Jag är så nyfiken på vad som är så viktigt med att gå ner i vikt, hur gör ni, vad är det som motiverar er. För min del så är det viktigt för mig att gå ner i vikt, först för att jag är kort och sen är jag den ända i släkten som är överviktig fast det kanske inte ser ut så, det roliga att jag är i samma vikt som nu på min profilbild. Jag vill veta vad det är som håller er motiverade att gå ner, vad drömmer ni om med er viktminskning? Jag drömmer om att kanske någon gång i livet kunna starta en tränings central där mina kunder kommer för att träna och ha kul. Jag hoppas på att kanske kunna studera till närings speciallist, dietist. Jag vill hjälpa andra att gå ner, uppnå deras önskemål, vikten och hälsan. Kanske kunna utbilda mig till en tränings inspektörer. Det finns så mycket man vill göra då man har gått ner till målvikten. Så vill ni andra ta och dela med er varför ni önskar och vill gå ner i vikt. Om ni känner för någonting ni vill tala om, finns det personer som har stört er med att ni är överviktiga eller nåt berätta gärna. Ingen vet jag kanske tar och skriver en bok, för jag vet att det är svårt att gå ner, hur skall man gå till väga, vem ska man fråga, får man stöd av familj och vänner. Berätta lite till mig. Vi kan dela med oss av olika erfarenhet och kanske annat skoj :) Hoppas jag inte kräver för mycket.
Engagerad
52 inlägg
För mig är det mest för att det är roligare med kläder. Har fött två barn och är trött på att magen ser gravid ut fortfarande. Så nu ska jag ner några kilon. Vet ju att man inte direkt blir lycklig bara för att man går ner i vikt men det underlättar ju endel i livet.
Jag vill gå ner de 12-13 kg jag har gått upp sedan mitten av april förra året. Alltså - jag gick upp mer än 1 kg varje månad när jag slutade röka. Jag mår inte alls bra av min övervikt. Konditionen har jag nog "tagit tillbaka". Jag går många och ganska snabba promenader med hunden varje dag. En lång tid vågade och orkade jag inte gå eftersom jag fick andnöd/andfåddhet ca två månader efter rökstopp. Jag var helt enkelt rädd att jag skulle tuppa av ute. Nu är jag undersökt och konstaterat frisk i lungorna. Jag fick höra att det där är relativt vanligt när man slutar röka, men det går över och det har det gjort för mig också. När jag började gå längre igen i november så började jag också använda stegräknare. Det peppar mig litet att tävla med mig själv. Sen i november har jag i alla fall inte gått upp något mer, men det är först de sista veckorna jag har lättat litet grann i alla fall. Jag avskyr att vara så osmidig som jag är nu. Att knyta skorna är lika jobbigt som när jag var höggravid (för mer än 30 år sedan). Det mesta av mina gamla kläder stramar - inget kul alls.