Hmm.. Det var inte meningen att vara så emo i förra inlägget, gillar egentligen inte att vara det men när paniken slår igång är det svårt att hålle emot för dom impulserna. Det är som att regrera till fjorton igen, då man hade det jobbigast av...
Jag VET ju att jag mår skitdåligt av att vara så stor som jag är, jag vet att jag sjunker djupare och djupare i mitt självförakt för varje dag som går när jag ser ut såhär. Men så bedrar jag mig själv igen. Om och om igen. Låtsas som om det i...
Jahaja, det gick som det gick det här. Uppåt igen. Misslyckas jag återigen nu? Är det dags för den nu så kända hopplösheten att infinna sig och helt överskugga alla ambitioner?
Inte deppa ihop! Nähej, då får jag väl inte göra det då.
Skämt åsido så kän...
..och nedåt går det.
Det känns bra, matdagboken har lidit, har inte skrivit upp allt som jag borde. Måhända bör jag vara mer strikt med det, inledningen har gått bra, men det är dom små fällorna som tar mig varje gång.
Nu känns det annorlunda, eller lurar...
Jag har alltid gått in i "det här" med inställningen att det är en temporär förändring, att livet efteråt ska återgå till sin vanliga form, där jag inte är i min vanliga form.
Jag trodde att jag inte skulle behöva ändra på mig permanent, att om jag bara...