Nykomling
10 inlägg
Hej Finns det någon mer än jag som behöver få bort 30 kg?? Vi kanske kan hitta på någon utmaning så vi blir mer peppade. Mitt mål är att gå ner mer i vikt tills min systerdotter tar studenten nästa år. Vill inte vara den där feta moster som följer med på allt. Hoppas det finns fler och vi kan hjälpas åt. Kom gärna med något förslag på utmaning. MVH Anna
Det där ska jag kolla när jag kommer hem. Tack för tipset!!
Bra att ni gillade tipset. Vägning idag och vågen visa -1 idag bara 0,2 till mitt första delmål då väger jag under 90
Härligt jobbat Showme[/FETSå skönt med delmål och när vågen byter förstasiffran i vikten! Själv har jag väldigt nyligen bytat till 8:a och lovat mig själv för 49483463563 gången att det inte skall bli en 9:a igen !!!!!!! När man är där upp igen så är man ju så otroligt förbannad på sig själv att man låtit det hända. Bättre att undvika sådana obehagliga känslor:-) Ha det underbart allihop, jag ser spänt fram mot min vägdag i morgon.
Hallo allihopa! Hoppas helgen varit bra för er. Min har bestått av jobb vilket är bra för då sköter jag maten bättre. Vågen visade i dag -1,6 mycket bra och över förväntningarna. PEPP :)
85,6 så nu börjar det hända lite igen. Bara jag tar tag i motionen med så skulle det gå ännu bättre hm.
Ja, motion är ju bra. Idag så ska jag ta mig till gymmet innan jag åker och jobbar tänkte jag. Barnbarn på besök hela förmiddagen så då blir det inte så mycket, men man blir nog nästan mer sliten av det :) Pepp alla och nu fortsätter vi tappa smörpaket efter smörpaket :)
Ny vecka nya utmaningar men också nya möjligheter! Igår kväll var jag väldigt nära att totalt strunta i det här med viktminskning. "Misslyckad" mat helg slår ner mig otroligt fort och lätt. Ifrågasättande av viktminskningens egentlige fördelar. Jag tappar vädligt lätt bort hälsoeffekterna, ser enbart till "utseendet" och vill gärna konstatera att jag måste kunna "duga" som jag är och att de kläder jag har som faktiskt passar, också är fina, inte enbart de som hänger i garderoben och väntar på att bli använda. Att ingenting egentligen blir "bättre" för att jag väger mindre.....Har Ni andra bra tips hur man snackar emot den "lilla demonen" som sitter på ena axeln och talar om alla dessa saker när den andra stackars lilla varelsen sitter på andra axeln och försöker hålla sig kvar ?????
Hallå hallå!!!! är ni andra kvar här eller alla har gett upp???? Hoppas jag inte skrämde iväg er med mina hopplösa tankar under gårdagen. Idag känns det mycket bättre och jag är redo att kämpa vidare.
Hur går det alla??? Ni som skrivit och gått ner säger jag GRATTIS till och håller tummarna att det går lika bra längre fram. Jag var på kräftskiva i helgen och åt både paj och bröd. Hade ingen ångest alls. Men vågen visar - ändå så allt är lugnt. Har vägning på torsdag men har haft lite koll efter som det blev så där i helgen. Åt en helt underbar lax paj så fick receptet på och har hitta ett LCHF recept på pajdegen ska testa det i framtiden. Man känner ofta att man vill strunta i detta med vikten men mår så jädra bra hela jag och vill bara fortsätta. Vet inte vad man ska göra med den där lilla demonen. Förut då bara åt jag allt nu frågar jag mig hela tiden vill jag verkligen ha detta och sen brukar svaret bli Nej. Men tycker det går kanon bra denna gången jag går LCHF är inte så mycket mattankar om att jag måste ha godis och glass. Har jätte mycket saker hemma nu i kylskåpet som jag tar istället Oliver Fetaost (i smaksatt olja) Brie Små salami korvar Rökt kalkonskivor och ostar Blir jag sugen så har jag alltid något sånt att ta. Jag ÄLSKAR och är tokig i glass men i helgen tog sambon sista glassen och jag var inte alls sugen utan åt oliver och korv istället. Håller mig undan från mörk choklad och vin mm för jag vet att jag är jätte sockerkänslig och börjar jag äta lite så ramlar jag dit igen. Så undviker mer saker denna gången för att klara av detta. Jag lider av något som heter fatorexi som jag även har börja jobba bort. Det är motsatsen till anorexi. Har alltid varit överviktig men jag har alltid sett mig normal. Har jämt känt mig smal och sen kollar jag i spegeln och inte känt igen tjejen i spegeln för hon är jätte överviktig och det är inte jag. Har jämt fått höra av både familjen och doktorer att dom ville att jag skulle gå ner men då har jag bara blivit ledsen och ätit mer för jag är inte tjock alls. Det tog ca 37 år och inse detta och börja jobba bort det. Så därför tror jag det kommer att gå mycket bättre nu när jag har insett hur stor jag är. Blir så glad att det går bra för så många och håller tummarna att vi ska lyckas.
showme, fatorexi måste ju vara en mycket trevligare sjukdom än anorexi. Jag känner på det viset hela tiden när jag är på väg ner i vikt, känner mig så smal. Inte underligt att jag tycker att det är kul att gå på diet. I stort sett så känner jag mig duktig hela tiden och det är ju den känslan som man någonstans är ute efter. Sen att bearbeta sig på ett sådant sätt att man även efteråt kan vara nöjd, även om kroppen kanske inte är det vackraste som finns bara för att man är smal. Att jämföra smal = vacker är nog ett misstag som det är lätt att göra. Det är viljan att må bättre, att känna lättheten i kroppen när man rör på sig som ska vara moroten. Bara att kämpa på :) Pepp och Kram