Hallå alla duktiga och starka själar!! Här kommer lite gnäll från mig bara... Skönt att få skriva av sig. Jag kämpar på med mina kilon, har räknat kalorier ett par dagar nu och det fungerar jätte bra, har inte fuskat en enda gång. Motionerar 30 min varje dag (minst). Idag var jag på gymmet med min supersmala kompis (45 kg max) tre styckna av mig alltså. Jag känner verkligen att jag inte passar in på gymmet, alla är pinnsmala och muskulösa, och jag känner bara hallååå?? vart är alla tjockisar som mig, som också fajtar mot sin övervikt? Kom precis hem och är lite deppig, känner mig som en klumpig strandad säl jämfört med alla andra, har egentligen bara lust att tröstäta allt som kommer i min väg, men icke!! istället har jag gjort mig en smoothie på yoghurt och frusta hallon, på 190 kcal, vet inte om det är bra eller inte.. men har iaf många kalorier tillgodo till kvällsmaten så jag behöver inte överskrida något. Som ni märker så behöver jag bara lite pepp, jag har gett mig jäklaranamma på detta att den här gången ska jag klara att gå ner, och stanna där!!! hur brukar ni känna er på gymmet? Kramar och kärlek!!
Engagerad
51 inlägg
Jag var med tjock när jag började på gymmet men väger nu 57. På mitt gym har vi en hel del som är överviktiga. Har du verkligen kollat eller ser du bara de smala. Vi som gymmar bryr oss inte om hur andra ser ut. Man har liksom fullt upp med sig själv ;)
Hej alla, Jag har tidigare varit allt ifrån rejält mullig till hyfsat vältränad och slank. Har alltid fått kämpa mot kilona och alltid varit modell "större" även när jag varit i form. Nu är jag mammaledig med en 3-månaders baby och har 20 kilos övervikt. Jag skall inte banta nu, men börja äta nyttigare då jag hittills tillåtit mig äta vad som helst... Är med här för att få inspiration till nyttig mat och motion. Min syn på det här med överviktiga som tränar på gym: Jag har känt precis samma sak. Alla runt omkring är vältränade och slanka och själv känner man sig som en flodhäst... Tills jag helt tänkte om. Ett gym är till för alla oavsett vilken form man är i när man börjar. De som har tid att titta på mig och fasa sig över mitt utseende tränar inte tillräckligt hårt själva, för då hade de inte orkat titta på mig! Dessutom: De som tittar och dömer andra är inte de som är helt seriösa. Riktigt seriösa vältränade människor tycker det är roligt att andra också tar tag i sin hälsa och de kommer inte att döma, utan bara gilla att man kommer till gymmet. Man måste ju börja någonstans!!! Lycka till allihop!
Hej! Grattis till att du tagit dig till gymmet. Hade själv samma rädsla när jag började på gym första gången, så jag smög iväg till ett ställe som var inriktat mer på rehab. Efter ett tag kom jag till insikt med en sak; de smala människorna går inte på gym för att de är smala/vältränade, de är smala och vältränade för att de varit på gymmet ett tag... Vem vet, den där jätteslimmade tjejen på löpbandet bredvid kanske vägde 30 kilo mer för ett år sedan? Nu tränar jag på halvtrendigt ställe med UNDERBARA människor, de flesta riktigt slim, och så jag och folk i alla former och modeller. Lycka till och försök tänk bort omgivningen. Om någon skulle ha en åsikt att en tjockis tränar, då ska man bara kontra med att man försöker göra något åt det!
Jag blir glad när jag ser en "tjockis" på gymmet. Glad för deras skull, att dom tagit steget att göra något åt sin vikt. Helst skulle jag vilja gå fram och heja på dom, men jag tror inte det skulle vara så uppskattat.
Den som går till gymmet har ju en vilja att göra något åt sin kropp och hälsa, tänk på dem som ligger kvar i soffan; vart kommer de? Förblir nog "tjockisar"... Lycka till-kram!