Lördagsmorgon med ångest

Igår var jag så hungrig på eftermiddagen och kvällen. Men jag kunde inte äta nåt eftersom jag inte hade nåt kvar av min '"dagsranson". Jag drack te, gott i och för sig men det hjälper inte hela vägen när man verkligen är hungrig.

Nu tvivlar jag på att jag ska klara dagen, jag dricker te nu innan frukost, en jättekopp, och tänker att jag ska äta frukost så sent som möjligt för att kanske klara av att hålla mig inom ramarna idag.

Jag fattar inte, det är så mycket jag inte kommer kunna äta nu om jag ska hålla mig till 1250 kalorier per dag. (Det är 470 mindre än mitt uträknade behov) Mjukt bröd går bort, ja smörgåsar överhuvudtaget. Ost går bort, det som jag älskar. Allt godis o glass. Allt fika. Jag måste äta energifattig mat för att få ta någon mängd av den, jag är inte en sån person som kan äta en halv brödskiva och en halv ostskiva och bli mätt!

Kanske är min magsäck alldeles uttöjd av att jag ätit så mycket den sista tiden, kanske kommer den krympa om jag lyckas hålla ut några dagar till. Har läst att det tar ca en vecka innan man anpassar sig till mindre portioner. 

Nästan allt utom frukt och grönsaker! Får jag INTE äta. Visst, jag gillar frukt o grönsaker men just nu vill jag bara äta annat...kanske havregrynsgröt till frukost, det blir jag mätt av fast sen blir jag alltid hungrig nästan direkt. Igen.

Nu förstår jag tanterna på ett jobb jag hade för längesen. De åt så lite, så lite varenda dag och var ute o gick på lunchen och tränade nästan varje dag efter jobbet. Om de skulle på middag på kvällen åt de bara lite broccoli, typ. Jag fattade inte hur de kunde leva så men nu förstår jag. Det var för att inte bli tjock utan för att se normal ut.

För det är det som håller på att hända mig, min ämnesomsättning har minskat de senaste åren (jag hatar verkligen att bli gammal!!!!!!!) och jag kan helt enkelt inte äta det jag vill längre som jag kunde innan, för då går jag upp i vikt. En annan sak som har ändrats är att jag direkt lägger på mig fett på magen. Fy, vad jag har varit dum när jag har sett feta tanter och tänkt att de bara borde "ta sig i kragen och inte sitta o fika så himla mycket" när de antagligen åt helt normalt men blivit gamla helt enkelt.

Det är såna funderingar som ger mig ångest idag:

1. Kroppen åldras och jag märker det påtagligt.
2. Jag kommer aldrig mer kunna äta vad jag vill/hur mkt jag vill och vara "normaltjock" =måste välja: äta och bli fet eller inte äta och vara normal.
3. Jag kommer fortsättningsvis behöva träna varenda dag för att kunna äta någorlunda normalt och det har jag inte tid med för jag jobbar så mycket och måste sköta om hem och familj osv.

Jag måste lära mig att inte bry mig om mat! Men jag älskar mat! Jag älskar att laga mat och att baka bröd. Ska jag nu göra det bara åt andra? Eller förresten, jag får bli lite mer kreativ och laga mat som jag kan äta också...*stor suck*