icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
7 april 2011 13:55
6

Ingen hunger.

Nu tänker jag erkänna något som jag inte erkänt för någon. Jag är ensam periodvis, och när jag är det så lagar jag inte mat. Jag äter några mackor per dag. Men jag äter inte i närheten av den mängd jag egentligen behöver. Jag vet inte varför och jag försöker tänka på det men det är som att jag inte blir hungrig igen. Den känslan skrämmer mig för jag har haft den känslan i nästan hela mitt liv fram tills 2008. Jag vågar inte berätta det för någon för jag är rädd att oroa folk. Jag menar, jag överlever ju. Jag kommer inte svälta mig själv. Men jag är rädd att det skulle eskalera om jag exempelvis blev singel. Jag behövde bara få ur mig det.

Kommentarer

  • 7 april 2011 14:02
    jag tror inte att det är något som du ska oroa dig för för mycket... jag är själv lika dan.. om gubben är borta så äter jag inte lika mycket och jag äter nästan aldrig lagad mat. Om det skulle vara så att du blir singel så kommer livet att lägga om sig och du blir van att göra helt andra saker än du gör nu. Så maten hänger nog med den också. Nu får vi ju hoppas att du är i ett bra förhållande och att det håller. Men om livet förändras gör vi det också =) peppkramisar på dig!
  • 7 april 2011 14:06
    Tack :) Jag vet dock inte om det skulle bli så då jag antagligen (enligt läkare) lidit av omedveten anorexi i många år och eftersom den är omedveten så kan jag inte styra över det på något vis alls. Jam jag hoppas inte att de tar slut och tror inte det i dagsläget iaf. :) Och jag skulle kämpa som tusan för att inte glida tillbaka in i skiten om det nu skulle ta slut. Tack för ditt pepp, det hjälper! =)
  • 7 april 2011 14:12
    Känner igen mig lite. Jag varken känner hunger eller mättnad, förutom i extrema fall. Jag tror man får se till att komma in i rutiner så att maten bara flyter på automatiskt istället för att lita på att kroppen säger till när man bör äta. Matdagboken har iaf hjälpt mig att se hur jag [FET]borde[/FET] äta.. =)
  • 7 april 2011 14:15
    Ja, jag håller med dig! Rutiner är bra, men jag har så kass självdiciplin det är liksom inte ens roligt hur dålig den är. Jag övertalar mig själv på 1 sek! Haha, men jag jobbar på det. :)
  • 7 april 2011 14:28
    Jag känner ingen hunger [FET]om jag är ensam[/FET]. Är jag i ett sällskap och det är ingen som säger nått så blir jag inte hungrig tills det att någon säger;[KURSIV] jag e nog fasiken lite hungrig[/KURSIV]. [FET]DÅ[/FET] blir jag sjukt hungrig så jag mår illa och nästan vill kräkas. Och jag har haft så läääänge, minst 10 år. Men det är ingen hemlighet, alla som känner mig vet om det så de brukar fråga när jag åt sist bara för att ha lite koll på mig ;) Så om jag är hemma själv en hel dag så kan jag bli jättetrött och svag framåt 16-17 och först då kommer jag på att jag kanske ska äta frukost eller lunch. Så jag har löst det genom att åka hem till mina föräldrar mina "sysslolösa" dagar, för då vet jag att jag får i mig mat iaf för till 16.30 så ska middagen stå på bordet (och det är oftast jag som lagar den) ;P Mättnad känner jag däremot direkt utan att någon behöver säga nått :)
  • 7 april 2011 14:38
    Vad bra att du har löst det med rutiner och att dem runt dig har lite koll. :D

Logga in för att skriva en kommentar.