Kraschad

Den senaste tidens stress, krav och oro har fått mig att krascha mentalt. Jag mår skitdåligt, får panikångestattacker, har ont i magen biter ihop tänderna hela tiden och oroar mig för att oron ska ta över hela tiden. Jag går och oroar mig för saker som inte är någon idé att oroa sig över, som jag inte kan påverka eller som ligger så långt fram i tiden att det inte går att lösa dem nu. Jag försöker äta rätt och röra på mig men det går inte så bra just nu. Maten går bra på dagarna men så kommer kvällen och då går det inte så bra längre. Jag är jättetrött hela tiden, det blir man av att gå och trycka ner ångesten och spänna hela kroppen hela tiden. Jag har stått på crosstrainern och kört i 25 min två dagar men nu har den nya terminen dragit igång och jag har inte tid längre. Schemat för den här terminen är dessutom hårt tidspressat med mycket litteratur, kort tid, grupparbeten och seminarium varenda vecka. Försökte få kontakt med min doktor, men hon var inte där och jag fick prata med en annan. Jag ville ha något lugnande utskrivet men han höjde bara dosen på mina antidepressiva. Inte vad jag ville ha :-/ Jag skulle behöva vara sjukskriven ett tag, men sånt är ju ingen idé att ens försöka bli i dagens samhälle och dessutom kan jag ju inte vara sjukskriven i några veckor, då missar jag hela terminen. Inte fick vi något klart besked kring makens andningssvårigheter heller, bara att det inte är KOL, astma eller kronisk bronkit. Nähä, så vad är det då? Ingen vet. Det gör mig orolig. Maken försöker sluta snusa vilket är jättebra, men han är inte mycket till stöd för mig just nu och jag försker vara till stöd för honom men klarar det inte så bra. Jag vill bara vara ifred från mig själv och mina tankar. Några få ljuspunkter finns det iallafall i mitt liv: min fina lilla familj och hundarna. Och att vi ska åka och hälsa på hundvalpen på söndag, det ser jag fram emot.

Kommentarer

24 januari 2014 07:53

kaffe247

Oj vad jag känner igen den berättelsen. Panikkänslan, ångesten och att det tar aldrig slut. Detta har jag kämpat emot länge. Det finns hur mycket som helst att göra och man tänker jag skall ta tag i det, men man blir kvar på soffan eftersom hjärnan gått i baklås och endast fungerar i grubbelläge. Tyvärr har inte riktigt någon bra lösning på problemet, förutom att ta en dag i taget. Fokusera på en sak itaget och försöka få små delmål avklarade för dagen. Jag vet lättare sagt än gjort, men man mår mycket bättre när man fixat sin uppgift för dagen. Jag har bättre och sämre dagar beronde på hur "situationen" ser ut just då, men det blir bättre dag för dag. Ta en dag i taget, vi kan inte ändra på världen. Vad det gäller sjukdomar får vi inte heller alltid bestämma bara att ta emot det som ges oss. Stötta din man och visa att du finns där för honom, men du kan ju inte ändra på situationen. Ha tålamod med utredningarna och kräv fler undersökningar om de inte "hittar något fel". Det är ibland en långsam kvarn som mal innan man får en diagnos och "hjälp" Ta en stund för dig själv sätt dig ner och tänk igenom din situation.Vad är viktigt, finns det något jag kan ändra på? Osv. Och framför allt acceptera dagen som den kommer. Hoppas du hittar ett sätt att må bättre. Kram!
24 januari 2014 07:58

Tjohanna

Åh så väl jag känner igen mig. Jag har inga kloka råd att ge dig men tänker att de kan vara skönt att få höra att du inte är ensam med din ångest och grubblerier. Kram på dig!
24 januari 2014 08:02

Asja

Tack. Er förståelse och bara det att ni tar er tid att skriva något mer än bara `pepp` värmer. Det är trist att fler har det som jag även om det känns skönt att veta att man inte är ensam om det. Kram till er!
24 januari 2014 15:53

kaffe247

Jag har jobbat som ett tok i 10 årstid och fastän jag bytt jobb har jag alltid överhopats med arbetsuppgifter Tycks vara en sån som tar på sig allt och skall fixa allt. Tyvärr ett personlighets fel jag kommer att få dras med hela livet ;) Detta har jag dock kommit fram till nu i efterhand. Ändrade på min arbetssituation för ett par år sen, men ännu kan jag mycket väl känna av "paniken". Vi har alltid en massa på G hemma och så är jag ju en sån som inte kan låta bli. Och Sjukdomar och sjukhusbesök där emellan har ju inte hjälpt upp situationen heller. Nu har jag en stressperiod igen. Baby på väg mycket att fixa (barnrum, kläder, prylar, kurser,rådginningsbesök.......) Snart mammaledig måste lära upp någon att sköta mitt jobb. (PANIK, det är bara jag som kan mitt jobb här de andra har ingen aning vad jag gör...Chefen tror att det bara är att trycka på Enter så fixar sig allt.) Svärmor har haft en vattenskada i huset så dit har en massa tid runnit iväg. Äntligen är renoveringen klar där....Puh (pustar ut). Vårt eget stugbygge står och ropar på uppmärksamhet. Eget hus och hem med husdjur och allt vad det innefattar skall ju oxå skötas. Dessutom borde man ju hinna umgås och leva livet samtidigt. Så Nej du är inte ensam, tråkigt men sant Men vad kan vi göra annat än ta en dag i taget ;) Nu skulle jag ju oxå vilja sticka och virka en massa små tröjor och sockor och vantar och leksaker...... Ja du förstår =D Ta hand om er och gör något roligt i helgen, även om det inte finns tid till det ;)

Logga in för att skriva en kommentar.