Hej! Har en son, 11 år. Han har länge varit litet överviktig men eftersom han inte äter godis etc och dessutom idrottar väldigt mycket så har vi inte velat ta diskussionen. Har tänkt att det går över. För ca två månader sedan skulle jag beställa shorts via postorder till honom. Jag mäter honom kring midjan och inser att hans midjemått är88cm!! Då är han 148cm lång. Lika mycket kring midjan som mig, och jag är ju också överviktig. Vi vägde honom morgonen efter, enligt isoBMI låg han då precis på gränsen till fetma . Så vi kom överens med honom om att köra en period med ”nyttig mat” i lagom mängd. Vilket han i grund och botten förstår och är positiv till. Till midsommar hägrar dessutom en belöning för tre månaders hälsosam mat. Och så har vi väl tänkt fortsätta. Vi har även haft kontakt med en dietist och fått råd och rön vad gäller själva kosthållningen Han äter aldrig godis och numer tar han både i skolan och hemma ca halva tallriken med sallad. Smärtfritt, på några veckor gick han ner ca 3 kg. Nu ligger han sedan ca 5 veckor tillbaks i jämnvikt, vilket egentligen är bra för en växande person, men samtidigt så väger han ca 10 kg över det som för barn motsvarar BMI25. (Vilket han inte vet om). Han har just nu extra intensiv träning vilket gör honom extra hungrig och det kan ju få vem som helst att tröttna. Vi försöker erbjuda fiber och proteinrika mellis som han tvångsmässigt trycker i sig för att sedan ständigt ligga på om huruvida en isglass är ok, eller en macka eller … mamma jag är mer hungrig/sugen. När man ser på oss föräldrar och annan släkt så tror jag att han kommer att få leva med att passa sin vikt ”för alltid”. Och mitt största bekymmer är hur man ska ge honom en egen styrka/glädje i detta med nyttig mat utan att det blir bara vi som styr och att vikt/kosthållning blir en infekterad fråga Någon som varit med om nåt liknande och har erfarenheter, tips och knep att dela med sig av??
Engagerad
54 inlägg
Det är svårt att hålla koll på hur mycket våra barn äter i skolan. I mitt fall önskar jag bara att han äter en ordentlig portion varje dag. Och nej, jag är emot att bara ge honom sånt som han tycker om bara för att han ska gå upp i vikt. Jag var själv spinkig i samma ålder och började äta så att jag till slut blev mullig,vilket ju inte är att sträva efter. Vi äter fullkornspasta, undviker att äta fet sås alltför ofta, det blir kanske lite kall hollandaise till söndagslaxen :)) jag vill inte att han ska få dåliga matvanor och smak för mackor, pizza mm för ofta. Därför gör jag så som läkaren rått mig göra, tillsätta ett par matskedar olja i maten. Du kanske tex kan ugnssteka kyckling, fisk mm och i stället för smör, använda olja. Begränsa intaget av vitt mjöl och socker. Om du inte tycker om att väga allt kan du ju kanske väga pastan, riset, potatisen. 70-100 g/portion borde räcka och så fyller du på med fisk/kyckling/tonfisk mm och massor med grönsaker (utan dressing, utan smör). Gör upp ett schema, tex 30 min motion varje dag och skriv ner vad ni äter hemma. Belöna honom efter en vecka/4veckor. Vad tycker han om? Belöningen ska inte vara godis/pizza/chips eller andra onyttigheter. Däremot kan ni ju bestämma att han hår äta godis/chips varje lördag för tex 300 kcal. Även om debilt tufft kommer han själv bli gladare och må bättre,få bättre självförtroende och känna sig finare när han ser att han lyckas :)) Lycka till !
Jag läste en del forskning kring barn och övervikt när jag skrev min D-uppsats och några tips och råd fastnade hos mig, sådant jag tänker på nu även när det gäller min egen vikt. * Börja lägga till bra vanor innan man tar bort dåliga. T ex börja motionera, äta grönsaker, äta frukt osv. * Inte äta framför TVn eller datorn. När man är fokuserad på något annat under måltiden känner man inte mättnadssignalerna lika bra. * Inte ta om av maten. Låt kastrullerna stå kvar på spisen, lägg upp en lagom portion. Om man fortfarande är sugen när den är slut får man ta lite mer sallad. * Ett glas mjölk per måltid, låt barnet dricka sig otörstig på vatten. Tro det eller ej, men en överkonsumtion av mjölk kan vara en starkt bidragande faktor. * Låt barnet själv komma med förslag på vad som känns rimligt att börja förändra och låt honom/henne sätta upp egna mål. Det var några små tips som jag hoppas kan hjälpa någon. Det finns en del riktigt bra böcker och vetenskapliga artiklar skrivna i ämnet. Lycka till!
Super bra skrivit, annamin!!! Speciellt det med kastrullerna :) Och nu va han här igen, DANPLUTT, med sina jädrans kalorier! Är du dietist???? Läkare??? Kostrådgivare???? Nähä, inte det.... SLUTA då uttala dig som om du var en! Jag håller med om (vilket jag tror dom flesta gör) att ALLA måste äta mindre än vad man gör av med men tagga ner.. ALLA människor är olika med olika beteende och behov, att äta allt som du säger triggar en del människor enormt, en del blir t.o.m sjuka!! Och i detta fall pratar vi om ett 11-årigt barn!!! Att räkna kalorier är ju sjukt att ta till, till ett barn!!! Sen då, när dom räknat klart??? Ska han börja gissa då?? Eller han ska göra det i hela sitt liv för att inte överskrida sitt intag??? Dumma dieter (som du kallar det) är inte lika med bantningskur, det är ett sätt att lära sig att äta på ett sätt som passar dig, en diet som blir en livsstil!! Helt rätt det finns inga genvägar!!! Och nä, det beror inte mamma eller mormor.. I min familj på båda sidorna finns det tjockisar och smalisar, jag har varit både och!! Ett tag sa jag (lurade mig själv) att min bror, han kan äta precis vad som helst och aldrig gå upp i vikt!! Men sanningen är ju att han faktiskt inte åt vad som helst ju.. Om jag tog en macka så tog han en morot tex, eller om han åt godis o choklad, så åt han med måtta men inte jag (alltid)! Det handlar om att inte sabba sättet att se på mat!! Kalla du det gissa kalorier.... En del behöver räkna (jag bl.a. ) för att inte få i sig för mycket andra kan känna efter när de är mätta! En del kan fortsätta äta som de alltid gjort men bara räkna/dra ner på maten/kalorierna andra kanske behöver ta bort något och någon annan behöver lägga till nåt!! Ditt sätt, och din syn är rätt för dig, men det betyder inte att alla dom andra som inte tycker likadant har fel! Vad beträffar denna pojken så skriver mamman att han inte äter "osunt" och att han tränar mycket... Då är det något annat som inte stämmer och en läkare bör höras. Vad tränar han? Vad gör han på fritiden? Sitter vid datorn, spelar tv-spel, kollar film eller är ute och cyklar, klättrar i träd, åker rullor/skateboard??? Rannsaka beteendet och kosten men framför allt beteendet, beroende på vad man kommer fram till, kontakta en läkare. Men snälla sabba inte barnets syn på mat!! Det är ett sjukt samhälle när det kommer till mat och barn i låga åldrar pratar vikt! Var kommer det ifrån? Jo, från oss föräldrar, var får vi det ifrån? Media.... Tack för mig :)
Håller med dig totalt Poppi75. Det är absurt att en 11-åring ska banta och räkna kalorier. Snacka om att få en osund inställning till mat så tidigt!
MIn dotter (7år) har också lite för mycket hull, särskilt på magen. Eftersom jag bantar så har vi sällan godis eller fikabröd hemma. Vi äter nyttigare mat, vilket inte spelar henne så stor roll eftersom hon äter som en myra ungefär, petar mest i maten. Till maten dricker vi vatten. Vi promenerar eller cyklar varje dag. Så här har vi hållt på sedan nyår. Visst kan det bli en glass eller något gott då och då, men inte varje vecka. Hon verkar bara gå upp i vikt. Vad ska man ta sig tilll? Hon har ofta ont i magen och vi har varit till läkare flera gånger men de påstår bara att "det kan vara så" och att det "växer bort". Jag är livrädd för att hon ska bli retad, jag var själv mobbad för övervikt, men jag vet faktiskt inte vad jag ska dra in på mer!
Okej!! jag kan också skriva med en massa utropstecken!! Poppi!!!!! pooooooppiiiiiii!!! du skriver en massa saker som jag inte har påstått samt att du håller med mig? men ändå är du upprörd? Räkna kalorier hela livet är absolut inte dumt. Motbevisa mig gärna med fakta!! Jag har rätt i allt jag skriver, men okej vi är lite olika, nån procentenhet ungefär... Jag är varken läkare eller dietist, men det finns många andra duktiga människor som är det som man kan lära sig ifrån. Som sagt, det är FYSIK och INTE mystik.. men jag skriver för döva öron (ögon?) verkar det som :) Och vem har påstått att barn ska banta?? inte jag i alla fall. Barn ska inte vara jätte feta utan ligga på lite överskott eftersom dom växer. Hur skulle det vara om alla kritiker läste mina inlägg ordentligt istället för att få små nervsammanbrott. Tänk att en liten gosse som jag kan få folk att bli helt galna.. trots att jag skriver väl bevisade sanningar i syfte att hjälpa till :)
Ngn som är duktig här på Kolhydrater Om jag vill gå ner låt säga 1 kilo i veckan.Hur många kolhydrater bör jag ligga på/dygn? 20 30 40, ?? ( Försöker oxå hålla kcal intaget till max 1300. Verkar det vettigt,) Frukt?? kan man äta en om dagen?? vad blir det för påslag isåfall i kolhydrat för ett äpple? Sötningsmedel behöver jag om jag ska kunna dricka kaffe utan mjölk, ngn som vet något bra sådant Tacksam om någon har lust el tid att svara till en nybörjare, väger 80 skall försöka gå ner till 60 innan sept. Pepp på er alla som kämpar....
En sak till, att äta tills man är mätt gör oftast att man blir tjock eftersom det är en naturlig instinkt att äta tills man blir mätt, och då får man i sig för mycket... ja för mycket av vad? JO.... (trumvirvel).... KALORIER så klart!! :D :D :D Där blev ni snopna va!! :P Sen så är det nog lite tokigt att konsultera en läkare i detta fall då dom bara har ungefär 8 timmars näringslära i sin utbildning :)
Undrar vem som blev upprörd haha *gääääääääääsp*
Äter man mycket kolhydrater och äter tills man blir mätt då kan det mycket väl bli för mycket mat, ja. Kolhydrater är mycket lätt att överäta. De som äter lite/mycket lite kolhydrater känner mättnad fortare och överäter inte lika lätt. Därför behöver många som t ex äter LCHF inte räkna kalorier eftersom de blir mätta fortare. Det är bara att läsa lite här på MD och på andra forum. Vad överäter folk? Godis, kakor, mackor, pizza, läsk osv. Kolhydrater med dåligt fett. Jag har aldrig läst om någon som överätit sig på lövbiff eller kalopps.