Tårar, panik och ångest.

Ja som ni kanske kan se på min rubrik kommer detta inlägg inte vara direkt muntert, så jag ber om ursäkt för det och vill ni inte läsa omuntra inlägg så är mitt råd att sluta läsa nu. Jag vet just nu inte riktigt vart jag ska ta vägen, sambon ringde från jobb i morse och berättade att hans jobb planerar en resa senare i år, bara det får min ångest att gå igång, jag vill inte, vill inte att han ska resa, jag avskyr det, minnen från 4 år sen kommer tillbaka med sån kraft att jag nästan ramlar omkull, jag hör hur hans röst förändras och jag vet att detta inte är allt, det kommer mer, han ska resa till samma ställe där min man omkom i en olycka, samma datum som det hände. Jag hanterar det just nu inte så bra, ångesten river i mig varenda fiber i kroppen vrålar, jag vill likt ett småbarn slänga mig på golvet och skrika och sparka och slåss. Av världens alla länder ska han till samma land samma stad där jag en gång miste min livskärlek, och dessutom på samma dag som det hände, på den jobbigaste dagen som jag behöver ta mig igenom varje år, är jag inte bara ensam utan även ska hantera att min nuvarande kärlek ska befinna sig på den plats där jag en gång miste min framtid som jag kände till den. Tänker jag rationellt, nä jag är medveten om att jag inte gör det, jag vill bara säga till honom att inte åka, att stanna hemma hos mig, aldrig att jag kommer göra om samma misstag två gånger att skicka iväg den jag älskar, förra gången jag gjorde det såg jag honom aldrig igen. Jag vet långt inne i min just för förvirrade hjärna att oddsen på att samma sak ska hända igen inte är så stor, men min hjärna vill inte lyssna, jag vill inte att min sambo åker till den plats som jag enbart förknippar med sorg och saknad. Jag vet inte hur jag ska hantera det utan att braka ihop, utan att ångesten och paniken ska sätta sina klor i mig. Jag vill inte detta. Thea

Kommentarer

16 januari 2012 12:40

babyboo

Jag skickar en varmt kram och säger att de inte lustigt att du får både panik och ångest. Den platsen är så känsloladdad för dig och minnen från vad som en gång hänt sucker upp igen. Kan han inte få bli omplacerad till ett annat land?
16 januari 2012 12:41

gittan52

Vilken mardröm för dig! Jag hoppas du kan få hjälp att bearbeta din känslor.
16 januari 2012 12:43

elenaH

Måste han verkligen åka? Kan du inte berätta för honom hur du känner, vad du varit med om och tala om hur du mår. Kanske ni kan lösa det tillsammans? Kan du inte åka med? Stoooooora strykekramar till dig!!!
16 januari 2012 12:44

yvvan62

Styrkekramar!!<3<3
16 januari 2012 12:49

thea77

Min sambo vet vad jag känner och han är uppgiven och lessen han med, men det är en jobbresa som han tyvärr inte kan styra. tack för alla styrkekramar.
16 januari 2012 13:06

elhuka

Livet är hårt ibland.Känner med dig.Kramar.
16 januari 2012 16:21

MammaEva

Många kramar från mig. Hoppas att allt ordnar upp sig och att du kan få hjälp med din ångest.
16 januari 2012 16:29

Mallag

<3<3
16 januari 2012 16:59

Tabirimiri

hoppas det ordnar sig förstår att det är många minnen som rivs upp efter det du skrev i din blogg. många styrkekramar
16 januari 2012 17:02

thea77

Tack för alla kramar och peppningar osv, det värmer. Dagen har varit tuff, jag känner mig helt dränerad på energi, men i morron är en annan dag.

Logga in för att skriva en kommentar.