Två månader har gått - en liten summering och några tankar.

Det närmar sig nu tvåmånaders dagen sedan jag bröt med mitt tidigare matliv och beslutade mig för att försöka röra mer på mig. Siffermässigt så har jag gått ner från 99,7 till 87,9, dvs 11,8 kg och jag har gått från BMI 40 till BMI 35,7. Mätt mig har jag inte gjort, men jag har kommit i två jackor som jag tidigare inte kunnat knäppa och tre par byxor sitter numera bekvämt istället för alldeles för tight. Mina favoritmysbrallor hasar ner över baken på mig och det är inte resåren som har pajat. Inser att jag snart måste köpa nya mindre behåar och trosor. Så visst, kroppen har minskat, men det viktigaste är ju ändå att trivas med den stil man har valt. Så hur är det rent mentalt? Jag har varit chipsnarkoman i många år. Nu har jag inte ätit ett chips på två månader och jag har inget sug alls efter chips. I helgen köpte maken en påse chips; det rörde mig inte i ryggen att han satt där och mumsade. Jag luktade i påsen för att se om jag hade suget kvar, men det enda jag kände var ett lätt äckel över doften av flott. Tyckte faktiskt att det luktade illa. Så jag anser härmed mitt chipsberoende brutet! Godis har jag smakat någon bit av, men det har aldrig varit något som jag varit överförtjust i. Och jag kom just på att just på att jag inte ätit, varit sugen på eller ens tänkt på choklad! Jag har tänkt igenom hur det skulle vara att gå tillbaka till mitt gamla liv och det ger mig rysningar längs ryggen. Aldrig mer! Jag har lärt mig att njuta av maten och inte bara trycka i mig så mycket som möjligt för att det är gott. Jag blir mindre och mindre sugen på mat som upplevs som flottig, ja förutom pizza då. Men någon last kan jag väl få ha? Jag har heller inte druckit alkohol på två månader, men det är inget ovanligt, dricker ytterst sällan. Jag känner att jag verkligen har kommit in i tänket nu, det flyter bra. Blir jag hungrig när jag handlar köper jag en banan istället för en chokladbit. Jag har lärt mig att det inte är farligt att vara hungrig en stund. Jag har heller inte känt några kramper i min borttagna gallblåsa (skumt va) trots att magen har varit tom, förr fick jag fruktansvärt ont så fort jag gick hungrig i någon timme. Men den största vinsten är att höfterna inte gör ont så ofta längre! Så summan av två månader; det känns som om jag gjort ett bra val och hittat en stil som jag kan och vill leva med i resten av livet. Vikten försvinner allteftersom och jag har börjat röra mer på mig, särskilt nu när våren verkar ha kommit tidigt!

Kommentarer

29 februari 2012 21:09

Toffiie

Stort grattis till dig! Superbra jobbat!
29 februari 2012 21:47

Bummlan

Hell dig, Asja! en sann njutning att läsa det här. Grattis, så klart, till viktminskningen. Men framför allt till de andra vinsterna!!! det är ju de vi eftersträvar. Ett liv där vi mår bra och vikten håller sig där den ska. För att vi mår bra och gör val vi mpr bra av. Utan att känna det som om vi är duktiga eller uppoffrande. Du har kommit en riktigt riktigt lång väg!!! Och pizzaberoendet delar vi. Testat formaggiopizzan på Mamma Mia i Örebro? De måste blandat knark i den, för den är tamejsjutton beroendeframkallande. Och vilken kick :D *gör ödmjukt vågen för Asja*
29 februari 2012 21:57

Neddus

Ett stort grattis till dig, jättekul att läsa! Keep up the good work, det fixar du med den härliga inställningen du har :)
29 februari 2012 22:56

kaffe247

Håller med Bummlan! Nästan tolv kilo det är nåt att vara stolt över och det bästa är naturligt vis att du mår bättre.
29 februari 2012 23:10

Volema

Man blir verkligen inspirerad genom att läsa detta inlägget! Jätte glad för din skull, du verkar ha hittat något du verkligen trivs med =) Hurra!
1 mars 2012 06:54

Asja

Tack snälla söta rara ni! Era inlägg gör mig riktigt glad! Att jag har kommit dit jag är nu är ju till stor del alla goa medlemmar på MD´s förtjänst! Bummlan: Nej jag har inte testat den pizzan, men efter vad det låter är det kanske bäst att låta bli? :D

Logga in för att skriva en kommentar.