Krisar som vanligt

Det ända positiva med att jag krisar är att jag har mindre aptit nu än i normala fall... VARFÖR blir det såhär? Detta året skulle bli det bästa någonsin - och det kommer det säkerligen att bli också - men jag pallar inte trycket! Och jag avskyr att jag träffade den killen... Han som jag spanat in och har varit småkär i till och från i 8 år... Så träffar man honom "på riktigt" och är hemma hos honom och snackar hela natten lång och inser att han verkligen är så snäll, go, trevlig, mysig som man föreställde sig... Och så känner man sig hur lycklig som helst för att det äntligen händer. Sen åker man hem dagen efter och då är det som om allt bara var en dröm. Allt är bortblåst igen. Jag måste lägga av nu. [FET]MÅSTE[/FET]. Jag bara plågar mig själv. Mår illa konstant. Sitter på kvällarna och känner hur jag svälter och har kramp i magen av hunger, men gillar det, för att då känner jag iallafall [KURSIV]något annat[/KURSIV] - nått som avleder mig från de andra tankarna. Jag måste bara få skriva av mig fast detta inte hade så mycket med mat att göra... Nä nu ska jag sluta kasta ut mitt skit över er stackare som läser detta haha. Hoppas att ni har det bra och kämpa på!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.