Aldrig igen.

Varför är det ingen som berättar hur svårt det är att dela upp ett gemensamt hem bara efter 2 år? Varför är det så svårt? Har lärt mig mycket av denna erfarenhet och många saker vill jag aldrig göra om. Vissa saker tror jag blev fel för att vi var så olika. Jag håller på och skriver upp en lista med vad som är mitt, vad som är hans och vad som är vårt gemensamma. Jag ska ju flytta så vill ha med mig minimalt med saker då. Man vill ju inte bli blåst heller. Jag ger upp ett förstahandskontrakt och alla möbler. Jag kommer stå där i december med ingenting. Mina kläder och lite pengar på banken. men ingen stadig bostad, inget hem. Jag orkar inte tänka på allt detta, jag har läxor som jag måste göra idag men jag kan inte släppa allting. Jag tänker hela tiden på är den min eller din eller vår? Vem ska få vad? Hur mycket får du och hur mycket får jag? När är det rättvist? Vem ska ha pengar av den andra?.... Åhhhhh....

Kommentarer

9 oktober 2012 16:19

Illusion

Satt i liknande situation för ungefär 2 år sedan. Då flyttade jag från min pojkvän, från ett förstahandskontrakt och stod utan någonting alls i princip. Det är jobbigt som FAN, men därifrån (och härifrån) kan det bara gå framåt! Bara, bara, bara framåt oavsett vart man hamnar :)
9 oktober 2012 18:39

Jenka88

Taaack :D förhoppningsvis går det bra. :D
9 oktober 2012 20:23

lflickan

Jag hoppas att det löser sig på ett bra sätt. Jag hade turen när jag och mitt ex delade på oss att jag stod på kontraktet och behöll lägenheten och det mesta av sakerna, för det var mitt från början.

Logga in för att skriva en kommentar.