icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Från 130 pannor och neråt. En ensamstående mamma i sina bästa år.
6 augusti 2015 18:00
2

Bakslag!!!

Vilket faktiskt inte handlar om att jag ätit fel, utan ångest för att jag har ätit! Åt precis middag och hela mitt inre skriker av panik. Första gången jag känt så på säkert två månader. Jag blir så satans less! Ätstörningen är och knackar på igen. Alltså, jag är hemskt ledsen men så fort jag börjar tänka på kalorier, så går kroppen in på det inbyggda schemat och vill dra in på allt. Det här är anledningen till varför jag inte vill räkna kalorier. Jag blir helt knäpp! Jag klarar inte att tänka på kalorier. Jag går sönder. Hela min må bra-grej och mina små lyckorus känns enormt långt borta just nu, och jag vill bara åka ner och handla allt som innehåller kolhydrater. Gärna för 2-300 kr. Ganska precis så det räcker med en varukorg för det är precis så mycket jag kan kasta i mig ikväll eftersom jag ändå kommer att börja om på ny kula imorrn ( logiken alltså... Så jävla suverän...). Men nu ligger jag här i sängen framför surfplattan och tänker fan i mig inte röra mig ur fläcken. Såna här tillfällen måste gås igenom och jag måste lära mig att tackla dom UTAN att kväva mina känslor med äckliga kolhydrater. För varje gång blir de mindre och mindre och jag blir starkare och starkare. Men redan nu känner jag ju skillnad på mig nu, och mig för 2 månader. Det är banne mig en rejäl skillnad. Men just nu längtar jag efter att lägga huvudet på kudden och sova, för imorrn känns allt bättre.

Gillar

Kommentarer

  • 6 augusti 2015 18:16
    Opnol

    Har du ätit något som kan trigga? Precis så känner jag när jag fått i mig snabba kolhydrater. Kroppen blir som galen och jag vill trycka i mig allt som är förbjudet. Nu är det länge sedan, men det kan leda till sjuka hetsätningsattacker för mig. Det enda som funkar på mig är att härda ut som fan. Göra något som får bort tankarna från suget. Försöka få fokus på annat. Se en bra film. Träna om det är något för dig. Om du just börjat med LCHF kanske du kan släppa kaloriräkningen och bara fokusera på kolhydraterna tills du känner dig stabil?  Jag gick ned 35 kg från 105 till 70 utan att räkna kalorier och det funkade. Jag tror intaget låg runt 1700-2100 kcal om dagen för mig första tiden när jag tog stickprov. Då var jag väldigt strikt med kolhydraterna, dock (precis som nu). Men eftersom jag har mindre kvar att tappa och slirat iväg på ett extremt långvarigt återfall så kör jag kalorikoll för säkerhets skull. Så kan man ju göra om man har bråttom att gå ned eller är på en viktplatå och / eller när man närmar sig målvikten. Det är ju som Jessica skrev i sin blogg idag att om man har mycket att tappa så är kanske inte kalorierna det viktigaste. Kolla gärna den här länken också som lite extra stöd om du vill låta bli kaloritänket: 
    http://www.smartadiabetiker.com/wp/okategoriserade/kalorier-ar-en-total-myt/

    Var och en måste hitta vad som passar bäst för just en själv. 

    Peppkramar!

  • 6 augusti 2015 18:24
    Freya81
    Tack Opnol! Tror inte jag har ätit nåt som triggar. Men nån gång ska väl kroppen protestera också. Det är väl kanske inte förrän nu den inser att det är såhär vi kommer att få ha det hädanefter. Men ja, jag ska fan i mig härda ut! Det är nog nu. Jag ska läsa den där länken, för ja, jag tror inte på att räkna kalorier längre. Inte i min storlek, precis som du skriver. Kanske sen när man börjar närma sig, men inte nu. Tack!!

Logga in för att skriva en kommentar.