Det är aldrig för sent att börja om...

Det har varit några tuffa månader. Sjukdom, skador, vab mm har gjort att jag inte tränat sen 15 februari. Bland annat spenderade jag min 40-årsdag med att ha hög feber (39,5C). Inte så kul. :-/ Jag hade ett mål att jag skulle springa Göteborgsvarvet i år. Det har varit min morot, det som fått mig att ställa mig på löpbandet en lördagskväll när det var enda möjligheten. Jag startade mitt löpningsprojekt 1 oktober och drabbades då och då av bakslag i form av sjukdom eller skada, risken är ju högre när man är överviktig och har fogar som aldrig blir sig själva igen efter två tuffa graviditeter, men jag kom tillbaka varje gång. Så kom till slut ett bakslag för mycket och jag insåg att jag inte skulle hinna träna tillräckligt för att springa Göteborgsvarvet på ett vettigt sätt. Plötsligt hade min morot gått till piska och nu blev det ett hinder. Mina tankar gick i banorna av att det inte var nån idé att springa alls eftersom jag ändå inte skulle hinna bli i form för Varvet. Hängde med huvudet mentalt och ville inte ens tänka på att träna. Så till slut släpade jag mig ned till löpbandet. Körde ett mycket lättare pass än tidigare och det var superjobbigt. Först kände jag mig nedslagen men sen kom endorfinerna i kapp mig. Jag påmindes om varför jag började springa. Det var inte för Göteborgsvarvets skull, det var ju för min skull. Tog beslutet att strunta i varvet. 800kr i soporna, det är ju surt, men plötsligt är det roligt att springa igen. Målet är hälsa, inte ett visst lopp. Missförstå mig inte. Själva löpningen är asjobbig, men viljan är tillbaka. Den där som får mig att ställa mig på löpbandet en onsdagsmorgon när jag knappt har sovit. Det gäller att lyfta blicken från marken ibland. Det viktiga är inte hur många gånger man faller utan hur många gånger man reser sig.

Frutasss blogg

Det är aldrig för sent att börja om...

Gillar

Kommentarer