13.

Vikten är stillastående; vilket är att vänta - mina platåer är alltid evighetslånga historier. Men det rör mig inte i ryggen; alls. Jag är så bortom allt vad siffror heter att det nästan framstår som löjligt att väga sig övh, vad är poängen? Jag vet att kroppen mår bra för den är stark; frisk; oemotståndligt timglasformad (Narcissus had his flaws, but by God, he was hot). Psykiskt mår jag väl som vanligt; lagom jävla retarderad i känslosinnet för att betecknas som smått borderline men tillräckligt lugn för att ses som harmonisk_brud_85. Jag skiter i vilket.

Den enda tristessdosen med hela det här sundhetslivet (om det nu kan beskrivas som det; bara för att jag tränar 60-90min/dag så innebär det inte att jag förvandlats till nån jävla Friskis & Svettis-fascist; bälgar orimliga mängder alkohol och lever mitt ätande liv som vanligt) är att jag börjat tröttna på cyklandet. Liksom. Okej, trampandet är fettförbränningseffektivt - and whatever - men jag börjar snart somna över styret. The boredom. Men vem fan har sagt att livet ska vara roligt då? Förutom de där världsfrånvända idioterna som vill leva i konstant sus och dus, omedvetna om att 99% av en människas vakna tid bara är dödsväntan.

1% är fröjd.
Som när man dricker rödvin; frossar mögelost; knullar. Annars är det ju rätt så lönlöst att existera.

Jaha, nehej, nu är det där kaffet färdigt - dagens lunch; 5 koppar kaffe, livin' the dream.

Hyssos blogg

Kommentarer