Mycket engagerad
210 inlägg
Till våren när all is är borta vill jag börja jogga. Jag har inte gjort detta på 20 år! Just nu väger jag för mycket för att mina knän ska klara av en jogg, men jag hoppas på att ha minskat lite till tills våren. Hur börjar jag? Nu promenerar jag och kör crosstrainer, men på väldigt lätt nivå (ca 13 km/h i 20 min). Ska jag börja att varva jogg med promenad eller ska jag börja powerwalka?
Klart man ska se vart man sätter fötterna, annars kan man kliva snett på en trottoarkant (inne i stan), vricka sig (elljusspåret) eller trampa på fotstödet (löpbandet). :-) En löparkompis till mig klev snett i elljusspåret en lördag, folktomt förstås och man hade ingen mobil på den tiden. Stukade sig så illa att fotleden svullnade och hon fick halvkrypa till civilisationen. Nu för tiden har hon alltid med sig telefonen, men på den tiden var de som portföljer och ofattbart opraktiskta och dyra så hon hade ingenting sånt. Det tog ganska lång tid att rehabilitera fotleden och komma igen efter det. Det är därför jag har med mig mobilen när jag springer ute, hon beskrev skadan på ett livligt sätt och det vill inte jag råka ut för. :-)
Tolwyn, om du sätter ner fötterna under dig sparkar du inte framåt och du hinner se vart du sätter fötterna. ;)
Den smärtsamma incidenten jag har i minne hände visserligen när jag gick över ett kalhygge. Kollade en bit bort och gick rätt in i en avsågad gren, stack till rätt bra i benet :/
Aj, ja det låter definitivt oskönt! Kalhyggen undviker jag om jag kan, just för att de är så svåra att ta sig över helskinnad. Fast de som är runt pappas gård, där det mesta av min terränglöpning sker, är såna där som blivit av stora skogsmaskiner som gör 1 meter djupa hjulspår... Då är det inte så mycket terränglöpning som terrängbalansering. Nej, det jag såg framför mig när jag tänkte terränglöpning var lagom snårig skog med lingonris, en lagom tät skog med lite sly och buskar för utmaningens skull, kanske lite nedfallna gamla trän att navigera över och lagom branta bergsknallar att forcera. Gärna ackompanjerat av fågelsång och solsken :-) Apropå smärtsamma minnen: Jag försöker aldrig mer korsa en mosse i tron att det går att ta sig över torrskodd. Jag var skitig upp till öronen, luktade skunk och fick kasta kläderna när jag kom hem...
Jag tycker det är skönt att börja springa direkt utanför dörren. Om man ska ta bilen till något spår (gör det ibland som omväxling) så blir det mer som ett stort projek av alltihop. Börjar och startar slingan vid ytterdörren blir det mycket lättare att ta sig för att komma ut - iallafall för mig. Tycker det blir för jobbigt när det känns som om träningen tar upp för mycket planering och tid. (Bäst var det när vi bodde i ett höghus på ett "berg" mitt i stan och sprang utmed ån som ran nedanför. Då fick man sig en rejäl genomkörare av sista backen hem + 6 tr upp till lägenheten.(och ja, jag slarvar med nervarvningen)). Men som sagt. *Bra skor och en bra sport-BH är den viktigaste utrustningen. *Starta sakta och gå om det behövs. öka sträckan mini-lite i taget. känslan att "vid den lycktstolpen gick jag sist, idag kör jag en/två till" är fantastisk. *En träningskompis eller bra musik i öronen gör allt mycket lättare (hatar när man bara hör sig själv flåsa) Sen skulle inte jag vänta till våren, är du sugen på att börja, varför vänta. Vägarna är jättefina denna vinter och det är lite mysigt med snön under fötterna, så länge man tar det lungt. Lycka till
Jag kan se det framför mig, LadyG ;) I höstas när jag gick drev så klev jag ner mig rejält och vart sittande fast med ena benet i iskall gyttja ända upp till jumsken. Jag ropade och ropade, men eftersom vi skulle gå och ropa (var ju ett drev) så var det ingen som hörde.. Efter mycket om och men fick jag upp benet, men inte stöveln, den vart kvar. Tror ni att jag bröt drevet? Nej då, jag linkade dryga 2 km genom snårskogen i bara strumpan och vrålade som om inget hade hänt! När jag kom till jaktstugan visste pass-skyttarna inte vad de skulle ta sig till med sin trogne drev-karl (kvinna); jag bäddades in i filtar, serverades kaffe och bulle och placerades framför kaminen. Där hade jag det bra gott, ska ni veta! Och tio karlar som passade upp på mig!
asapet86: Jag åker gärna en liten bit, mig gör det inget. Här är vägarna inte så fina, det är isigt och snorhalt, så jag väntar nog lite. Dessutom behöver jag minska några kilo till innan jag vågar sätta igång. Sportbh hade jag alldeles glömt bort att man behöver; ska kolla idag när maken så ädelt lovat att följa med till köpcentrat i staden!
skulle även rekommenera ett besök på stadium eller liknande för träningskläder som andas. Bomull blir som en blöt trasa på kroppen.
mossar är farliga saker... inget att ta sig an lättvindigt.
Asja, det var tufft och du förtjänade uppmärksamheten tycker jag. Det blev väl inget mer drev för din del den dagen misstän ker jag? :-) Tolwyn, det blir så när man är styv i korken. Jag var helt säker på att jag kunde den där mossen, jag hade ju gått där massor av gånger och tänkte mig att jag skulle kunna jogga över den lika lätt som man går. Tänk så fel man kan ha :-)