Mycket engagerad
438 inlägg
Hejsan Jag har alltid fått höra att man inte ska äta efter 1800 om man vill gå ner i vikt. Jag är sjukskriven och gör liksom inget så på dagarna som gör att jag behöver mat efter kl1800 typ som när man jobbade och liksom förburkade mer, ja man slutade jobba vid 1700 och var hemma senare om ni förstår hungrig. Hur gör ni? Ni som också håller på att gå ner i vikt? Har ni några bra tips, jag vill inte börja med GI eller lchf? Varför är för jag känner att jag vill äta lite av varge. Ser inget fel med dessa kostsätt men jag vill på detta sätt. Hej hop hoppas jag får några bra tips eller ideer mvh från mig är ny här sedan några dagar tillbaka
Mait det är exakt som Halfdevil säger. Psykiska aspekter i studier angående viktnedgång går inte att generalisera och därför tycker jag inte att de tillför något.
Sund kosthållning och motion är det som håller i längden :) Jag äter alltid efter 18.00, vi äter middag vid 19 eftersom min sambo kommer hem sent. Alltså är man inte hungrig senare på kvällen brukar klara mig med en frukt innan läggdags :)
Det spelar väl inte så stor vad orsaken är om man ändå kunnat fastställa att de som äter en bra frukost väger mindre och lättare går ner i vikt. Det finns ju en orsak till att de som skippar frukosten i så fall äter mer senare (hunger!). Så jag tycker inte man kan bortse från det.
Orsaken spelar all roll skulle jag vilja säga. Man bortser ifrån det eftersom det inte är generellt applicerbart - det är smartare att prova sig fram till vad man tycker passar sig själv bäst istället för att tro att just frukost ska styra ens hungerkänslor under dagen. Vad jag försöker komma fram till är att alla dessa rekommendationer som har med placeboeffekter och psyket att göra snarare gör det svårare för många med viktnedgången. Om man tar som exempel; tron om att man ska äta var tredje timme och en ordentlig frukost varje dag, så blir det helt plötsligt mycket jobbigare för många att genomföra viktnedgången eftersom de måste tänka på detta varje dag. De kanske mår dåligt av frukost direkt på morgonen men äter ändå - för annars blir de ju jättehungriga och smäller i sig en chokladkaka senare, för så blir det har jag sett i en studie. Nu var det ett ganska grovt exempel men jag tycker i många fall att det går till så. Förstår du vad jag försöker komma fram till :)?
Nej pottpott, jag förstår inte vad du menar och du verkar inte förstå mig... Studien är självklart utförd proffessionellt så att de som deltar inte vet förutssättningarna. Det finns även s.k. screening av detta. Det handlar alltså inte om någon placeboefekt pg.a. psykiska omständigheter. Man blir helt enkelt hungrigare av att inte få i sig en ordentig frukost och då stoppar de flesta i sig mer. Reptilhjärnan som skriker mat tar över... och då blir det oftast "mat" som innehåller mer energi.
Men i stort sett är vi överrens pottpott. Klockslag spelar inte så stor roll.
Men om man är van vid att inte äta frukost är man inte vrålhungrig. Jag är mer benägen att äta en för stor lunch om jag ätit en vad som kallas "bra" frukost. Mår allra bäst av att inte äta på morgonen, och det beror inte på att jag inte kan äta, kan sätta mig och käka pizza eller vad som helst utan problem, men följden för mig blir då att jag får ett stort blodsockerfall vid lunch. Don efter person helt enkelt, mellanmål har också en negativ effekt på mig har jag märkt. Har dock kompisar som hävdar att de inte klara sig utan frukost, en del av dom är smala, en del av dom är tjocka. :)
Är som Greebo skriver, så olikt från person till person. Därför förkastar jag sådana studier som inte går att applicera på allmänheten överlag. Har du någon länk till den där studien eller? Jag har då många saker jag funderar över; fick de en matkasse per vecka och tittade hur mycket de käkade upp ur den eller hade de fria händer dvs lev som du gjorde förut? Jag kan också tänka mig att folk som anmäler sig till dessa studier tänker mycket mer på maten och att de ska vara duktiga just för att de är med i en studie - det är ganska svårt att bara låtsas som om ingenting och fortsätta med livet som vanligt så att säga. Eller vad säger du? Om man nu tänker på vad Greebo skriver; "men om man är van vid att inte äta frukost är man inte vrålhungrig" så förstår man ganska fort att en rekommendation om att äta frukost för att det gör dig mindre hungrig resten av dagen inte riktigt fungerar på alla i praktiken. Alltså kan effekten man vill åstadkomma bli totalt tvärt om. Det jag försöker säga är att man inte ska låsa fast sig vid rekommendationer som man ser utan att istället testa sig fram själv. Att låsa sig fast vid dessa rekommendationer och tro att det är en sanning kan leda till att det blir graven nästa för viktminskningsprojektet. Det här är alltså inte enbart riktat mot dig och din studie utan även mer generellt då de flesta jag träffar på som har problem med vikten oftast har fått för sig massa grejor som de hört på olika håll och kanter; "hon sa att jag måste äta en stor frukost", "hon sa att jag måste äta var tredje timma", "hon sa inga kolhydrater efter kl 18" och det gör viktminskningen till ett rent helvete för dessa personer att genomföra. Det skall alltså dras en skarp linje mellan ren fakta och rekommendationer, men det är väldigt sällan det framgår. Nu blev det wall of text här, men skicka gärna en länk till studien Mait :)
Huvudsaken är, med tanke på frukost, att ni som har barn förstår att det är oerhört viktigt att de lär sig äta frukost. Engelskans ord är egentligen bättre; att bryta fastan. De barn som äter frukost, äter bättre på skollunchen, och är också mer benägna att äta den fukt de förhoppningsvis fått med sig. Jag träffar oerhört mycket folk, och blir orolig när föräldrar för över sina dåliga vanor på barnen. Vi vuxna kanske kan skippa frukosten(vilket jag personligen aldrig skulle göra) men barnen behöver den, och den bör också innehålla en stor del kolhydrater. Personligen tror jag på rekommendationen att frukosten ska utgöra ca 25 % av dagsbehovet. Lycka till alla kämpar!
mamsen: håller helt med dig. Hade jag haft barn hade jag faktiskt sett till att äta något "för syns skull". Växer man och utvecklas kommer det i ett helt annat läge. Nu har jag inga barn då, så behöver inte bekymra mig. :)