Vill börja jogga i vår men hur förbereder jag mig?

Du har redan skaffat skorna, kläderna och gymkortet är laddat och nu ska det bli av. Men hur kommer man igång med löpning? Var börjar man, om man aldrig sprungit förut? Här kommer en liten lista med råd på vägen: •Börja lugnt! Det absolut vanligaste misstaget de flesta gör är att de går ut som om de tänker spöa Paula Radcliffe eller Kenenisa Bekele, men det ger sällan bra resultat. Majoriteten blir trötta i förtid, får ont och konstaterar att löpning inte var något för dem. Ta det lugnt, kroppen är totalt oförberedd på denhär nya övningen så ge den en chans att vänja sig. Växla mellan jogg och gång i början, så att hjärtat och lungorna hinner med. Tids nog kommer du att känna att du behöver gå allt mer sällan i takt med att kroppen vänjer sig. •Gör prattestet. Är du osäker på vilket tempo du skall hålla så finns det ett bra knep: Du ska inte jogga fortare än att du kan prata med en träningskompis. Är du för andfådd för att kunna prata så sänk tempot. Har du ingen kompis med dig kan du prova att sjunga en stump. •Värm upp! Många glömmer uppvärmningen, men det tar kroppen mellan 10 och 20 minuter att komma igång. Börja lugnare än lugnt och skruva sakta upp tempot, så hinner kroppen med bättre och träningen blir mer njutbar. När du joggat riktigt lugnt en liten stund kan det vara läge att stanna upp och tänja lite på musklerna innan själva passet börjar. •Jogga ner! Nästan alla glömmer att nervarvningen är nästan lika ivktig som uppvärmningen. Jogga sakta och låt tempot sjunka succesivt, dels för att kroppen ska hinna frakta bort slaggprodukter och dels för att ge pulsen en chans att sjunka lite sakta. Det ger en skonsammare avslutning på ett pass och anekdotiska bevis gör gällande att det kan minska risken för träningsvärk. •Flack bana. I början är det viktigt att försöka vara ute och jogga så länge som möjligt. Undvik kuperade banor och elljusspår med branta backar. Många av de motionsslingor som finns runtom i Sverige och speciellt de som är lite äldre är ofta dragna över de värsta bergsknallar som finns i trakten. Sådana banor passar bäst för elitlöpare. •Regelbundenhet! Ge 2 - 3 pass i veckan några veckor innan du börjar öka tempot. Det är regelbundenheten som ger resultat, inte ett enskilt kanonpass som sen kräver lång vila efteråt. •Chansa inte! Har du problem med knän eller fötter bör du se till att ha riktigt väl utprovade skor. Det kan du få hjälp med hos t ex Löplabbet eller Runners Store, båda butikerna har kontakt med ortopedtekniker som kan se till att du får det absolut bästa för just dina behov. Gjutna inlägg kostar en slant, cirka 1800:- på Runners Store, men kan göra skillnaden (så var det för mig). •Lagom är bäst. Alla pass måste inte vara 45 minuter, eller vad nu det senaste modet säger. All träning räknas som träning, och det gäller även om du bara hinner med 20 minuter på väg hem från jobbet eller 15 minuter på morgonen före frukost. I början kan det mycket väl vara så att det är den dosen som är precis lagom, beroende på vilken form man är i från början. •Sätt upp ett mål. Om man har ett mål, t ex Vårruset eller Tjejmilen, blir det lättare att motivera sig att verkligen komma iväg och springa. Dessutom är det en fantastisk upplevelse att springa sin första tävling, pirret och allt folk, hela stämningen och festen runt omkring är svårt att beskriva rättvist. Att få en medalj är inte heller fel :-)

Jag började för ganska precis ett år sedan med promenader. Jag var för tung för att jogga. Och hade för dåligt flås. Så det blev promenader. Som blev snabbar och längre utan att jag egentligen planerade det. Sen var det tomt på gymmet en dag och löpbandet stod där. Så jag testade. Och på den vägen är det. Och då hade jag inte ens nåt mål, utan bara nötte på allteftersom jag blev lättare, starkare och fick bättre flås. Och sprang mitt livs första mil på bandet ett par månader efter det att vi bekantat oss. Och ytterligare ett par veckor senare i maturen. LadyG har det strukturerade svaret :)

Elimio7. Andas du när du börjar jogga? Det låter jättekorkat att fråga det. Men jag kom på mig med i början att glömma bort att andas eftersom jag var så koncentrerad på att jag joggade? Det tar mig fortfarande nån kilometer innan jag riktigt hittar andningen. Men ju mindre jag tänker på vad jag gör, desto bättre går det. Om du bara ökar hastigheten liiite så du du måste lyfta på fötterna lite snabbare än att gå? Jag är ju en långskonk och för mig går den gränsen nånstans runt 7,5. Då måste jag snålunka för att inte åka av bandet, men blir inte mer slut av det än att gå. Min mentala puckel ligger vid 8 km. Jäklar vad jag har brottats med demoner där. Nu lägger jag upp det så att jag lägger in ett tufft pass precis där. Jag springer från demonen helt enkelt :)

Asja, om du är fena på det där med kartor kan du kika i t ex Google Earth (ett kartprogram man tar hem till datorn) och dra upp en egen runda så får du den precis så lång och lagom kuperad som du vill ha den. Så slipper du känna dig bunden till elljusspåret. Har du bra minne kan du springa först och mäta sen :-) Google earth: http://www.google.com/earth/index.html