I huvudet på en bantare!

I går fokuserade jag mig ordentligt, försökte få till det med mat och tider. Det är svårt att komma in i något när man måste sluta för att äta något. Men jag kommer säkert in i det också så småningom. Jag åt i allafall inte en enda godisbit, även om det sög i tarmen. Men två kakor slank ner på kvällen..... Jag behöver få lite bättre koll på vad man kan ta till när man blir riktigt hungrig. Något som gärna mättar bra men dom inte äter upp allt för mycket av mina KCAL. Gärna något som är snabbt och lätt att ta till i nödsituationer. När jag jobbar till exempel och man inte har tid till annat en en snabb matbit. Finns det någon som har några tips så tala gärna om det. Annars hojtar jag väl till när jag hittar något själv. Jag tänker mycket på vikten nu för tiden. Jag känner 8 personer som gjort magoperationer. Av dessa 8 är min mamma och min syster 2. Min man skämtade om det efter första barnet då jag gick upp 15 kilo, varför gör inte du också en sån operation? Svaret!!? Inte så länge jag kan gå ner mina kilon själv på naturlig väg. Gick ner 10 kg, och blev med barn igen. Nu har vi tre barn och jag har 30 kg övervikt. Tack ungar....Mamma älskar er, det är ju inte ert fel. Min syster gjorde operationen efter att ha varit överviktig i över 20 år. Gick ner massor, blev ursnygg och fick en personlighetsförändring av mild grad. Efter en tillsägelse blev hon sig själv men nu har hon tyvärr åter igen börjat gå upp. Varför!!? Hon har ju fortfarande inte ändrat inställning till mat. Äter fel saker vid fel tider och rör sig minimalt. Jag tycker det är så tråkigt. Min mamma gjorde en operation för många herrans år sedan. Den fungerade så där. För något år sedan gjorde hon en ny operation och nu har jag bara halva mamma kvar. Hon har verkligen lärt sig äta som man ska, har tagit till sig allt dietisten sagt och rör på sig regelbundet. Min mamma har alrig varit så snygg. Go mamma go. Gissa om pappa är glad. Jag har märkt att jag har en annan syn på övervikt än "smala" har. Min svärmor kan påtala att hon tycker någon är lite tjock men jag ser en smal eller normal person framför mig. Tack och lov har jag en man som inte bryr sig om vikten. Visst vill han väl gärna att jag ska bli smalare, men det är upp till mig och om jag vill finns han där som stöd. Han följer inte gärna med ut och går men uppmuntrar och peppar. Nu kämpar jag vidare en dag till......

14 maj 2009 10:07

Marie DK

Var glad för att du har en härlig familj som älskar dig som du är! Sen är det bara du också som ska älska dig själv med... Jag har varit 50 kilo tung och 84 kg som höggravid med första barnet. Stor skillnad! Men jag är samma människa i olika kroppar. Har smakat på kommentarer i olika viktklasser. Det som slog mig är att det gör mer ont att få kommentarer om att man är för tunn än för tjock. Det är mer "accepterat" att vara stor än lite , tunn, sjuk och skelett-aktig som jag varit. Vad passar dig? Vem är du? Jag har funnit ut att jag mår som bäst när min vikt ligger på 60-63. Då är jag glad, full av energi och vacker! Ha en bra dag-kram

veronikas blogg

I huvudet på en bantare!

Kommentarer