igen och igen
Undrar ibland om hur man är funtad.. men dum är jag inte, det vet jag. Bara fast i mina gamla mönster. Men ger mig inte. I förrgår tog jag ett beslut... jag tänkte väldigt tydligt, nu tar jag ett beslut, att återfå hälsan och rörelseförmågan. Jag tänkte inte jag måste.. jag borde.. jag tänkte, jag tar nu ett beslut att sluta misshandla mig själv och min kropp med all den skit jag stoppar i mig. Jag får ont i hela kroppen när jag är inne i mina fylleperioder.. nä , jag super inte, jag är sockerberoende... så jag är som en periodare som fullständigt frossar och proppar i mig.. för att fylla tomrummet som aldrig blir fyllt och tillfredställt av detta.. Det vet jag logiskt men min hjärna säger...jo, det funkar, nej det gör det verkligen inte.. Jag får ont, blir knyckig i kroppen. Seg i huvudet, ojämn i humöret. Trött och intiativlös, när kicken av känslan av att äta detta söta släppt. Egentligen får jag inte kickar längre.. inte som förr.. tror det är åldern och toleransen. Men nu har jag tagit ett beslut. Jag har satt ett mål, jag ska cykla till jobb i sommar när vi flyttat om 2 månader. Då har jag 12,7 kilometer till jobbet. Det ska enligt vägbeskrivningen ta 44 minuter. Skojade med min chef igår o sa.. kanske det tar 3 timmar i början så jag blir kanske lite sen. Hon peppade mig o sa, du fixar det. Då började vi prata. Vi snackade en stund och jag sa som det var att jag är sockeralkis och det funkar inte längre. Vi hade ett väldigt bra samtal och det kändes kanon när hon tippade mig om en liknande tjänst som matdagboken som hon använde och visade den. Tror nog det är första ggr som jag berättar för någon som är i den postitionen och som jag inte är nära privat att jag har ett problem , ett djupliggande problem med detta... det kändes bra. För jag e som en alkis, knarkare. Jag gömmer, inte mina flaskor men mina choklad och annat godis, äter dom i ensamhet och full med skamkänslor efteråt. Inser logiskt.. detta är helt galet och ändå , igen och igen. Men nu har jag tagit ett beslut.
Gillar
Kommentarer
-
Bra val du gjorde 👏 för vet någon annan om "problemet" , blir det en "styrka" för en själv. Se bara framåt från och med nu och cykling är ren meditation. 👍
Tips! Skriv en "tacksamhetsdagbok" varje kväll. Skriv ner minst 5 saker du är tacksam för, stort som smått. Det kan vara ett leende, ett samtal, en blomma, fågelkvitter, musik eller ett bra matval...ja vad som helst som gjort dig glad och medveten.
Det synliggör saker som man inte tror man har i sitt liv och som kan vara en bidragande orsak till tröstätande m.m.
Lycka till 👍🌹🌺🌷detta ska gå bra.
-
Bra val, lycka till :-)
-
Igenkänning, påskgodiset som inga påskkärringar hämtade har stått i ett skåp och jag har skåpätit. Men nu är det slut och inget nytt ska köpas in.
Heja dig, cykling är kanon. Jag har 17 km till jobbet, vår-höst försöker jag cykla 2 ggr i veckan, så härlig känsla när jag kommer hem.
Du ska få se..
Lycka till
-
Tack alla för fina råd, dom värmer och att få stöd känns bra för en som alltid har klarat sig själv.. jag har kommit på det med tiden att jag ska själv.. ingen hjälp. Trillade omkull förra året , rakt in genom trappan in i foajen till frissan.. som har sin ingång genom ett hotell. Det kom en vänlig människa som sa, - ska jag hjälpa dig upp, nej tack , jag klarar mig själv. Efteråt funderade efter att ha kravlat mig upp med viss svårighet. Vaför, varför kan jag inte ta emot hjälp. Jag som hjälper alla andra, i mitt jobb speciellt. Tror det handlar om självvärde och tillit och framför allt att i min familj har jag alltid setts som stark. Det är en fara i det, men visst e det bra och vara stark, men uppenbarligen så har jag problem som trycker tillbaks och kontrollerar mig själv med maten och framför allt sockret. Som en liten livboj, en liten kompis.... finns alltid där. Har nu när jag passerat 50 med några år förstått att det handlar inte om att vara smal för att vara uppskattad. Visst, människor har en bild av dig ibland av totalt karaktärslös, eller så e det min egen tanke. Ja, för det är så att mycket är min tanke hur jag uppfattar mig själv. Har haft problemet att tro att folk har tyckt illa om mig. Alltid känt mig annorlunda och utanför. Men förstår också att många med mig gör det och att mycket handlar om ens egna tankar och inställning till sig själv. Kan det vara så att jag saknar tillit eftersom jag inte kan ta emot hjälp, ja det kan nog vara en del av det. Det är roligt att skriva här för när jag sätter mig och skriver så vet jag inte vad som kommer att komma ut , så hoppas ni får något sammanhang i det. Idag har varit en bra dag gällande kosten men fick ur mig en hel massa åsikter till en person i min omgivning. Personen i fråga var totalt oberedd och reagerade med, vad f.. är nu detta? Ja, förmodligen allt jag klämt på sista tiden som hållts på plats med alla påskägg.. Men hade vett att känna att det blev lite oproportionellt till situationen, så jag funderade en stund och bad om ursäkt... för att jag ville. Men, jag stoppade inte in det i mitt inre.. så skönt. Har haft mer energi idag och varit iväg och handlat.. godishyllan gick jag rakt förbi.. såg liksom inte, eller skärmade av den. Har gjort broccolimos. vannsinnigt gott, jag bara mixade kokt broccoli med någon matsked grekisk youghurt , salt peppar. kanongott.Så nu har jag klarat ännu en dag utan att lida. En dag i taget... imorgon e en ny dag. ses då!
Logga in för att skriva en kommentar.