Nu måste något göras!

I dag visade vågen på över 100 kg. Jag får panik, jag vill ju inte äta men kommer på mig själv med att stå i skafferiet och småmumsa på något. Har flera gånger försökt att undvika köpa hem saker som jag vet lockar men då äter jag bara av det som finns. Måste det vara så svårt att gå ner i vikt. Jag trivs inte med mig själv alls. Ser bara en stor fettklump lulla fram. Har gått ca 45 minuter i rask takt i drygt 2 veckor och inte ger det några resultat heller. Har provat viktväktarna men har lite svårigheter med deras räknesystem/mängd. Nu får jag väl prova detta också så har jag snart provat allt. Mitt stora problem är nog ensamheten. Alla andra runt mig är smala och kan äta vad dom vill. Som jag brukar säga till gubben... Han äter och jag tittar på, gissa vem som går upp i vikt. Inte är det han i allafall. Så jag sitter ensam med många extra kilon som inte tycks ge vika. Tar tacksamt emot alla tips och råd längs vägen. Minst 29 kilo vill jag bli av med så jag har en lång väg att vandra. Kram till alla kämpar därute........

Kommentarer

11 maj 2009 20:43

Marie DK

Kram till dig! Här inne kan du lära dig vad mat egentligen innehåller. När du vet mer så gör en matplan ! Bestäm vad du ska äta till vaje måltid och ha reservplaner om du blir döhungrig. Så när klockan plötsligt blir lunch tid vet du vad du ska äta och tar inget lockande. Fortsätt gå det är bra för hela kroppen-frisk luft, vacker natur och tid till att tänka eller lyssna på musik! Upp med hakan och en stor kram Marie
11 maj 2009 23:53

melynta

Det låter som om du iallafall är på god väg. Du har ju börjat fundera och tagit tag i saken. Jag kan bara hålla med marie som skrev tidigare. Välkommen hit och lycka till! :)
12 maj 2009 15:55

ezzan_1990

Jag känner igen mig som bara den. Alla andra kan äta vad de vill men inte jag. min pojkvän är underviktig men kan bokstavligt trycka i sig mat, men efter en chipspåse har jag gått upp 1kg ungefär.. vi har det tuffare, men vi är starkare! varje dag är en kamp! lycka till .men du vet att du inte är ensam..!
12 maj 2009 16:43

Anja1974

Här får man stöd av andra i samma sits. Främlingar som blir "vänner" fast man aldrig träffats. Framför allt tror jag på att man inte ska ge upp bara för att man råkar ut för ett bakslag. Var istället stolt över varje framsteg du gör, som varje promenad, varje måltid så du äter rätt etc... och lämna bakslagen bakom dig, så länge det inte blir mer steg bakåt än framåt ;-) När det känns motigt skriver jag en blogg om det och får peppningar av människor här, det värmer verkligen. Lycka till...

Logga in för att skriva en kommentar.