Vi talar om GYMET Vi kan säkert komma på tusen ursäkter varför vi INTE går på gym, fråga mig Sasssyy om min bästa vän och alla hennes ursäkter, de är ett uppslagsverk på tänkbara ursäkter för att slippa gå på gym *S* Det finns många fördomar om hur det är att träna på gym, tex att alla som går på gym är snygga, vältränade och utseendefixerade -visst finns dem men vad spelar det för roll för DIG egentligen? En anna fördom är att man måste ha någon slags "grundträning" eller grundkondis innan man börjar på gym... och det är ju inte heller sant. Visst vet vi det? De flesta gym har instruktörer som finns där för oss nybörjare och de kan hjälpa oss in i träningen- ofta är det kostnadsfritt den första gången dessutom :-) Ett tips är att besöka flera olika träningsanläggningar innan du bestämmer dig. Det som passar en person passar inte garanterat en annan (precis som med dieter). Många ställen har gratis introduktionspass eller iaf kraftigt reducerade priser för den som vill testa. En del gym har sk "gästpass" som man får när man själv tecknar ett medlemsskap för att dela ut till vänner som kanske vill testa, håll ögonen öppna. Veckans Matlektion PROTEIN...joråsåatte....vad ÄR protein och vad är det bra för? Protein är ett näringsämne som finns i bland annat kött, ägg, fågel, fisk, mejeriprodukter men även i ärtor, bönor och linser samt Tofu. Hur noga behöver vi gå in på uppbyggnaden av proteiner? Aminosyror är det som bygger upp protein och det är något som kroppen kan bygga upp på egen hand men inte alla aminosyror. Några måste tillföras. Det är oftast inte något problem att få i sig tillräckligt med aminosyror om man äter en normal blandkost men om man lever på mackor o godis (något som är vanligare än man tror), personer som bantar, fastar eller äter mycket mat av typen "lättmat från frysdisken som man värmer i mikron" Vegetarianer kan även drabbas av proteinbrist- särskilt nybörjarvegetarianer som inte hunnit lära sig och vänja sig vid att laga vegetariskt. Det kräver lite kunskap för att lära sig kombinera ihop de olika näringsämnena för att inte få brister och man lär sig med tiden. Färdigmat är ofta undermålig i sitt innehåll, lite fett är ju bra för oss som räknar kalorier men de innehåller sällan tillräckligt med protein för att måltiden ska bli balanserad. Ett tips är att förhållandet mellan fett och protein bör vara 3:1 dvs tre gånger så mycket protein som fett. Vad är då protein bra för? Protein bygger upp våra muskler och vävnader och hjälper till att bilda de enzymer som är viktiga för matsmältningen. Protein bidrar också till uppbyggnaden av röda blodkroppar- de behövs för syretransporten i blodet och uppbyggnaden av vita blodkroppar. De vita blodkropparna är livsviktiga för immunförsvaret. Proteinbrist märks väldigt tydligt genom att vi blir lätt sjuka och har svårt att bli friska. Hur mycket protein behöver vi? 0.8-1.7 gram/kg kroppsvikt/ dag. Tränar man hårt eller äter väldigt fettsnålt kan man behöva öka upp till 2 gram. Men har man njurproblem ska man vara försiktig eftersom ett för högt proteinintag belastar njuarna hårt. Porsman gillar inte LCHF, enligt henne stämmer inte de rön som LCHF anhängare hänvisar till; Att kolhydrater gör dig fet. Hon propagerar istället för en diet som följer tallriksmodellen och "Lagom är bäst" Veckans träningslektion Det vanligaste nybörjarfelet är att man går ut för hårt, för många pass per vecka eller för hård träning. Det vanligaste felet bland träningsvana är att man tränar lika hårt jämt utan att ta hänsyn till olika faktorer som sömn, stress, matintag eller sjukdom. Alltså samma fel som nybörjarna: träna på fel nivå. För nybörjaren handlar det ju om att man vill se resultat snabbt, fast kroppen klarar inte av att anpassa sig till dessa önskemål, den klarar inte att bränna hur mycket fett som helst på kort tid. Den träningsvanes problem är att den ser att "en gång i form alltid i form" Lösningen är att alltid träna på rätt nivå, det låter enkelt men är inte alltid det. Hur vet man vad som är rätt nivå? *Man känner lust inför varje träningspass. Även om man är lite trött och har svårt att komma igång så känner man efter en liten stund glädjen i att röra på sig. *Under passet känner man sig fokuserad och medveten. *Man har inga problem att återhämta sig mellan passen *Man märker resultat av träningen. Inte över natten men iaf inom några veckor. När man blivit mer van vid träning tar det ofta lite längre tid mellan de större träningsframgångarna. Motsatt situation är att man har ständiga småskador eller värk och feber, stelhet, förkylningar eller infektioner som inte ger med sig. En generell tumregel är att man inte ska öka på träningen mer än tio procent /vecka. En frisk person kan öka på något mer medan en äldre eller kraftigt överviktig, eller personer som håller på med någon sorts rehabilitering ska ta längre tid på sig innan man ökar på träningsdosen. TIPS: Konditionsträning : Förläng träningstiden under max ett pass/vecka. Först när detta känns bra kan man öka träningstiden, farten eller välja mer kuperad terräng i ytterligare något pass. Kör inte intervallträning mer än ett pass i veckan men du kan öka på träningen med ett "mjukare pass" tex simning. Styrketräning: Så fort en övning börjar kännas "för lätt" kan du utan problem öka på vikterna. Gör inte 12-15 reps för att du brukar köra det utan fortsätt med några reps till så länge du har kraft kvar. Sen ökar du p åvikten till nästa set. Modifiering: Många orkar inte ett helt pass. Det blir jobbigt och ledsamt och man känner sig maktlös och "dum"Det ska vara roligt att träna och det ska vara anpassat till alla. På gym ska det finnas instruktörer och ledare som kan hjälpa till att modifiera passen och övningarna så att ALLA kan vara med, även i grupp-passen. Porsman menar att en röresle som inte kan modifieras för den med sämre förutsättningar hör inte hemma i ett pass- så vida inte passet står som ett pass som är enbart för dem som är vätränade, är vana vid svår koreografi eller vad nu den extra svårighetsgraden är. Några knep för att själv modifiera: *Gå på stället. Jobba hårt med höga knän och armrörelser. OM det känns jobbigt, ta mindre steg helt enkelt. *Låt bli armrörelserna och följ bara stegen. Försök hålla armarna i midjen eller jobba med dem i midjehöjd. *Undvik hopp, går "antydan" till hopp istället men låt inte fötterna lämna golvet *I styrkedelen av passet, eller om du kör tex BodyPump kan du antingen se till att sänka vikterna du har på stången alternativt göra varannan repetition jämfört med vad instruktören visar. Om du inte orkar göra lika många situp/crunsches, armhäv eller vad det nu må vara- ligg då inte bara utlsagen på rygg/mage utan gör en mindre rörelse istället. Även om du inte tycker att det blir någon synlig rörelse så är det ambitionen och tanken viktig eftersom du då lär dig att fokusera på de muskler du ska arbeta med... DU GÖR SÅ GOTT DU KAN!!! Ingen kräver annat av dig. Veckans träningsläxa Fortsätt enligt samma träning men försök att i varje enskilt pass medvetet modifiera träninen till din dagsform. Känner du dig trött och sliten sänk intensiteten genom de tidigare nämnda teknikerna, känner du dig extra laddad gör du tvärsom och satsar lite mer.
Utmärkt medlem
549 inlägg
Kraaam på dig Sasssyy! Var rädd om dig, på alla plan.
okej.... shit vad livet vänder och jag är helt slut... alltså... ni som läst min blogg o så vet att jag o sambon hade en allvarlig kris i januari...pga hans..hmm..flirtande på nätet....Allt blev tusen gånger bättre efter att jag konfronterat honom men.. jag har en otrolig intuition och häromsistens så kände jag bara att....shit...något händer igen... jag kan inte säga varför, jag kan inte peka på vad det var som gjorde att jag kände så.... men jag luskade lite och i morse kl 5 när han vaknade så hade jag bevis och ställde honom mot väggen och jupp.. mycket riktigt.. ännu en fling på nätet.. och det kom fram MER om vad som hänt sist som han hållt inne med...han bröt ihop..jag var arg och slog nästan sönder en garderob... åkte i vilket fall in på föreläsning eftersom jag känner ett ansvar emot min uppsatspartner..var helt väck och folk frågade mig hur det var.. vi läser ju till socionomer så folk är ju tränade så att säga.. Sambon slutade vid 13 trots att mitt utbrott gjorde honom försenad till jobbet i morse (han var inte där förrän 9) och vi var o handlade under sammanbiten tystnad.. jag försökte prata lite i bilen men jag blev ju bara förbaskad... I morse var han helt upprörd...grät okontrollerat och det gör inte han ... han är ingen sån.. vid ett tillfälle så förklarade han att han faktiskt funderat på det där med förlovning trots att han envetet sagt att "varför förändra något som redan är bra" när jag försiktigt frågat.. men han insåg också att det var dumt att ta upp det mitt i grälet...... men han frågade hulkande om jag fortfarnde ville... och jag var ju ärlig och sa att ja.... men jag vet inte om jag vågar... då brast det ännu mer för honom .... Väl hemma sen tog vi kaffe och satte oss och pratade...han grät.. mycket...jag har verkligen inte sett honom berörd så... jag var avvaktande och frågade bara "vad tänker du nu?" och då svarade han "jag är rädd... jag vill röra vid dig*superdarr på underläppen* men jag vill inte pressa dig..." Vad gör man när mannen man älskar säger så? Jo man håller om...och så hulkade vi tillsammans....jag förklarade att jag älskar honom och att för första gången i mitt liv (trots tidigare äktenskap) lever jag med någon jag kan se mig själv bli gammal med... men att jag är rädd...att jag inte klarar fler svek.. Han lovade att hitta någon att prata med... orsaken till att det blivit så har vi båda aningar om men det är inget jag vill ta upp här... I vilket fall..... helt plötsligt så sa han att han förstod om jag skulle reagera negativt men han kände att det var något han verkligen ville göra... och när det känns rätt så känns det rätt... så han friade till mig.. Alltså detta är killen som bestämt sedan dag ett sagt "jag har varit gift förr och det gick åt helvete och jag tänker inte göra om det".... så officiellt förlovar vi oss 1 maj... ska åka o köpa ringar på lördag... jag ger detta en chans för jag känner att klarar vi den här krisen så klarar vi allt.
Grattis sasssyy till er förlovning:) Hoppas ni kan komma över detta,förstår om du känner dig sviken men önskar er vekligen lycka till! Denna vecka har varit jätte bra för mig både träningsmässigt och med maten,men det känns som att vikten står still,vad ska man göra då? Har jag kanske hamnat på en platå? Hur länge kan de vara?
Sasssyy: Det var verkligen en vändning på historien. Håller tummarna för att allt ska fungera bra med förlovning och framtida planer. Mål denna vecka: 5 mål mat. Minst 1/3 grönsaker, frukt o bär. Tugga ordentligt. 120 min konditionsträning + 60 min styrka + 60 yoga/stretch. Lyssna på kroppen. Drick mer vatten. Bra protein. Låt dagsformen bestämma vilken träning det blir. Kondition: 21 + 10 + 5 min Styrka: 15 + 0 + 20 min Yoga/stretch/qigong: 9 +15 + 15 min 1/3-del grönsaker blev det inte. Magen är helt svullen och det gör ont i alla utgångar/ingångar. All pencillin har slagit ut mina bra bakterier och slemhinnorna mår dåligt. Har ätit yoghurt med bra bakterier hela tiden men pencillinen har knäckt allt i sin väg. Bra är i allafall att jag ätit bra proten idag = Lax och quorn. 4 godisbitar var kanske mindre bra. En bit kladdkaka kändes mycket bra men var kanske inte lika bra ändå.
ja nu har jag ju ett klart mål.. jag vill komma i storlek 40 till nästa sommar.. vikten i sig är inte så viktig utan jag vill vara fin i den klänning jag väljer. Vi kollade runt lite i går jag o sambon, jag trodde nog att han ville ha ett enkelt bröllop OM vi nu skulle gifta oss och det är väl det jag har sagt också.. att jag inte är ute efter bröllopet utan äktenskapet... har ju varit gift tidigare och hade kyrkbröllop i en domkyrka med hela hallabalooot och det är liksom inte det som är viktigast.. men vi har bestämt att vi ska gifta oss hemma, vi bor ju på landet och har en gigantisk altan och stor gräsmatta.... och klänningarna han pekade ut var "riktiga brudklänningar", visserligen lite enklare (inga släp och slöjor) men de jag hade lite i bakhuvudet, typ ljusa linneklänningar....var liksom "för vardagliga" för honom.. ja jäklar det där grälet slog nog till ordentligt ha ha ha. Så målet för mig är ju att vara fin till jag gifter mig... jag är inte alls nöjd med hur jag såg ut på mina bröllopsfoton från mitt tidigare äktenskap, ändå vägde jag mindre då än jag gör just nu (2 kg) men jag är inte nöjd med kroppen, frisyren eller klänningen (fick inte ta min drömklänning - den var för dyr...kostade 6000) Denna gången är det på riktigt och då ska allt stämma, även om jag märker att mina krav är betydligt lägre ställda på bröllopet....jag ska vara i god form....för hoppsan vad hoppade för groda ur mannens mun i går kväll helt plötsligt....jo.....att han kan tänka sig en bebis med mig!??!?!?!? Alltså som vi hållt på att "vi är klara med det där" (han har fyra styvbarn som är som hans egna, varav den äldsta själv fick barn i höstas och jag har en) men det bara bubblade ur honom... och jag hör i hjärnan hur jag säger näääää men ut ur munnen kommer "Jaa varför inte" ha ha ha...så jag har alla skäl i världen och all motivation i världen att verkligen ta hand om mig nu
Stor kram till dig sassyy! Utan att veta mer om din situation än det du delger här: Min spontana reaktion, baserad på erfarenheter som påminner om dina, är att det låter som något slags beroende och/eller depression. Du som läser och pluggar sådant här vet säkert vart du ska vända dig för att läsa mer om den här typen av problem. Gör det. Du kommer behöva vara påläst! Och förstå att du inte är neutral eller objektiv. Detta ligger för nära din person och du behöver få läka själv också. Din sambo kommer behöva mycket hjälp, även om han inte skulle vara beroende eller sjuk i depression. Han har utsatt dig för ett svek och måste radikalt förändra sitt beteende, ta reda på i vilka risksituationer han tenderar till detta beteende (uttråkad, stressad, orolig...o.s.v.) och komma på alternativa strategier att hantera detta. Annars är det fara värt att det händer igen. Men den hjälp han behöver kanske inte i första hand ska komma från dig. Jag kan rekommendera Svenska Kyrkans familjerådgivning eller en duktig diakon som samtalspartner. Det är lite lättare och snabbare att få hjälp där än via kommun eller landsting. (De kommer inte att prata gud och religion med er, om ni inte själva vill.) Alltså sasssyy: Jag är inte så beskäftig att jag tror att jag förstår vad du just nu går igenom. Det vet bara du. Men jag vill att du tar vara på dig och söker information och fakta så du står stark. Och sen en liten detalj: när jag själv hade gungande mark under fötterna för ett antal år sedan så gjorde jag misstaget att berätta lite för mycket för de jag gick samma utbildning som. I stunden känndes det bra, och jag fick många goda råd som jag hade nytta av, men konsekvensen blev också att jag i efterhand blev betraktad som "tjejen med problem". Och eftersom detta var ett avgränsat problem i tid och rum så stämmer ju inte den bilden. Det är lite obehagligt att flera år senare träffa x-kursare som bara kommer ihåg det där (som jag själv gått vidare från) och som tror de känner mig, men i själva verket känner de bara en yttepytteliten del av mitt liv. Kram sasssy! Om du inte skulle orka uppdatera till vecka 9 så fortsätter vi väl på denna tråd! Edit: Kanske speglar jag in för mycket av mitt egna gamla. Sasssyyy: du tar till dig det du tycker låter vettigt! Och jag är otroligt glad för din skull att du och sambon tajtar till er och tar tag i detta tillsammans! :-)
jo tack för råden.. och ang utbildningen så nej .. jag har inte berättat för mer än de två som står mig allra närmast.... de som redan visste så att säga och som är mina vänner även utanför skolan. Min utbildning och mitt intresse för psykologi gör att jag liksom fixar att vrida o vända på saker... jag lyckades enligt honom säga ett par saker i går morse som liksom borrade sig in i honom och fick honom att börja fasa in på andra tankebanor...Men i övrigt lämnar jag min utbildning lite utanför oss och oss utanför utbildningen. Det som ÄR fördel med att läsa till just socionom är ju att man vet precis vem och vilka man kan söka sig till, jag har pratat med en lärare som jag gillar skitmycket om detta förra gången det hände och han har gett mig bra verktyg att "ta hand om mig själv" med och några telefonnummer att ringa. Familjeterapin är redan kontaktade, vi gick i sånt för ett par år sedan men blev utkastade haha.. det är en HELT annan story men den är ganska rolig faktiskt. Vi är båda väl införstådda med att detta KAN hända igen, för han säger själv att det kändes som ett slags missbruk- men ändå inte- och jag har sagt att händer det igen så är det öppna kort, inget mer hysch hysch eller valda detaljer utan ALLT.. och jag sa också att om någon av dessa tjejer kontaktar honom igen vill jag se vad de skriver och jag vill att han svarar och är ärlig även mot dem... och jag ska så klart se svaren. För någonstans så känner jag även för dem..en av dem är en ung tjej (nästan lika ung som hans dotter) som är höggravid och bor hemma hos sina föräldrar och så klart så fyller ju han en funktion i hennes liv med skrivandet...jag vill att han avslutar snyggt så att säga- även om hon finns i en annan del av världen. Han vill helst bara raddera o gå vidare men det får han inte för mig. Man ska stå för vad man gjort och han håller nog med innerst inne....
Skönt att höra! :-)
sasssyy: Det låter som du har bra koll på läget. Nu till något annat. Jag läste att de som drack vatten före måltiden gick snabbare ner i vikt. Detta gjorde att jag drack en halv liter vatten före måltiden på morgonen vilket sen innebar att jag bara åt hälften. Jag har börjat fundera på det där om att bara äta för att äta upp. Det är fult att inte äta upp har jag fått lära mig som barn och att kasta mat är helt förkastligt. Om man tänker efter så vad spelar det för roll om hälften åker i soppåsen tills man lärt sig att anpassa portionerna. Jag menar att maten vi äter kommer ju ner i toaletten så småningom. Hade kroppen behövt allt så hade inget kommit ut. En negativ sak med att dricka före måltiden är att magsyran sköljs bort. Detta spelar inte någon roll för mig då jag just nu äter medicin för att stoppa magsyretillverkning men jag vet inte hur det påverkar andra. Finns här någon som testat detta med att dricka ett par glas vatten före måltiden för att äta mindre?
japp.. och jag håller med.. dricker man vatten före maten så äter man mindre och jag har gått ner mycket bättre i vikt när jag druckit före varje måltid. Dock blir jag så nedrans kissenödig att jag måste gå ifrån bordet ibland flera gånger, jag har nog världens minsta blåsa haha... Jag kan inte påstå att jag märkt av att magsyran skulle minska, jag vet att jag blev tipsad om just mycket vatten efter jag opererat bort min gallblåsa så jag vet inte om det hänger ihop