icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en tvåbarnsmamma på 28 år som tog itu med gravidkilona efter första barnet (ca 40 kg) och nu är det dags att ta tag i gravidkilona efter andra barnet...
Förra viktminskningen gjorde jag med hjälp av viktväktarna och det funkade verkligen jättebra, men denna gången har jag testat lite allt möjligt, vilket har lett till att jag bara har gått upp ännu mer. Motivationen o energin är inte på topp pga en sk utmattningsdepression som jag inte lyckats bli fri från...men nu har jag skrivit in mej på viktväktarna igen (tredje gången gillt efter andra barnet :S) o hoppas på att det kommer gå lika bra som det gjorde efter första barnet!
Även om jag vill att det ska gå fort, så tänker jag försöka ligga på en viktminskning på -0,5kg/v, vilket innebär isf att jag hoppas på att nått min målvikt under hösten 2012. Känns lååångt bort...

Mina delmål:

Mitt 1:a mål är att gå ner 5% = 97,4 - 4,5 = 92,9
CHECK! 22 november 2011

•Mitt 2:a mål är att gå ner till under 90 kg innan 1 januari 2012
CHECK! 20 december 2011

•Mitt 3:e mål är att gå ner 10% = 97,4 - 9 = 88,4
CHECK! 17 januari 2012

•Mitt 4:e mål är att gå ner 10 kg = 87,4
CHECK! 24 januari 2012

•Mitt 5:e mål är att gå ner till under 80 kg innan 25 maj 2012
•Mitt 6:e mål är att gå ner till under 70 kg innan 25 oktober 2012
6 januari 2011 12:44
19

Badhusångest :(

Min sambo är iväg med våra barn och badar i badhuset. Härligt med egentid kan man ju kanske tycka, men jag vill så gärna vara tillsammans med min familj och uppleva mina barns badglädje, men det går inte...bara tanken på att visa mig själv på ett badhus gör att jag får ångest, känner mig misslyckad över att jag inte lyckats gå ner alla gravidkilon och anklagar mig själv hela tiden. Vet att många tycker att det bara är att strunta i vad alla andra tycker och att jag självklart ska bada för mina barns skull. Jag önskar verkligen att jag hade så pass bra självförtroende att jag kunde tänka så, men tyvärr är det inte så enkelt för mig. Detta får mig att känna mig helt värdelös och att jag är en dålig mamma som inte struntar i vad alla andra tycker för mina barns skull. Är så trött på att min kropp är ett hinder för mig att vara social! Det gäller inte bara i badhuset tyvärr...det gäller även att gå ut med mina kompisar som jag undviker för att jag är rädd för vad alla andra tycker och tänker om mig. Vill att andra tycker att jag är fin och inte en misslyckad tjockis som äter för mycke godis. Direkt någon tittar på mig tolkar jag att ALLA tror att jag är gravid :( det är den värsta känslan och den känslan har jag varje dag jag går utanför dörren. Jag är livrädd för att någon ska fråga om jag är gravid för det känns som det är det alla tänker när de ser mig. Tycker inte man frågar om någon är gravid även om man tycker att det ser ut så, om det nu skulle vara så att man är gravid finns det en anledning till att den personen som frågar inte vet innan bara för att man inte vill att den personen ska veta det än. Dessutom så tycker jag att det är en väldigt känslig fråga, tänk om man inte kan få barn? Eller om man precis har fått missfall? Man kanske vill ha barn, men inte ens partner? Man kanske inte har en partner, men längtar efter barn? Blir så arg, ledsen, besviken #!#?#!# när jag tänker på detta så jag var bara tvingad att skriva av mig lite... Om det är någon annan här som känner igen sig i det jag skriver får ni jättegärna kommentera :) Är så glad att jag äntlligen har startat min viktresa och att jag känner att min motivation börjar bli starkare och starkare så denna gången känner jag att jag kommer nå min målvikt igen. Så jag kan bli den där mamman som badar med sina barn offentligt och dessutom kommer att vara stolt över sin kropp och kunna gå ut och ha kul tillsammans med mina vänner utan att min kropp hämmar mig så att jag vågar släppa loss, dansa och ha kul.

Kommentarer

  • 6 januari 2011 13:21
    MrsMoss
    Nej precis...det är när man säger det högt som det blir verkligt :-) Ja det är ju detta med tiden som kan vara kämpigt ibland. Jag har massor av kilon att gå ner, och när motivationen är på topp på början och man går ner, så brukar den dala för mig när jag inser hur långt jag har att gå. Men jag känner mig positiv denna gången, det känns ok. Lycka till!!
  • 6 januari 2011 13:15
    MrsMoss
    Oh detta är precis mina känslor! Jag har jätteproblem med badhus, för det är ju som att ta av sig till sina underkläder och gå omkring och visa upp sig. Jag vet att det finns större och ännu större kroppar där än mig, men det är ju inte riktigt det som är grejjen. Man mår dåligt av att visa upp sig, och tror att alla kollar. Jag håller med dig i allt du skriver. Lycka till i din viktresa. Hur mkt har du att gå ner? Om du inte tar illa upp att jag frågar. Har själv graviditetskilon att gå ner. Från i sommras och för 5 år sedan :-)
  • 6 januari 2011 13:17
    jag känner igen mig i mycket du skriver. jag fick barn i augusti och väger idag 105 kg. dessa jobbar jag för fullt för att gå bort.. tanke åp badhus skrämmer mig verkligen!! men men, erkänner man inte för andra erkänner man inte för sig själv att man har ett problem... kämpa på, de kommer ge resultat men de tar tiiiid! :)
  • 6 januari 2011 13:27
    Det verkar som om många har problem med att visa sig i badkläder i badhus. Jag kan erkänna att jag inte heller älskar det, men jag försöker tänka att eftersom alla är så upptagna med sig själva, så har ingen tid/intresse över att döma min kropp. Och dessutom så kan jag bara minnas att jag tyckt att folk ser härliga ut om de är lite mulliga eller har celluliter. Jag dömmer inte andra, så varför skulle de göra det. Och[KURSIV] OM[/KURSIV] de gör det, så är det ju deras problem. Allså, låter väl hurtigt det här, men jag försöker tänka så, även om det inte lyckas jämt. Har själv inga barn (än), men tänk vad fantastiskt duktiga era kroppar är som klarat att vara gravida, fött och ammat era barn! Var stolta över dem!
  • 6 januari 2011 13:30
    MrsMoss
    Ja jag skall försöka tänka så...som du skriver så lyckas det inte alltid utan ens negativa bilder och tankar tar över. Herregud jag gillar ju inte att visa mig för min man i underkläder, känns jättekonstigt att springa omkring halvnaken för andras ögon då. :-) Men det är som du säger, säkert ingen som bryr sig om mig, mer än jag själv.
  • 6 januari 2011 15:00
    mitt största problem med badkläder är att byta om! massa bristningar efter graviditeten, riktigt, riktigt mycket :(
  • 6 januari 2011 16:52
    Rocker66: Skönt att höra att det finns fler som känner som jag, även om jag såklart önskar att INGEN känner så. Klart vi ska stötta varandra! Lycka till med viktminskningen :)
  • 6 januari 2011 17:03
    MrsMoss: Tack för din kommentar! När jag läste din profil känner jag igen mig väldigt mycke i det du skriver. Det är så svårt att säga hur mycket jag har att gå ner, jag gick ner till 67 kg efter första barnet och då va det många som tyckte jag va smal, men jag kände mig inte nöjd för då va det så mycket extra hud på magen som gjorde att det så ut som att jag fortfarane va mullig. Det är just denna extrahud som gör det så svårt att veta när jag egentligen är nöjd. Jag har tänkt att boka tid för konsultation hos en plastikkirurg när jag har gått ner till 67 kg för jag vill göra en bukplastikoperation så jag vill veta om jag behöver gå ner i vikt för att uppnå det resultatatet jag vill med operationen. Jag har alltid tänkt att jag vill väga 57 kilo för att jag av någon anledning har fått för mig att man ska väga "10 kg" under son längd och jag är 167 cm, men till att början med ska jag minst gå ner 28 kg så att jag väger 67 kg. Lycka till med viktminskningen :)
  • 6 januari 2011 17:09
    Fnuttan: Tack för din kommentar :) Det är exakt så jag önskar att jag kunde tänka!
  • 6 januari 2011 17:12
    Latur: Tack för din kommentar :) Jag har erkänt för länge sen för mig själv att jag tyvärr har ett STORT problem och det känns som hela världen ser att jag är ett "STORT" problem, men har kommit fram till att jag måste ta tag i mig själv och se till att ta tag i alla kilon och bli av med dom så att jag kan må bra så nu ska alla kilon kämpas bort! Lycka till med din viktminskning :)
  • 6 januari 2011 17:18
    Får man fråga om ni använder er av någon speciell metod för att gå ner i vikt? Intressant att höra om olika metoder :) Själv lyckades jag nå min målvikt med viktväktarna efter första barnet, men har testat det nu efter andra barnet, men känner att även om jag vet att det funkade så bra förra gången så behöver jag göra något annat ev. kombinerat med viktväktarna.
  • 6 januari 2011 17:25
    MrsMoss
    Jag räknar bara kcal, äter inte efter ngt särskilt sätt. Bara det jag tycker om, fast i lättare varianter. Jag har skippat bröd, all vit pasta, ris, potatis. Äter råris ibland, annars typ kyckling, lax, kalkon, räkor/crabsticks med olika wookar. 2-3 mellanmål och kvällsmat. Så jag äter nästan var 3:e timme :-) Gick ner 9 kilo förra 4 veckor jag orkade köra på, och hoppas på lika bra resultat denna gången.
  • 6 januari 2011 17:29
    9 kilo på 4 veckor är ju hur bra som helst! GRATTIS! Tränar du oxå lr lyckades du gå ner så mycke iaf? Go Girl, U can do it :)
  • 7 januari 2011 21:00
    Oj, men minus 3 kilo är bra=) Jag åt omelett idag, mohah;) Kämpa på, du klarar det! Jag gjorde Cambridge i våras. Gick super fram till julen=) Ha en trevlig fredag kväll!
  • 8 januari 2011 19:01
    Liinsan: Hur länge levde du på "bara" Cambridge? Tänkte försöka köra sk ren kur i 3v så 1/3 är avklarad :)

Logga in för att skriva en kommentar.