Nu känns det tungt.

Ju mer jag försöker sluta med kolhydrater och specifikt socker desto mer hopplöst känns det. Jag försöker. Jag lagar god mat, äter mig mätt, kommer på goda saker att äta i stället för kolhydrater och socker men det går inte. Jag har klarat dagar utan kolhydrater men det är nog max två. Försökte äta lchf ett tag men min räddning var kaffe med grädde samt lite 86% choklad till. Men jag klarade lchf i vad, en - två veckor? Det var alltid något i vägen. Middag med vänner, jobbet eller bortbjuden eller något annat. Jag är vegetarian och att bli bjuden på middag som vegetarian som inte äter kolhydrater..... Ja, det är inte så poppis. Det brukar vara svårt nog för folk att hitta på något som inte är kött. Men egentligen är det väl bara undanflykter, just nu känns det tungt som jag sa. Jag antar att jag är van att stimulera belöningscentrat så mycket att utan socker känns det lilla seratonin eller dopamin eller vad det nu än är som en droppe i havet. Min sambo har kommit på att när jag inte ätit "tillräckligt" socker blir jag om inte ledsen eller deppig i alla fall nedstämd och likgiltig. Kall, kanske man kan kalla det. Och det mår han väldigt dåligt av så han har kommit på att 100gram marabou räddar kvällen. När man väl kämpat en hel dag kommer man hem och får en chokladkaka i handen. Jag har försökt prata med honom och be honom hjälpa mig att dra ner på socker och kolhydrater för jag genuint vill det, jag mår inte bra av det. En av mina största skräcker är att få diabetes och det krävs inte ett geni för att räkna ut att det är dit jag är på väg. Jag har verkligen all motivation i världen att sluta. Det allra största är såklart att jag kan inte jobba med mitt jobb som jag älskar om jag får diabetes. Jag vet dessutom mår inte bra av sockret. Sen hatar jag tanken på att vara beroende. Jag ser mig som en människa som inte blir beroende. Eller såg mig som, dram till kanske ett år sedan. Ett tag rökte jag varje dag, sen bestämde jag mig för att sluta och det var inte ens jobbigt. Jag bara slutade och sen tänkte jag inte ens på det. Varför är det då så jäkla svårt med detta? Efter en dag när jag ätit mindre kolhydrater/socker har jag ett ännu större behov nästa dag. Jag ser till att aldrig ha godis hemma vilket gör att jag ser fram emot när jag ska jobba nästa gång eftersom arbetsplatsen är fullproppad av godis. Innan kunde jag bli nöjd med några godisbitar men det känns som det krävs mer. Nu idag har jag ätit (förutom mina duktigt tillrädda matportioner) en frappuccino, två glassar, 10 små godisbitar, äpple och en kitkat. Nu mår jag illa. Jag har ännu inte lyckats hålla upp tillräckligt länge för att få deppigheten och likgiltigheten att minska. Det låter konstigt när jag skriver det men på kvällarna känner jag mig så uttråkad och nedstämd att det bästa jag kan komma på att göra är att gå och lägga mig och sova för att slippa resten av dagen och ta mig till nästa. Fan.

Kommentarer

21 april 2013 07:21

lena64

jag har liknande problem som du har... jag är sjuk pga utmattning så för mig är dagarna långa o jag ser fram emot måltiderna försökte med lchf i 3 veckor men kunde inte låta bli att avvika en gång per vecka pga söt/kolhydratsuget... då mitt tillstånd gör att jag får svårt med uthålligheten har jag insett att jag måste finna en medelväg som inte frestar på för mycket jag har i 3 veckor nu, kört varannandagsfasta... det funkar för att jag om jag vill/måste så kan jag ta en godisdag eller som igår då jag var sugen på bröd, tog en `bröd`dag fokuserade på att få in olika sorters bröd som jag var sugen på... är känslig i magen o har ätit glutenfritt med goda resultat i en dryg vecka, men kände mig tvingad av det, så jag ville `prova` att äta vanligt, om än dinkel, bröd... men det blev mer än så, jag fick wienerbröd och ett matbröd till lunch iaf.... jag tänker att jag insett att jag MÅSTE kompromissa lite o finna min väg... då är det blandkost som gäller... och godis, chips och kaffebröd om jag vill det... det här funkar ju när man kör denna metod...även om jag fattar att beteendet blir något skruvat och kanske inte det bäästa... men det funkar nu...annnars skulle jag äta allt ändå och då skulle jag gå upp i vikt om jag inte hade fastedagarna som jämnade ut allt och naturligtvis går jag samtidigt NER i vikt .... hoppas du kan finna något som passar här och nu...det är svårt det där med sötsug...och man vill ju trivas i livet också...äta det man gillar och så... ha det bra!
21 april 2013 07:27

lena64

kan tillägga att jag under ätdagarn har haft problem med att äta `för lite`... ätdagarna ska man ju inta 175% av sitt dagsbehov, men jag får verkligen tänka på att få i mig så mycket. igår tex under min bröddag fick jag ändå inte i mig mer än 150% trots att jag tryckte i mig coleslaw och wienerbröd etc.... och detta äär väl vitsen med det - effekten av fastedagen blir automatiskt mindre sug och en vilja att äta restriktivt...även om jag får sug efter vissa saker, som bröd tex, så följer jag det den dagen och kör på för fullt..nästa ätdag blir oftast lite mindre mängd mat.. och det verkar som jag hamnar på minus hur jag än gör....(med undantag om man äter jättemycket chips, dipp, godis, läsk - då går det att slå i taket)

Logga in för att skriva en kommentar.