boys boys boys...
För 7-8 år sen blev jag tillsammans med en kille som var helt underbar på alla sätt. Ställde upp i vått och torrt, snäll, mysig... Ja, allt man kan önska dig helt enkelt. Förutom att han var 6 år yngre än mig. Vad gjorde jag? Jo, jag dumpade honom, flyttade till en annan ort och blev tillsammans med min dotters pappa. Det slutade i en obehandlad förlossningsdepression, dumpad innan dottern var 1 år osv osv. Så, den här yngre killen har liksom alltid varit "the one who got away". Gissa vem som smsade mig igår? Gaaaaaaah!!!! Men jag är rädd. Jag är så grönjävulskt rädd, och bara det säger att det är hur mycket känslor som helst som ligger bakom allt. Jag har inte haft ett förhållande på 5 år för jag känner mig så otroligt skadad och förstörd och vill inte ha någon nära inpå. Speciellt inte nu vid 130 kg. Dessutom har han precis blivit singel igen med 2 små barn och jag känner rent spontant att han behöver läka. Men jag är ju en all in-person. Det här med finkänslighet har aldrig varit min grej. Dämit! J-vla grabbar och komma och förstöra ett nice flow! Hjälp! Jag behöver råd!!!
//Från en fjortis maskerad i en 33-årings kropp
Kommentarer
-
Oj oj oj. Flicka lilla, jag menar fjortisen. När jag var 14 år var jag totalinne på det motsatta könet. I huvet fanns bara killar, killar och åter killar samt Elvis Presley. Jag längtade efter kärlek och samhörighet samtidigt som det var skrämmande. Är det det du menar med fjortis.
Men nu är ju verkligheten lite annorlunda. Du har två små barn att ta hand om plus dig själv. Och du är 33 år. Jag antar att du gått med i MD av en anledning nämligen att gå ner i vikt. Det jag skulle vilja säga till dig och andra gravt överviktiga att tänk noga igenom varför du vill gå ner i vikt och vad ditt mål är. Om det är att få en bättre hälsa, att lägga om sitt ätande till en sundare mathållning, att förändra sitt liv i längden så säger jag, go for it.
Om ditt mål är att se bättre ut, att banta ett tag tills du blir smalare och att stå ut tills du kan återgå till ditt gamla liv igen så skit i det. Det som händer då är troligen att du går ner ett antal kilo tills du tröttnar på dieten och sedan går du i raketfart upp igen och lägger på dig ändå fler kilo än du hade från början.
Sedan är det de underliggande psykiska problemen. Vad beror din viktuppgång på. Är det ensamhets och övergivenhetskänslor. Är det mobbing. Är det en kass barndom. Är det drömmar som inte har gått att förverkliga.
Jag tror att för att uppnå en stabil och livslång viktnedgång så måste man börja med att analysera, vad är det som styr mitt ätande, vad har jag för mål. Vad är det som gör mig glad.
Jag önskar dig all framgång och lycka i världen och du är hjärtligt välkommen till MD och det ska bli kul att följa din viktresa. MD är till stor hjälp för många bla mig och det är intressant att följa bloggarna. Speciellt gå in och läs Opnols blogg, börja gärna från början.
Pepp pepp och åter pepp
-
Pepp i massor till dig och ditt beslut :)
-
Tack mina kära 💕
-
Toppenbra beslut 🌹👍
Håll fokus nu , så klarar du det. Ta ett steg i taget....framåt...aldrig mer tillbaka. 👍
-
Wilda: Ja... Det gav mig lite att tänka på :) Jag vill skapa ett bra beteendemönster när det gäller mat, främst för min dotter, men även för mig själv. Jag vill leva länge, kunna hitta på saker och ting, bli mer hälsosam etc. Sen om man blir snyggare, bara en biprodukt utav det hela. Vad uppgången beror på... Ja... All of the above kan man väl säga, men det känns som att det är dags att växa ifrån allt det nu och faktiskt ta det som en vuxen. Jag menar, ingen har sagt att livet ska vara lätt, och man kan inte utmåla sig som ett konstant offer och bara ta emot hela tiden. Frågan är bara hur man når dit.
Krusmor: En vän... Ja, om man ändå kunde komma dit, men vi har passerat det för länge sen tyvärr. Det märks redan på sms-en vi har skickat nu. Men jag behöver tid... Jag har sagt till mina föräldrar att ge mig ett år, och jag har varit helt inställd på att ta det året och bara ta hand om mig själv, så att jag mår bra och finner mitt eget värde, och sen har den här grabben mage att komma och störa ;) Men ja... Han är värd att vänta på, det är ju det som är det jobbiga.
-
Bra beslut men dröj inte för länge med att veta vem du är. Lätt att dölja sådana beslut i att äta för mycket och gömma sig. Finns en nyckel till dig själv som du kan ta fram och som öppnar vägen för att må bra. Inte fel att längta och drömma under tiden.
Varmt lycka till och vad fint att du tar fram dina tankar.
-
En vän att luta sitt huvud mot är ju alltid fint att ha.... sedan beror det på om vännen tar kontakt bara för att dra nytta för sin egen skull... att prata/sms:a kan ju inte skada och är han något att "hänga i julgran" så drar han inte för att din livssituation har förändrats sedan ni senast hade kontakt.
....sedan är det bra att läka från senaste relationen (gäller även han), men är han som jag nyss nämnde (det om julgranen ;) ) så kan han invänta dig.
Hoppas du kan vila i nuet, ta vara på din skatt till barn, bli nöjd med dig själv och finna en god vän... som kanske visar sig att det är Han med stort H. Kram och pepp :)
-
Jag håller med övriga....kunde inte skrivit det bättre. 👍
Nu är det bara DU som ska välja vilket spår du ska följa.
En kille och drömmar ....som kan bli bra...men också dåliga eller hålla dig till planen om att laga dig själv först och trivas i din egen kropp.
Jag hoppas du väljer rätt för dig och dina barn. Finns det nåt med honom , värt att bygga på...så finns han kvar. Pepp i massor 🌹👍
-
Japp, det är bestämt. Jag ska satsa på mig själv! Tack snälla ni för era tips och råd. Jag kan knappast bjuda in någon i mitt liv förrän jag vet vem jag är, eller hur? Veta vad jag kan offra, vad jag kan gå med på, eller vart jag står. Filosofiska rummet ;)
Logga in för att skriva en kommentar.