Ingen mirakelkur denna gång

Jag är trött på omstarter, eufori över viktnedgång och sedan misslyckanden. Denna gång gör jag det inifrån och ut, då utifrån och in inte har funkat en endaste gång. Quick fixes är inte hållbart för mig och jag står återigen över 100 kg på vågen. Jag började innan jul hos en terapeut som är expert på sockerberoende och känslomässigt ätande. Jag har kännt till henne länge och tänkt på det faktum att hon håller till 10 minuter hemifrån mig. Mina sejourer där är uppslitande, känslomässiga, fulla av gråt och sorg och hela dagen efteråt är jag så låg, ledsen och helt slut. Jag anar en öppning här. Min sons godisgömma(rester från kalas, en present i form av en chokladkanin från farmor mm) ligger för första gången någonsin orörd och jag tänker inte ens på den. Jag kom på den igår när jag lade in chokladkaninen där. Den lilla fyraåringen är också en sockerråtta och vi håller hårt, hårt på lördagsgodiset och byter gärna ut det mot lite leksaker ibland. Jag kör ingen mirakelkur utan tränar i hemmagymmet några gånger per vecka, försöker tänka på mina portionsstorlekar och äter i princip inget socker(förutom efterrätter när vi är bortbjudna). Efter mina sejourer hos terapeuten känner jag att sockret inte ger mig samma tillfredsställelse. Denna gång, i sakta mak, men förhoppningsvis även hållbart...

Kommentarer

13 januari 2014 16:35

sundasara

lycka till! pepp!
13 januari 2014 17:19

Skråll

Det kommer en dag då du kommer att känna lättnad efter dina samtal! Bra jobbat och rätt tänkt! Lycka till!!!!
14 januari 2014 17:02

Eliara

Rätt tänkt, långsamt kommer man längst!
15 januari 2014 22:23

Groggis

Skråll: Jag känner redan lättnad av dom! Jag blev bjuden på en semla ikväll & hade inga problem att tacka nej, jag var inte ens sugen! Det har liksom aldrig hänt förr & det måste bero på det inre tryck jag går & bär omkring på som har lättats på...

Logga in för att skriva en kommentar.