Känslor.

God eftermiddag. Jag sitter och ser vem vet mest och läser på inför provet i historia i morgon. Det kommer nog gå åt skogen men då försökte jag i alla fall. I morgon ska jag även kasta ett samtal till komvux i stockholm och det är jag ännu mer nervös för. Har käkat en halv tallrik gröt och lite melon idag och känner mig pigg. Var ute och gick för att få mer energi. Ska kolla lite youtubeklipp om 1800-talet också, lär mig så mycket bättre av det. Jag måste även kasta bort all skit jag inte kan få med mig i flytten, högen står bara och stirrar på mig och ökar min ångest. Hade vart så skönt att bli av med det nu. Hoppas att jag ska ha råd att åka till stockholm över höstlovet i nästa vecka men jag tror det är tveksamt. Skulle gärna velat men kan inte prioritera en sån stor utgift på iaf över 1000:- just nu. Så jag får bita ihop och fortsätta kämpa igenom detta. Jag får höra av mina nära att jag är stark som orkar detta, men det konstiga är att jag känner mig inte stark. Jag känner mig som mitt allra svagaste och ensammaste just nu. Jag önskar mer än något i hela världen att jag bara kunde få blunda och sen befinna mig hemma i stockholm. Jag vet att detta är vuxenlivet och att människor har betydligt större problem än mig, men jag kan inte hela tiden trycka bort mina känslor. Det räcker med att jag måste göra det majoriteten av dagen för att klara av att plugga. Jag kan ju inte träffa vänner och "tänka på annat" just nu. Jag hatar att jag är fast här, jag hatar att jag satt mig själv i den här sitsen, jag hatar att jag låtit mitt hjärta styra mig och att det styrt mig så fel. Jag hatar att jag inte kan ta mitt pick och pack och flytta idag. Kunde jag skulle jag kasta mig på ett plan ikväll. Jag vet att det låter överdrivet men för mig känns det här som ett rent helvete. Alla saker jag upplevt i mitt liv som vart värre än denna upplevelse så har jag haft vänner och familj nära. Detta är första gången jag är helt ensam 60 mil bort från alla. Jag har inte kunnat få en kram av någon ännu. Förutom exet och det är inget jag vill ha direkt. Jag vet att jag lärt mig mycket av denna upplevelse och att jag kommer se tillbaka och inse hur mycket jag lärt mig, växt och vilken styrka jag måste haft för att inte kasta in handduken och bara dragit. Men jag kan inte se det nu. Det är för nära, det är för mycket annat, det är för mycket smärta ivägen. Det leende jag klistrar på är totalt fake. Jag skrattar absolut ibland och det är äkta, jag ler när jag pratar med mina nära och det är äkta. Men inuti går jag sönder hela tiden. Jag vittrar sönder av all ensamhet och all svaghet. Känner mig maktlös över mitt eget liv. Samtidigt besitter jag all makt eftersom jag kan fixa detta. Men fy sjutton vad det här är tufft. Jag kan inte förstå hur jag kunnat göra detta. Jag är bra uppfostrad med kloka föräldrar som har bra värderingar. Hur fan kunde jag göra en sån här grej? Hur kunde jag inte se vem han var? Hur kunde jag inte se hur det här kunde sluta? Jag är trött på allting. Orkar inte bry mig om någonting. Jag skiter i plugget egentligen, alla kungar kan dra något gammalt över sig. Jag vet att jag inte kommer fixa matten här uppe, hur mycket jag än försöker. Historian är svår just nu, denna gång har vi gjort en ny grej som inte alls funkat för mig. Vi har inte haft genomgång inom ämnet utan fått jobba i små grupper om 4 olika ämnen. Så har vi fått i läxa av de andra att läsa vissa sidor och jag får inte in saker av att bara läsa. Och så sitter jag här och skriver ner mina känslor istället för att fortsätta plugga. Men alla behöver spy galla ibland. Jag ska fixa detta, även om det blir att jag måste stanna till mitten av december. Men det här är mitt livs största prövning i vuxen ålder. Jag kan in se hur jag ska fixa detta men jag ska det.

21 oktober 2012 16:22

gittan52

Vilken erfarenhet du fått! Ibland gör vi misstag, men det är på dem man lär sig. Vår 22-årige son flyttade ihop med sin tjej i våras. Han var tveksam men vi peppade dem. Som vi sa, vad är det värsta som kan hända? (något Ingalill Enbom [LANK]http://www.optimistkonsultab.se/[/LANK] pratar om) Du såg vad du såg när du såg det och då var det rätt. Jag tycker du resonerar klokt, du förstår att det blir bättre men just nu är det jobbigt. Och det kommer nog att dyka upp fler kriser i livet, men snart har du klarat av din första och du kommer med alla sannolikhet att gå sträkt ur den ;)

Jenka88s blogg

Känslor.

Kommentarer