Nu när jag kommit förbi den tredje dagen måste jag ta och fundera på hur länge jag ska fortsätta, åtminstone en vecka tänker jag klara. Så fyra dagar till, minst. Om det går bra kanske jag satsar på en vecka till innan jag börjar föra in middag på schemat. Den 29:e fyller maken 40 år och då ska vi gå ut och ät lunch samt ha bjudning på kvällen, alltså ingen modifastdag precis. Jag vill ju heller inte ligga och vrida mig i magplågor för att jag för in maten för fort så jag tänker börja föra in lite mat senast den 25/10. Dock finns det inget som hindrar mig från att modifasta för fullt från och med den 30:e igen ;-)