icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en tvåbarnsmamma på 28 år som tog itu med gravidkilona efter första barnet (ca 40 kg) och nu är det dags att ta tag i gravidkilona efter andra barnet...
Förra viktminskningen gjorde jag med hjälp av viktväktarna och det funkade verkligen jättebra, men denna gången har jag testat lite allt möjligt, vilket har lett till att jag bara har gått upp ännu mer. Motivationen o energin är inte på topp pga en sk utmattningsdepression som jag inte lyckats bli fri från...men nu har jag skrivit in mej på viktväktarna igen (tredje gången gillt efter andra barnet :S) o hoppas på att det kommer gå lika bra som det gjorde efter första barnet!
Även om jag vill att det ska gå fort, så tänker jag försöka ligga på en viktminskning på -0,5kg/v, vilket innebär isf att jag hoppas på att nått min målvikt under hösten 2012. Känns lååångt bort...

Mina delmål:

Mitt 1:a mål är att gå ner 5% = 97,4 - 4,5 = 92,9
CHECK! 22 november 2011

•Mitt 2:a mål är att gå ner till under 90 kg innan 1 januari 2012
CHECK! 20 december 2011

•Mitt 3:e mål är att gå ner 10% = 97,4 - 9 = 88,4
CHECK! 17 januari 2012

•Mitt 4:e mål är att gå ner 10 kg = 87,4
CHECK! 24 januari 2012

•Mitt 5:e mål är att gå ner till under 80 kg innan 25 maj 2012
•Mitt 6:e mål är att gå ner till under 70 kg innan 25 oktober 2012
19 oktober 2011 16:41
6

Ska jag börja äta antidepressiva läkemedel igen!?

Jag har mått väldigt dåligt de senaste 3 åren o varit helt slut, inte orkat ta mej för nånting o har hela tiden trott att den ständiga pressen som högskolestudent i kombination med graviditetet/småbarnsförälder o flytt till ett renoveringsobjekt till hus varit orsaken, men nu när jag pluggat klart o börjat jobba mår jag ff inte bättre. Är ff trött konstant o orkar inte ta tag i saker hemma, samt vill inte hänga me mina kompisar på krogen då jag inte vill visa mej pga att jag skäms över min kropp/övervikt (ser det som att jag har misslyckats o förfallit) så känner att jag måste ta tag i mej själv för orkar inte må såhär längre... Ringde till min vc tidigare idag o fick en tid på fredag, men frågan är om jag ska ge antideppressiva läkemedel en tredje chans lr be om att få prata med någon!? Började ta antideppresiva läkemedel ibörjan av 2010, först provade jag Cipralex (tror jag den hette) som ska öka serotoninnivåerna, tog den i ett halvår ungefär, men eftersom jag inte tyckte den hjälpte så mkt bytte de till Fluoxetin (tror jag den hette) som oxå ska öka serotoninnivåerna. Tyckte inte jag mådde bättre av den heller, men varje gång jag va där tog de olika blodprover som var bra. De hade även kontakt med en psykolog som rek. en tredje sort, men jag tackade nej till det då jag inte riktigt tror på att dessa antideppressiva läkemedel hjälper, men såhär i efterhand märker jag att mina humörsvängningar var stabilare när jag tog antideppressiva läkemedel så de kanske kan va värt att testa den tredje sort som en psykolog rekommenderade (slutade ta antideppressiva läkemedel i våras). Tror denna sorten heter Edronax, men är rädd för alla biverkningar för orkar inte må sämre för vill inte behöva sjukanmäla mej mer på nya jobbet. Har åkt på två förkylningsomgångar me feber o en maginfluensa sen 1 sep, vilket säkert oxå är ett tecken på att man inte mår bra o att kroppen säger ifrån genom att man åker på de ena efter de andra på så kort tid :( Läkarna har frågat om jag vill prata med en psykolog, men jag har tackat nej till det. Dels för att det är jättelånga köer innan man väl får tid o när man väl får tid så är de säkert svårt att få ihop de me jobb/barn. Annars tror jag faxx att jag skulle behöva prata med en utomstående pga att det är många saker som spökar i mitt huvud så som ett förhållande som har tagit väldigt mycke stryck av de sensaste årens påfrestningar av dålig ekonomi, nytt liv pga att man fått två underbara barn, en hårt arbetande sambo samt renovering o pluggande + kass ekonomi så man inte har haft råd att göra nånting/köpa nya kläder, vilket behövs efter att man genomgått två graviditeter o kroppen inte ser ut som den gjorde innan man fick barn...sen har jag en pappa med stora problem att oroa mej för o de samtal man har me honom är krävande (har inga syskon som jag kan dela kontakten me min pappa me o mina föräldrar är skilda) sen har jag en mamma som inte ställer upp nånting även om min sambo berättat att jag mår som jag gör, hennes hundar har alltid gått före o hon lyssnar aldrig...sen är de ju de här me min kropp oxå som hindrar mej att ha ql, vill inte synas för jag skäms över hur jag ser ut nuförtiden me 30kg övervikt o enligt mej fula kläder. Har läst på nätet att de finns olika sidor med sk KBT-behandling, vilket jag tycker låter intressant, men jag känner att man skulle vilja ha en personlig kontakt under en sådan behandling o de kostar massa pengar som vi inte har o jag tror inte på att en sådan behandling på egen hand utan personlig kontakt fungerar. Anledningen till att jag skrivit detta långa inlägg är om det kanske finns nån här inne i samma sits eller me erfarenhet som kan dela me sig om tips o råd o peppande!

Kommentarer

  • 19 oktober 2011 17:20
    gittan52
    I vissa fall är antidepressiva läkemedel en stor hjälp att "komma på fötter", men min erfarenhet är att det behövs mer än så. Jag tycker absolut att du ska ta den hjälp som erbjuds i form av psykologsamtal.
  • 19 oktober 2011 17:22
    Nix läste gjorde jag men erfarenheten är lika me noll, min första tanke är prata me nån, men till slutändn så är det du o läkaren eller vem du ska till som måset komma överens vad som passar dig bäst Stå på så ska du se det löser sig,
  • 19 oktober 2011 17:56
    Jobbigt läge... För mej fungerar det bra med mediciner, har "serotoninhöjare". Har oxå funderat på KBT via nätet, för att få det genom sjukvården verkar inte vara det enklaste. Kanske kan vara värt att börja med KBT på nätet tills du får en personlig kontakt? Lycka till och massa pepp!
  • 19 oktober 2011 18:35
    Så jobbigt det låter alltihop.. jag tror att du skulle må bra av att ha någon att prata med och jag har själv endast bra erfarenheter av psykolog-hjälp. Men det måste förstås stämma väl med den man får osv.. sen tror jag ju inte att du förlorar något på att pröva en ny medicin, du kan ju alltid ge det en chans för vad kan hända?! Hoppas du kommer fram till ett beslut. Själv märker jag att jag fått massa mer ork sedan jag gått ner i vikt (och det bara dessa 3,3 kg som jag skrivit om här). Jag har också en hel del övervikt även om folk inte anser mig som tjock eftersom kilona sitter på sådana ställen där de inte syns lika bra.. mamma sa idag att det syns i ansiktet på mig (att jag gått ner) och det är väl där det syns först.. Styrkekram o pepp!
  • 20 oktober 2011 15:13
    Har funderat hela dan på att avboka tiden hos läkaren imån, tycker inte om att träffa olika läkare hela tiden o ffa inte manliga. Har svårt att öppna mej o få ut de som behövs :( sen är de svårt att stå på sej när man inte riktigt vet va som hjälper för att man ska bli som vanligt igen. De där me att börja me KBT på nätet i väntat på tid hos nån psykolog lr va de nu blir är nog inte så dum ide, funderar på att ge mej själv de som present när jag gått ner 5%. De jag är rädd för vad som kan hända med ett nytt läkemedel är att jag drabbat av någon biverkning som gör att jag inte kan jobba, vill inte behöva sjukanmäla mig mer, har varit borta totalt 8 arbetsdagar sen jag började 1 sep så känns redan retligt, funderar på om de kanske finns något naturläkemedel ist. Jag vet att jag kommer må bättre allt eftersom jag gå ner i vikt, men jag vet oxå att det är många andra bitar som måste stämma. Svårt att veta va man ska göra me ett trassligt förhållande när man har fullt upp me sina egna känslor så är de svårt att veta va man egentligen känner för sin partner, frågan är om jag skulle bli lyckligare av en separation!? Så svårt :S
  • 19 februari 2012 06:38
    jag tycker att du definitivt ska samtala med någon och serotininhöjande medicin idag ger ju inte så mycket mer än att man blir mer stabil i humöret och då får större resurser att hantera de problem som man har. Men det är viktigt att du får samtala med någon som komplement. Serotininhöjande medicin är inte en totallösning. Lycka till!

Logga in för att skriva en kommentar.