6.

Jag har mina rutiner; inrutat funktionella och enkla att förstöra. Den dagliga träningstimmen, min kesofrukost med banan, kaffelunchen och middagssaftighet med rödvin. Till kvällen en fruktfest för att inte förlora all sans där jag sitter framför datorskärmen och skriver mina wannabetexter. Sådan är vardagen. Strukturerad i all strukturlöshet, inlåst i all frihet. Så därför skrämmer det mig att jag snart måste ner till Malmö.. Göteborg, måste dit någon vecka och ta itu med saker, besök, radioinspelningar och seminarium. Där finns ingen jävla träningscykel, där försvinner rutinerna i ett rökmoln. Istället tvingas jag nödpromenera timtals för att överhuvudtaget uppnå den där ljuvliga känslan av söndersvettad trötthet och jag nödgas slå kärleken på käften när han drar hem sina chipspåsar.

Jag vet inte. Vill bara leva här i min kokong där det är enkelt att kontrollera vardagen; där jag inte behöver hantera människor. Där allt som räknas är jag och min vilja.

Jag skulle inte ha några problem med att förvandlas till komplett eremit.