Nya tag kanske?

Jag har varit nere länge nu. Min fasta punkt i livet, mitt stöd i tillvaron och min största källa till glädje berättade att han inte längre älskade mig "på det sättet" och sen hux flux så var det slut. Nja, ok, kanske inte riktigt hux flux men det känns som om det gick riktigt snabbt och jag har fortfarande, efter drygt två månader, inte landat ännu. Efter drygt åtta år är jag nu singel. Skitläskigt! Inte bara för ensamheten, utan för hela omvärderingen om vem JAG är. Vem är jag utan min andra hälft? Det vet jag fortfarande inte och samtidigt som det ska bli ganska spännande att ta reda på det så är det just nu mest bara väldigt [FET]väldigt [/FET]skrämmande. Det enda jag vet just nu är att jag inte vill vara kvar i den här kroppen. Jag vill förändra mitt inre och mitt yttre med det. Så då tänkte jag att jag skulle försöka mig på det här igen. Jag har insett att det går som bäst när jag dokumenterar allt. Det motiverar mig både att låta bli det onytttiga i kosten och får mig att genomföra den träning som jag vet att jag mår så bra av! Ett litet steg på vägen kanske, men det känns som ett bra steg.

Kommentarer

29 augusti 2011 08:33

Peggan

oj vad jag känner igen mig i det du skriver om att hitta sig själv när man plötsligt bara är halv... har gått igenom det där.. hoppas du hittar din väg.. livet är inte alltid en dans på rosor.. ibland är det både taggigt och jävligt också... men.. jag hoppas det blir nått bra utav det du går igenom nu.. kram
29 augusti 2011 09:43

Dulcinea

Ja, man blev verkligen halv och trasig. Jag hoppas jag kan gå ur det här som en starkare och mer självständig människa. Kanske börja tycka lite bättre om mig själv också :) Tack!

Logga in för att skriva en kommentar.