14.
Gårdagen sanslöst gränslös, åt tills käkarna kved - gnisslade utslitna.
Och njöt.
Idag lite mer strikt; masserar värkande nacken, knaprar kaviarknäckebröd med purjolökshack, lyssnar bara napoletansk musik och skriver lojt på reportaget. Deadline annalkas, texten åt helvete, min journalistiska själ i koma; jag ringer religionshistorikern, intervjuar honom - hans röst är träigt ointressant, jag spyr på hans oförmåga att visa passion och tackar, "tack tack taaack för att du ställde upp, artikeln återfinns i juninummer, hej hej..", fast jag tror inte ens något han sa är av vikt. Jag visste allt på förhand; grundlig research gör mig kompetent att vara min egen religionshistoriker. Ville ha något oskrivet ur honom, exotisk anekdot; men nej.
Och inte har jag skaffat de andra intervjuoffren ännu heller; bara skiter i det. Ids inte samtala med främlingar nu; befinner mig inte i den sinnesstämningen - kan inte strukturera sinnet, den sociala kompetensen.
Masserar bara nacken, äter min extrarökta kaviar; saknar beröring och ork.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.